Idag när farsan åkte ner för att handla bad jag honom att ta med piltavlan och byta den mot en vattenpistol.
Så han kom hem med en vattenpistol.
Jag vet att de bara kostar 20 kr styck. Men det är en principsak. Han skulle lämna tillbaka piltavlan och byta den mot en vattenpistol, inte köpa en sak till. Vi ska inte ha både en piltavla och en vattenpistol. Vi ska inte ha någon piltavla alls.
Innan vi kom hem till Jävre ringde farsan och berättade att han höll på och städade i uthusen och när vi kom hem så skulle vi få gå igenom de möbler som vi har kvar här och berätta vilka möbler han kunde elda upp.
Jag berättade för honom att vi inte skulle elda upp några möbler alls. Men det här har visst inte sjunkit in. För han har hunnit berätta minst tre gånger sedan jag kom hem hur processen ska gå till. Alla möbler som är i uthus X ska gås igenom och de som ska vara kvar ska in i uthus Y och de som ska eldas upp ska ut på vedbacken.
Jag har fortfarande inte varit ut i uthus X men jag vet att det inte finns mycket brasved där ute. Jag tycker inte om att hålla på och elda upp saker. När jag var liten tyckte jag inte att farmors vinröda öronlappsfåtölj var särskilt märkvärdig men idag skulle jag ha kunnat betala åtskilliga tusenlappar för en sådan fåtölj. Å den eldade pappa upp för den “stod och skrotade”. Så det var många år sedan pappa fick eldningsförbud. Det enda han får elda utan att fråga om lov först idag är vedklabbar.
Jag har dock insett att eftersom vi har köpt en ny sängram så lär vi aldrig använda den sängramen som vi släpade hem från London igen. Den är träfärgad och väldigt omärkvärdig så den kommer aldrig att få något antikvärde. Så om han nödvändigtvis måste elda upp något kan han väl få elda upp den. Om inte någon som bor i Piteåtrakten vill ha den förstås. Det är till en dubbelsäng, 180 cm har jag för mig. Smal som attan i alla fall, om ni har familj får ni räkna med minst ett knä och två fotsulor i ryggen. Men då måste ni hämta den inom de närmaste dagarna. För om man antyder till farsan att han kanske kan få elda upp något så kan han ha hämtat motorsågen och börjat klyva innan man hinner avsluta meningen.
I morse städade maken vår bil invändigt i flera timmar. Han dammsög, tog av klädseln på barnstolen, dammtorkade instrumentbrädan. När han var klar med allt det där orkade han inte tvätta utvändigt så han lämnade det till en annan dag.
Sen tog vi gullefjunet på en promenad och plockade blommor och köpte glass. När vi kom hem var vår bil borta. Morfar hade tagit den istället för sin bil när han åkte iväg.
När han kom hem igen trodde maken att han tagit vår bil för att maken hade städat den tidigare. “Visst var den ren?!” sa maken stolt.
“Invändigt ja” svarade farsan. “Men det var inte därför jag tog er bil, jag tog den för att jag skulle lämna tillbaka en nyckel till en som bor längst in efter en grusväg och er bil är ändå så jävla skitig utvändigt”.
Det hade jag redan räknat ut. För farsan tvättade ju sin bil utvändigt igår och när han har tvättat bilen nämns han knappt ta ut den ur garaget.
Igår kväll kom maken med bilen. Han hade med sig en banan. Tanken på att leva utan bananflugor i två veckor blev tydligen för mycket för honom.
Det här är vad de kom hem med från ICA.
En piltavla.
Gullefjunet sa något till morfar i stil med att jag hade sagt att hon skulle få en sån. Å han gick på det, utan att läsa det finstilta där det står att piltavlan är lämplig från 14 år. För hon sa till honom att man skulle sitta på den och snurra runt och då trodde han att jag hade tänkt att vi skulle använda den till något annat än att kasta pil på.
Jag har aldrig ens varit i närheten av att antyda att hon ska få någon piltavla. Hon snurrade runt leksakerna senast när vi var på ICA men jag ställde tillbaka alla saker hon plockade ner utan att kommentera alls. Så hon har inte misstolkat något jag sagt och jag har inga idéer om alternativa användningsområden av piltavlor. Hon har hittat på allt helt själv.
Nu är det dags att lära gullefjunet vad öppet köp är. Eventuellt kan jag tänka mig att börja utbildningen med att visa hur bytesrätt går till och byta den mot en vattenpistol. Om hon lovar att bara skjuta på maken, mormor och morfar.
Mormor och morfar och gullefjunet är ute på varandan också hör man hur de håller på “Vill du följa morfar på ICA?”, “Ska du inte ha en jacka då?”, “Det är kallt ute”, “Ta på dig den här jackan”, “Morfar har ju både tröja och jacka”.
Samtliga frågor och vädjanden besvarades med “Nej” eller “Nej tack”.
Till slut fick jag lov att gå ut och styra upp situationen med ett “Om du ska följa med morfar på ICA så tar du på dig jackan, annars stannar du hemma”.
Då tog hon på jackan.
Fast egentligen tyckte jag att de var ett välda tjat om den där jackan. Det är så kort bit till ICA och de skulle ju ändå åka bil så hon hade gott kunnat vara utan jacka och frysa.
Tapetserar träd. Fast så där kan vi ju inte ha det, vi måste ju måla tapeten med vattenfärg.
Tvättar bilar och hästar.
Ränner runt byn och tittar på getter gör de också, men sånt följer jag inte med på så det har jag ingen bild av.
Igår frågade jag farsan om han hade byggt trädkojan mitt i en myrstack. Det finns ingen synlig myrstack vid kojan men jag känner min farsa. Det skulle mycket väl ha kunnat gå till så att han hittade vad han tyckte var den perfekta platsen för en trädkoja också stod det en myrstack där. Då skulle man mycket väl kunna tänka sig att han skottade bort myrstacken.
Det är ju inte alls säkert att ett myrsällskap går med på att bli avhysta på det där sättet utan förhandling med myrhyresgästföreningen. Så de kanske hänger kvar för att bygga om sin myrstack. För det är sjukt mycket myror just där stegen upp i kojan är och det är liksom lite mjukt i marken som om att man står på en plats där en massa myror har krupit omkring och luckrat upp jorden. Precis så som jag tänker mig att det skulle bli på en plats där någon har skottat bort en myrstack.
Det jag egentligen skulle berätta är att igår trillade det ner en myra i nacken på mig när jag stod och väntade på min tur att få klättra upp i kojan. När man får en myra i nacken som trillar ner innanför tröjan och sedan fastnar bakom bh-bandet är det faktiskt naturligt att man börjar fundera på om farsan bett om byggnadslov från tidigare bosättare innan han byggde kojan.
Farsan förnekar i alla fall att han har skottat bort någon myrstack. Han tycker inte ens att det är mycket myror där. Det sa han idag när han kom in från kojan och berättade att han inte tyckte att myrorna var något problem, däremot sa han att det finns det kåd-problem i kojan. Han bevisade sin teori genom att visa att det fanns kåda på hela ryggen på gullefjunets nya femtiokronorsjacka.
Nu har google lärt mig att man tar bort kåda genom att gnida bort det med matolja och matoljan tar man bort med diskmedel och sedan tvättar man jackan i maskinen. Tvättmaskinen går fortfarande så jag kan tyvärr inte informera er om metoden fungerar ännu. Om det inte funkar fanns det ett annat förslag som involverade T-röd men jag tyckte att det lät brandfarligt så jag testade matoljan först.
Morfar han har bestämt sig för att tapetsera granen i kojan med papper.
Litegrann som Ernst ni vet. Vi kan göra ett inspirationsprogram om koj-inredning. Fast farsan tycker ju att Ernst är en “jävla tönt” så i ett sådant läge där Ernst kanske skulle säga “här behöver man inget lim för kåda är naturens eget lim” kommer farsan att säga saker som “langa hit häftpistolen” och “här ska vi inte ha någon jävla kåda på kläderna, vi sätter dit dubbla lager papper”.
Vi är i Jävre nu. Barnet sover. Morfar sover. Katten är halvt medvetslös.
Innan vi ens kommit hit började hon dagen med att klättra upp i ett träd. Morfar var inte glad för hans stege är bara fyra meter lång och han påstår att katten klättrade upp minst sex meter och satt där och sa att hon bara kunde klättra uppåt men inte neråt. Han lyckades i alla fall få ner henne utan att ramla ner själv.
Resten av dagen har gullefjunet sprungit omkring och dragit en tygråtta på ett snöre som katten har jagat. Hon har övat på att lära sig att lyfta en katt försiktigt och hon och katten har nog skilda åsikter om hur framgångsrikt det har varit. Varje gång katten har lagt sig ner för att vila har gullefjunet antingen begärt att katten ska lyftas till hennes knä, för att sedan bara sitta stilla i 30 sekunder, eller så har hon bäddat ner katten under en filt.
När katten blev instoppad i en koja byggd av en pall och en filt la hon sig bara ner och stannade där. Hon tyckte nog att det var lugnt och skönt i kojan. Sedan gullefjunet gick och la sig har katten bara rört på sig för att byta soffa att sova på.
Maken säger att jag alltid får “städdille” dagen innan jag ska åka bort. Det kan väl kanske hända att jag någon gång har rengjort ugnen kl tre på natten dagen innan vi ska åka på semester, men “dille” tycker jag faktiskt är att överdriva. Ordet “dille” insinuerar ju att det på något sorts sätt är något negativt.
Vem kan koppla av på semestern om ugnen är smutsig? Alla andra tidpunkter på året är jag helt relaxad med smutsiga ugnar men just på semestern vill man ju gärna att ugnen hemma ska vara ren. Om det då betyder att man får väldigt lite sömn innan man ska vara på flygplatsen klockan sju nästa morgon so be it.
Idag stod jag då där med min Ajax-flaska och skrubbade slasken också kommer maken och frågar vad jag gör. Jag förklarade att jag redan rengjort spishällen med ett rakblad och nu höll jag på och skrubbade bort missfärgningar mellan hålen i slasken.
Vet ni vad maken sa då? Han sa “Ja just ja, du åker ju bort imorgon. Nu förstår jag….”.
Jag tycker att han har lite nedlåtande attityd till mina städprojekt. När skulle det bli städat mellan hålen i slasken om jag inte gör det dagen innan jag åker bort?
Telefonkön vann. Eller det beror ju på hur man ser det. Jag kom fram på telefonen 30 sekunder innan jag kom fram på chatten. Fast jag hade ju suttit i telefonkön i 90 minuter och i chatkön bara drygt en halvtimme.
Jag stängde ner chatten och framförde mitt ärende till SAS-telefonmannen. Mamma och gullefjunets biljetter till Luleå låg på samma bokning och min biljett ligger på en annan bokning eftersom jag ursprungligen skulle ha kört bil med maken. Så jag ville avboka mammas biljett. När SAS ställde in flyget så att hon inte kunde flyga ner så behöver hon ju inte flyga tillbaka men gullefjunet som ligger på samma bokning ska ju fortfarande flyga.
SAS-telefonmannen konstaterade att gullefjunet som är minderårig då blev ensam kvar på bokningen, men jag ska ju flyga med henne och har en annan bokning. SAS-telefonmannen sa att han skulle kolla hur han kunde fixa till det hela. Sedan satt jag och väntade på att han skulle komma tillbaka och berätta att allt löst sig. Efter tjugo minuter la SAS-telefonkillen på utan att återkomma.
Jag ringde upp igen och rösten i luren informerade mig om att min beräknade väntetid var 65 minuter. Detta efter att jag förra gången väntat i 90 minuter. Så jag provade på chatten igen och kom fram efter en kvart och SAS-Ulf på chatten sa att han inte kunde hjälpa mig och att jag var tvungen att ringa.
När jag äntligen kom fram fixade den nya SAS-telefonkillen bokningarna så att det inte såg ut som att gullefjunet skulle flyga själv. Sen fick jag veta att mamma inte får tillbaka pengarna för returresan eftersom den låg på en separat bokning från den bokningen som blev inställd. Om båda resorna legat på samma bokning skulle hon ha fått tillbaka alla pengar. Anledningen till att de var två separata bokningar var ju att gullefjunet skulle vara med på den ena och inte på den andra. Vid det här laget höll jag på att explodera. Men SAS har regler förstår ni och dem kan man inte frångå hur som helst även om situationen var exakt samma som om båda biljetterna legat på samma bokning.
Nästa gång vi ska någonstans kan SAS sitta och bläddra i sina regler och paragrafer också flyger vi Norwegian.
När den här två och en halv timma långa pärsen var över hade maken och gullefjunet kletat kakao på korten vi förberett till dagispersonalen för att önska dem trevlig sommar. Det skyller jag också på SAS för om jag inte hade suttit i SAS-kö skulle jag ha kunnat förhindra kakao-kletandet.
Det är fjärde dagen på raken jag har försökt ringa SAS. De har ett sådant här system som är jävligt effektivt för att de ska slippa prata med sina kunder. De låter en sitta i telefonkö tills man ger upp.
Idag tänker jag dock inte ge upp. Jag har i skrivande stund suttit i telefonkön i 57 minuter. Sist de berättade var jag var i kön så var jag nummer åtta. Sen kom jag på att man kanske kan sitta i två SAS-köer på samma gång. Så jag satte mig i chatkön också. Jag är nummer åtta i den kön också och det har jag varit i ca 20 minuter.
Det är ganska spännande det här med att jag är nummer åtta i båda köerna. Vilken kö är snabbast tror ni? Telefonkön eller chatkön?
Tidigare idag var vi inne i en kiosk och gullefjunet hittade ett godisägg som hon frågade om hon kunde få. Då svarade maken “nej, du har ju redan fått en flytväst idag”.
Jag bara “Va?!”. Att hänvisa till att hon fått en flytväst måste ju vara den sämsta motiveringen ever till att hon inte får ett godisägg. På vilket sätt ska hon tycka ett detta är en godtagbar anledning till att hon inte får godis? Hon ville ju inte ens ha en flytväst. Om jag var den typen av människa som orkade med att lämna tillbaka saker jag köpt så att hon visste att det finns något som heter öppet köp skulle hon ha svarat “vi lämnar tillbaka flytvästen och köper ett ägg istället”. Det är ju rena rama turen att hon inte lärt sig ännu att man kan lämna tillbaka saker man köpt.
Idag åkte vi till Stadium för att köpa en flytväst till gullefjunet. Då hittade jag en jacka till henne för 50 kr. Vet ni hur lite 50 kr är? Senare när vi köpte två glassar kostade glassen mer än jackan. Så lite är 50 kr. Gullefjunet sa “jag vill ha en rosa” å jag ba “aldrig i livet, den rosa jackan kostar 150 kr och den lila 50 kr så det blir en lila jacka”.
De hade inte flytvästen i gullefjunets storlek så vi fick lov att gå på en annan affär och där kostade exakt samma flytväst 200 kr mindre än på Stadium.
Glad som en lärka blir man ju när man gör två fynd på samma dag.
Jag hade egentligen inte tänkt blogga mer om den ointressanta händelsen att Carl Philip har friat till Sofia men jag kunde inte låta bli att läsa några av kvällspressens välskrivna artiklar om ämnet.
Då kom jag fram till att jag inte kan låta det här med “smyckesexperten” passera.
Johanna säger: “prinsen har säkerligen själv varit med och designat den för sin käresta”
Jag undrar: Som när han designade ett gnistskydd?
Johanna säger: “den passar henne ypperligt med tanke på det välgörenhetsarbete hon utför i Sydafrika. Då vill man inte bära för stora diamanter och givetvis vill man aldrig ta av sig sin förlovningsring”
Jag undrar: Brukar hon smutsa ner sig när hon gör välgörenhetsarbete eller lånar hon bara ut sitt namn som blåblodiga kungligheter gör?
Johanna säger: “Man förstår att han känner sin kära väl eftersom han valt att ge henne en ring som dels inte bräcker hans systrars förlovningsringar, fastän han mycket väl hade kunnat, utan väljer något vackert som ända har en viss enkelhet”
Jag undrar: Mycket, jag undrar mycket. Jag undrar om smyckesexperten Johanna verkligen sa ‘ända’ eller om hon sa ‘ändå’ och Aftonbladets “journalist” fick det här med a och å och ä om bakfoten? Jag undrar också över sambandet mellan att “känna sin kära” och ens systrars förlovningsringar? Menar “experten” att Carl Philip visste att Sofia ville ha en mindre fin ring än hans systrar eller menar hon att han visste att protokollet kräver att hon ska ha en mindre fin ring?
Nu måste jag gå och fråga maken om han någonsin har refererat till mig genom att kalla mig “sin kära”. Jag har aldrig hört honom göra det men han gillar ju bordsdukar och tygservetter så man vet ju aldrig vad han säger om mig bakom min rygg.
Gullefjunet: Mamma det kom kiss på badrumsgolvet.
Jag: Ojdå, hann du inte fram i tid?
Gullefjunet: Jo! Jag satt på toaletten och kissade och sedan hoppade jag ner för jag trodde att rumpan var klar och sen kom det mer kiss också hamnade det på golvet.
– Nu kan äntligen rojalisterna komplettera sin samling av glasunderlägg.
– När det här är över är det slut på kungabröllop på minst 20 år.
– Sverige får en kungafamiljsmedlem som har fått en stjärtmassage i tv.
– Snart kommer kvällstidningarna att se till att vi får veta vad Herman Lindqvist och Leif GW Persson tycker om det här giftemålet.
Maken tycker att “det är så trevligt med bordsduk”. Trevligt?. Ni hör ju! Vilken man uttrycker sig så om bordsdukar egentligen? Förutom min man. Det är faktiskt skitjobbigt att vara gift med någon som har åsikter om bordsdukar och tygservetter. Jag tycker bara att det är besvärligt med bordsduk. Speciellt när man har barn. Å maken har inte heller bordsskick som en överklasskärring, han dräller ganska mycket när han äter han också.
Duken blir bara smutsig och det går inte att torka av smulor från den. Till slut är alla dukar så fläckiga att de inte ens blir rena på 90 grader. Jag gillar inte smutsiga bordsdukar. På den punkten är det jag som är som en överklasskärring.
För typ en månad sedan informerade jag maken om att jag infört bananförbud i minst fyra månader. I september kan vi köpa bananer igen. Vi hade så sjukt mycket bananflugor ifjol och det tog evigheter att bli av med dem. Jag tror fanimig inte vi var bananflugefria förrän till jul.
Så jag bestämde att från och med när jag införde bananförbudet skulle inga bananer komma genom vår dörr förrän det blir frost igen. Alla annan frukt ska förvaras i kylskåpet bestämde jag också. Maken nickade och såg ut som att han lyssnade.
Häromdagen så fick jag en känsla av att det trots allt fanns en banan i lägenheten. För när vi satt och åt flög det omkring en bananfluga runt huvudet på mig. Jag behövde inte ens titta i kylen för att bevisa min teori om att det fanns en bananinkräktare för där låg bananen och lös gul i fruktskålen .
Jag tog bananen i ett stadigt grepp och använde den för att peka på maken och frågade “Vad är det här?”.
“En banan” svarade maken som att han trodde att jag var någon sorts idiot. Jag vet väl hur en banan ser ut! Snacka om att missförstå frågor med flit. Han visste mycket väl att vad jag egentligen undrade var varför det fanns en banan i lägenheten. Trots att jag har förbjudit bananer.
Sen kom han med någon sorts bortförklaring om att när jag var i Karlstad och de åkte till stranden så köpte han två bananer utifall att gullefjunet skulle bli hungrig och sedan åt hon bara upp en så då tog han hem den andra bananen. Vem tar hem bananer från stranden? Folk i Norrland kanske där stranden bara är en landkant som möter havet. Här i Stockholm finns det faktiskt papperskorgar på stränderna där man kan kasta ouppätna bananer.
Nu när jag sitter och skriver det här blir jag så upprörd över att någon tar hem en banan från stranden när jag har förbjudit bananer hemma att jag inte hittar något bra svenskt ord för att beskriva situationen. Det enda jag kommer på är engelska ordet outrageous så jag google-översatte det och fick veta att på svenska heter outrageous upprörande. Men upprörande är inte tillräckligt beskrivande, outrageous är bättre.
Jag önskar att jag kunde visa en bild på den outrageous bananen men jag var så upprörd att jag kastade den rakt i soporna och bar ut soppåsen. Å den där bananflugejäveln som fortfarande flyger omkring och funderar över hur den ska föröka sig i miljontals den sitter aldrig stilla tillräckligt länge för att jag ska hinna fånga den på bild.
Det värsta av allt var nästan makens bortförklaring. Han kunde i alla fall ha sagt “men det var ju frost förra veckan så jag trodde att jag fick köpa bananer igen”.
Jaha, man ska alltså fråga er seriösa saker för att ni ska svara? Jag tror aldrig att jag har fått så många kommentarer som på förra inlägget när jag bad om boktips. Förutom när jag har lottat ut gratis saker förstås. Det finns inget som får folk så talföra som när det vankas något gratis.
I vanliga fall när jag frågar nått brukar det bara vara Diana och typ någon enstaka annan som orkar svara.
Men det är kul med kommentarer så tack för alla boktips. Era finisar som vissa bloggare kallar sina läsare. Men ni som läser min blogg är ju inga töntar så jag skojar bara, jag ska inte börja kalla er “finisar”. Jag ska dock utforska era boktips, fick flera intressanta uppslag.
Henny ni vet, hon som är mamma och pappas granne som jag hittade en bok av förra sommaren, skrev att jag kunde komma och få en bok av henne. Jag har redan läst hennes bok, men det var ju snällt ändå.
Men så kom jag just på att jag kan ju ändå gå och våldsgästa henne när jag är i Jävre. Prinsessan besöker bloggläsare kan vi kalla det.
Vad tror ni om det? Ska vi göra så att jag frågar om jag får hälsa på Henny? Eller så knackar jag bara på. Hon är säkert så artig att hon inte vet vad hon ska säga när jag står där på trappsteget så att hon släpper in mig. Sen skriver jag ett hemma-hos-inlägg och om det blir en succé så kan jag åka på turné och hälsa på bloggläsare så att jag har något att skriva om när jag har bloggtorka.
Jag har kommit in i ett läs-il. Dessutom åker jag till Norrland nästa vecka och då kan det vara bra att ha någon bok att läsa för ibland blir jag så less på att spring omkring och titta på djur och skogar.
Jag vet inte vad jag ska läsa längre, jag måste köpa nya böcker, så jag tänkte att ni kanske har några tips. Jag gillar deckare, men har läst alla Mankell, Viveka Steen, Denise Rudberg, Hammarbyserien och hon Åsa som skriver deckare i Jockmock. Vad finns det mer för deckare, gärna serier?
Biografier och “sanna historier” gillar jag också. Fast bara av intressanta människor som har gjort något i sitt liv. Gärna musiker som haft skandalösa förhållanden, knarkat och slagit sönder hotellrum. Biografier av folk som Katie Price som är på sin fjärde biografi vid 35 års ålder fastän hennes levebröd är att klä av sig och gifta sig till höger och vänster brukar jag tycka är lite innehållsfattiga. Blondinbellas biografi går alltså bort.
Roliga böcker tycker jag också om. Typ som Fredrik Backman. Hans andra bok har jag dock inte tagit mig igenom än, jag tyckte att det var lite segt i början med en massa lala-land så jag körde fast, men jag ska läsa klart den på semestern.
Kärlekshistorier är jag inte mycket för. Inte heller tycker jag om sådana där tråkiga böcker som är en enda lång karaktärsbeskrivning av någon som är deprimerad och missnöjd med sitt liv. Ni vet sådana där böcker som när man har läst klart tänker “vad fan handlade boken om annat än att hennes kille gjort slut och att hon gick på ett vernisage?”. Sån kulturell dynga vill jag inte läsa.
Militärhistoria behöver jag inte heller några tips om. Maken har ett helt bibliotek med sådant hemma om jag skulle få för mig att jag vill läsa en beskrivning på plutonnivå av hur något land för ett eller flera århundranden sedan invaderade ett annat land.
Om ni ger mig några boktips så kanske jag tar mig för och gör några bokrecensioner av mina favoritböcker så att ni också får tips. Får jag riktigt många tips kanske jag tom kan bjuda på någon recension av någon bok som jag inte tycker är bra.
Mormor skulle komma hit idag. Då började flygplanet läcka bensin eller nått sånt och SAS gick och ställde in flyget och kunde inte boka om passagerarna förrän imorgon. Nu tycker mormor att det är lika bra att hon stannar hemma för “ni kommer ju ändå hit nästa vecka och det är så jobbigt att hålla på och åka fram och tillbaka till Kallax”.
Nu undrar jag vad SAS har för ersättningspolicy för folk som drabbas av inställda flyg? Att morsan har rätt att få tillbaka sina pengar vet jag. Men jag då? Nu är vi ju utan barnvakt och det tycker jag att SAS ska ge oss ekonomisk kompensation för. Sex dagar, 24 timmar om dygnet och låt oss säga 100 kr timmen för att göra det enkelt. Det blir 14400 kr, men vi kan säga 14 tusen jämt.
Dessutom köpte jag en badrumsmatta idag för att mamma säger att vi har så halkigt i duschen. 49 kr kostade den och nu har jag köpt den helt i onödan. Å tre liter sprattelvatten köpte jag också för 28 kr för vanligt kranvatten duger inte till morsan eftersom det inte har några bubblor i sig. Det var också helt onödigt för varken jag eller maken dricker sprattelvatten.
Nu vore det praktiskt om SAS har en sådan där sociala medier bevakning som stora företag brukar använda sig av för att kolla vad som skrivs om dem på nätet. Då kan de komma hit och lämna en kommentar och berätta för mig vart jag ska skicka räkningen på 14077 kr.
Dessutom tycker jag att SAS ska skicka någon leksak till gullefjunet (inte det gröna plastplanet, vi har redan två sådana) och ett brev där de förklarar att det var DERAS fel att flygplanet gick sönder, för gullefjunet verkar ha fått för sig att mormor dragit i någon spak och haft sönder planet.
Det här är ett glasmått.
Det är vårt glasmått. Det rymmer 5 dl. Jag brukar tex använda det när jag bakar och behöver en halvliter mjölk.
Glasmåttet bor i den här skåpen. På översta hyllan.
Där har glasmåttet alltid bott. Inte alltid alltid sedan det tillverkades förstås. Sedan vi flyttade in i den här lägenheten har måttet bott på den här hyllan, längst till höger, innuti glasskålen, i den här skåpen.
Det här är en helt annan skåp, i vår lägenhet.
Den här andra skåpen städade jag förra veckan och då blev det lite plats över på mittenhyllan. Det var därför jag städade. För att det skulle bli lite utrymme i skåpet och saker inte skulle trilla över huvudet på mig varje gång jag öppnade skåpen.
Så en dag, idag, hittade maken glasmåttet i diskmaskinen. Då tänkte han tydligen “På den här hyllan i den här skåpen har glasmåttet aldrig stått förut, jag ställer det här så att måttet får lite omväxling”.
Dessutom tänkte maken säkert att det skulle hålla mig sysselsatt ett tag att leta efter måttet nästa gång jag ska baka.
Jag är dock inte dum i huvudet. Jag visste ju att glasmåttet varit i diskmaskinen idag och när jag öppnade skåpet där glasmåttet rätteligen hör hemma såg jag direkt att det var något som saknades.
Det tog mig ingen tid alls att räkna ut vart maken proppat in måttet. För jag vet minsann att om man frigör lite plats i en skåp så hittar maken genast något annat att ställa dit så att det inte längre finns någon plats till övers igen.
Så det blev ett kort äventyr för glasmåttet för nu har jag ställt tillbaka det där det ska stå.
Jag missade förstås Allsång på Skansen. Jag minns inte när jag senast såg ett tv-program som börjar klockan åtta på kvällen. Vid den tiden är jag vanligtvis mitt uppe i någon sorts förhandling som skulle få Carl Bildt att blekna och ge upp.
Jag har dock snabbspolat mig igenom programmet på nätet. För jag tycker ju egentligen om folklig underhållning. Problemet med Allsång på Skansen är bara den där jävla allsången. Det är det sämsta med allsången. Just ikväll var skärningen på de genomskinliga bitarna på Marlena Ernmans klänning inte heller så lyckade, men jag retar mig ändå mest på allsången.
Jag fattar inte varför en massa folk som inte kan sjunga ska vara med och bröla i micken och förstöra sångerna. När Ace Wilder skulle allsjunga Idas Sommarvisa tog hon dessutom allsångsbiten till en extrem och var helt busy doin’ nothin’ at all och sjöng ingenting alls själv.
Den där Stockholmsjackan jag har som klarar 30 minusgrader, den dög ju inte mycket till på vintern. Nu däremot är den perfekt, jag har fått jättemycket användning för dunjackan den senaste veckan.
En annan bra grej med det nuvarande vädret är att man slipper se den där Instaweather-grejen på Facebook. Folk rapporterar inte vad vädret är där de är när det är dunjacke-väder.
Nu kommer jag inte på fler bra saker med vädret.