Helt out of the blue bara. Det var ingen fisk i rummet som påminde om guppyn. Ingen fisk på tvn. Ingen hade pratat om fiskar. Jag trodde att hon hade glömt bort den där fisken.
Gullefjunet: Mamma, när vi var ute och seglade sa ni ju att jag skulle få en fisk om jag var duktig och alltid hade på mig flytvästen.
Jag: Ja gumman det lovade vi. Men det var ju slut akvarium på affären när vi var och tittade. Så fort vi hittar ett akvarium ska du få en fisk.
Skit också.
Vi är hemma från dagis idag.
Fortfarande feber men inga prickar.
Vi har laddat ner jättemånga nya appar. För att hålla oss sysselsatta.
En av apparna var nå skräp som till slut fick hela plattan att låsa sig så nu kommer vi inte ut ur appen. Dessutom funkar inte appen vi är inlåsta i.
Skit också.
Vi är inne på tredje dagen när febern kommer och går. Just nu har hon 39,4. Hon är pigg. Inga prickar.
Vi hälsade på och kramade kompisen som har vattkoppor i torsdags och febern dök upp i fredags. Men hon har ju varit på dagis tillsammans med kompisen innan han blev sjuk och började visa symptom.
Kan det vara vattkoppor? Vad är utvecklingsförloppet vid vattkoppor? Smittar det innan man visar symptom? Kommer kopporna direkt när de får feber eller går det några dagar? Vad kan det vara om det inte är vattkoppor? Hon somnar lite tidigare än vanligt på kvällarna och äter dåligt men annars är hennes allmäntillstånd inte påverkat alls.
Kan någon som vet berätta hur det här med vattkoppor går till?
Det är inte bara maken som lagar mat när vi bjuder på lunch eller middag. Jag hjälper också till. Här får ni receptet på en god förrätt som jag brukar laga. Ni behöver;
Tomater
Mozarella
Parmaskinka
Basilika
Lägg upp alla ingredienser på ett fat. Gärna snyggt. Det fina med den här förrätten är dock att den smakar exakt likadant om man lägger upp den fult. Man kan alltså inte misslyckas.
Klart.
Servera med olivolja, balsamvinäger, salt, peppar och bröd.
På söndagar kan man vara lite smutsig. Det gör inte så mycket om man går omkring o-duschad hemma i några timmar på en söndag. Det är bara maken som ser en och han har ju lovat i nöd och lust och det inbegriper även ren och smutsig. Ja, grannarna kan förstås råka se en om man går ut i trädgården. Men de får ju hyra av oss varje månad, så det får de stå ut med.
Just idag kan de dessutom inte klaga för vi bor ju i deras hus som inte har något varmvatten. Och just idag är det en sådan söndag som det inte är bra för mig att vara o-duschad. För vi har bjudit makens kusin och hennes karl på lunch. Jag tycker att det är oartigt att vara o-duschad när man bjuder hem folk på lunch. De kommer om en timme och jag är smutsig och vattnet är kallt. Jag tycker att kallduschar är överskattade.
Idag när vi var och fikade på så var gullefjunet lite besvärlig vid något tillfälle eller tio. Jag tror inte så mycket på det här med konfrontationer och hot, jag tar bara till sådant när annat inte fungerar. Vid något av de tillfällen när hon var besvärlig lyckades jag reda upp situationen med någon sorts avledningsteknik, jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg vad det var. Hela mitt liv består av avledningteknik-tillfällen så jag kan inte minnas dem alla.
Då sa min svärmor “Det är ju försent för dig nu, men jag måste bara få säga att du borde ha blivit lärare. Du är så pedagogisk och bra på det här. Du är så duktig på att förklara saker på ett bra sätt”.
Det var ju snällt av svärmor att berömma mina föräldraskapstalanger. Men hon var helt fel ute med det där att jag borde ha blivit lärare. Jag är så olämpad att vara lärare som man bara kan bli. Det är stor skillnad att vara pedagogisk mot sitt barn som man älskar över allt annat och att vara pedagogisk mot 20-30 odågor. Jag skulle inte palla det senare.
Men pedagogik är svårt. Alla kan inte det. Frisören vi var hos idag kunde inte det. Gullefjunet satt och vred på huvudet och jag försökte hjälpa till genom att säga “Om du sitter stilla så går det fortare”. Då säger frisören “Du får en klubba om du sitter stilla”. Han gav alltså en morot. Men jag satt ändå och tänkte för mig själv “Och om hon inte sitter stilla vad gör du då? Tror du att jag kommer tillbaka hit om hon inte får en klubba?”.
Sen när han skulle klippa luggen blev hon väldigt upprörd och började gråta. Så jag pratade lugnande med henne och försökte uppmuntra henne med att snart skulle hon få färg i håret och prata om vilka färger man kunde välja på. Och höll i huvudet i ett skruvstäd så att dramat skulle kunna vara överstökat snabbare.
Då började den opedagogiska frisören säga “Om du inte sitter stilla får du ingen klubba…”. Om och om igen satt han och sa det som någon repig vinylskiva. Å jag bara “Tror du att DET hjälper i nuläget?! Håll käften innan hon får ett RIKTIGT meltdown…”.
Jag tänkte bara det, jag sa det inte. Men jag tyckte att han var riktigt dum i huvudet. Om man inte vet vad man sysslar med ska man hålla truten och bara klippa medans någon som kan hantera situationen sköter grovjobbet.
Idag har vi varit på Barkaby Handelsplats. Speciellt Ikea var en smärtsam upplevelse, trots att jag fick gå dit själv medan resten av sällskapet gick till en lekplats. Folk strosar omkring inne på Ikea som att de var ute på någon sorts söndagsutflykt. Hur kan man dra fötterna efter sig så mycket på en plats som Ingvar Kamprad har gett folket för att straffa dem för deras synder?
Man skulle kunna tro att folk VILL vara på Ikea och inte bara är där av någon speciell anledning. Jag var där för ett dra-på-lakan och om det inte hade varit så jävla mycket folk i vägen skulle jag ha kunnat lämna med mitt lakan inom 10 minuter, men på grund av alla rundningsmärken tog det nästan 25 minuter.
Maken har i alla fall snokat reda på ett väldigt trevligt café dit man kan åka för att lugna nerverna efter Ikea i Barkaby. Säby Gård heter det. Väldigt mysigt både ute och inne. Som extra bonus ligger det en ridskola bredvid så att man kan titta på hästar om man är lagd åt det hållet, vilket vårt barn är.
Gott hembakat fika hade de också, så det var nog inte så konstigt att det var lång kö. Vi andra berättade för maken vad vi ville ha och tog ett bord medan han köade. När han kom till bordet med fikat satt både jag och gullefjunet och gapade och kollade på utbudet.
Han ställde ner svärmors lilla kaka, mockarutan jag bett om och en sorts havrekaka av något slag. Tre saker på fyra personer. Jag trodde att han hade glömt chokladbollen på kassadisken, men det var värre än så.
Gullefjunet bara “Jag vill också ha något att äta!”.
Jag bara “Vad gör du? Hur kan du förstöra hela fikat genom att inte köpa en chokladboll åt henne som hon bad om?”.
Maken bara “Jag hade tänkt att du och jag skulle dela på min havrekaka…”.
Gullefjunet bara “Jag vill ha något EGET!”.
Jag bara “Dela? Dela en HAVREKAKA??! Hon bad ju om en chokladboll, hon vill alltid ha en chokladboll, jag har aldrig någonsin hört henne be om en havrekaka!”.
Hur kan man pröva sig på sådana experiment när det är superlång kö? Om man vill att barnet ska smaka havrekaka så köper man både chokladboll och havrekaka och låter henne smaka från havrekakan. Man köper inte bara havrekaka utan att gardera upp sig med ett säkert kort.
Nu fick han stå i den där kön två gånger.
Idag ska jag byta sängkläder. Inte för att vi ätit frukost i sängen, utan för att jag tillät frukost i sängen eftersom jag ändå ska byta sängkläderna.
Jag har aldrig förstått grejen med frukost i sängen. Varför liksom? Vad är charmen med en upp-å-ner-macka på täcket? Hur kan det vara avkopplande med smulor på lakanet? Åsså är det ju alltid någon klant som spiller mjölk eller kaffe i sängen.
När man har proppat i sig alldeles för mycket mat blir man väldigt törstig. Det är därför det är viktigt att alltid ha is i frysen. Man vet ju aldrig när man ska råka äta för mycket. Isvatten hjälper mot proppmätthet.
Ylvis hade jag aldrig hört talas om förut, men han var med på Skavlan ikväll. Han får Basshunter att framstå som ett musikaliskt geni.
Vattkoppor might have entered the building. Barnet har feber. Det är ett bra tecken. Vi kanske kramades helt i onödan igår för hon kanske redan blivit smittad tidigare. Men en kram hit eller dit gör ingen skada.
Det ena och det andra och det tredje har ingenting med varandra att göra men jag tänkte att ni ville veta alltihop ändå.
På caféer och lunchrestauranger ska det alltid finnas kall Coca Cola. Det är en regel. Om man inte har kall cola är stället misskött. Personal som glömmer att ställa in cola i kylen borde få sparken. Jo man kan sparka folk för sånt, för det är att grovt missköta sitt jobb om man inte ser till att det finns kall Coca Cola.
Att stå där bakom disken och säga “Vi har ingen kall Coca Cola, vill du ha en Coke Zero istället?” är ju helt barockt. Det är ju ungefär som om man skulle komma till en mack också säger de “Vi har ingen bensin, vill du ha diesel istället?”.
Inte nog med att jag blev tvungen att dricka frukostdryck till lunch, till slut var jag dessutom tvungen att gå och fråga hur länge det egentligen tar att toasta en macka. Jag såg ju att mackorna låg klara där bakom disken så jag visste ju att de inte skulle baka brödet först.
Om det här var en insändare i en lokaltidningen skulle jag underteckna med Missnöjd Kund.
En av mina många kusiner bor här i krokarna. Hon gav mig den här blomman.
Den som avlade fram den här växtsorten måste ha gjort det för pensionärer som har mycket tid till övers, inte för småbarnsföräldrar. Blomman är sjukt krävande och ska ha vatten hela tiden. Om man vänder ryggen till i två dagar så vissnar den. Hittills har den gått att vattna liv i igen, men det är ju bara en tidsfråga innan jag förlorar det här slaget.
Jag vet att min kusin brukar läsa min blogg. Så hon borde rimligtvis känna till mina tillkortakommanden när det gäller att ta hand om krukväxter. Jag börjar misstänka att hon enbart gav mig den här blomman för att kolla hur länge det skulle ta innan den dök upp i bloggen.
Igår skulle gullefjunet till en kompis efter dagis och på förmiddagen ringde kompisens pappa för att säga att deras grannar hade vattkoppor och att de eventuellt därför också hade vattkoppor i huset.
Jag blev skitglad och berättade att vi gärna vill ha vattkoppor och att gullefjunet gärna ändå fick följa med dit och leka. Man vill ju gärna göra bort vattkoppor och vattkoppor är svårare att få tag på än vad man skulle kunna tro. Jag hoppades att vi skulle få det i julas när det gick på dagis men den gången lyckades vattkopporna smita undan.
När vi lagt på kom jag på att han kanske inte ringde för att fråga om jag tyckte att det var okej med vattkoppor. Att han kanske ringde för att säga att de ville skjuta upp lekdaten för att lillasyster eventuellt var sjuk. Jag blev bara så ivrig när jag hörde ordet vattkoppor att jag entusiastiskt babblade på om att vi gärna vill ha vattkoppor. Så jag fick texta för att kolla om han egentligen ville ställa in, men han hade bara velat kolla vad jag tyckte om vattkoppor. Så gullefjunet gick dit och lekte.
Det är dock fortfarande oklart om kompisens lillasyster har vattkoppor så idag på väg hem från dagis gick vi förbi hos deras grannar, som definitivt har vattkoppor, för att kramas litegrann. Den här gången gör jag den här jakten på vattkoppor ordentligt.
Varje morgon förhandlar vi om vad gullefjunet ska ha på sig. I somras när det var 30 grader varmt ute ville hon ha långärmade plyschklänningar och nu, när det i och för sig är fint väder för årstiden men inte särskilt varmt, vill hon ha ärmlösa sommarkläder. Klädförhandlingarna är en prövning varje dag.
I veckan har grannfrun varit gräsänka och deras två barn ska åt två olika håll på morgonen så deras minsting har följt med oss till dagis i veckan. I morse kom han nedför trappen gråtandes. Vårt barn är ju omtänksam så hon gick dit och frågade vad som var fel.
Han grät för att han inte hade fått välja strumpor själv. Då säger gullefjunet “Jag fick välja strumpor själv!”. Grannbarnet markerade tydligt att det var fel sak att säga genom att ändra tonläge och höja volymen. Hon kom nog på sig för sen la hon till “men mamma valde kläderna”.
Så stod de där i hallen och tyckte synd om sig själva och varandra en stund och sedan glömde de bort vad det var de var så upprörda över också gick alla till dagis helt glada i hågen.
De berättade just på Aktuellt om någon sorts app som någon har uppfunnit där man kan gå in och berätta om misstänkta saker man har sett i olika områden och varna andra. Typ om man såg någon människa som ser farlig eller brottsbenägen ut kan man skriva i den här appen så att andra kan undvika området eller vara vaksamma. Sedan kan användarna bedöma “varningen/tipset” genom att betygsätta det och lämna kommentarer.
De berättade på Aktuellt att appen har anklagats för att vara rasistisk och att den skulle kunna orsaka att hela bostadsområden eller vissa typer av människor skulle kunna bli orättvist utpekade. Appens skapare försvarade sig med att meningen med appen är att hjälpa andra.
Jag satt där och undrade vad de pratade om för ny app? Facebook har ju funnits hur länge som helst liksom! Där sitter ju folk och varnar för vita pickup-bilar (som påstås innehålla pedofiler som ska kidnappa barn) och utländskregistrerade bilar (som påstås innehålla tjuvar som kommer att göra inbrott) dagarna i ända.
Sedan kommenterar folk och kommer med ytterligare varningar mot andra blå/röda/gröna bilar och då kommenterar andra och kallar dem rasister och då blir inte-rasist-men-människorna arga och sedan kommer någon och berättar att det faktiskt finns anledning att vara misstänksam för häromnatten såg någon en misstänkt bil passera i just deras kvarter och när de vaknade på morgon så hade någon flyttat på deras kvast på farstubron vilket är ett säkert tecken på att tjuvarna kommer att komma tillbaka och göra inbrott.
Helt sjuk app alltså. Fattar ni att folk försöker tjäna pengar på att folk ska göra sådant som de redan gör helt gratis på Facebook?!
Idag har jag gjort något väldigt spännande. Jag kan tyvärr inte berätta vad. Det är inget barnförbjudet jag har gjort om ni trodde det. Inte mitt på blanka eftermiddagen. Jag kan bara inte berätta vad, för att jag ju har en regel om att inte skriva om saker som är jobbrelaterade och det här är jobbrelaterat.
Vilket nog är lika bra, för hur spännande det än var för mig vet jag inte riktigt om det skulle ha blivit ett särskilt spännande blogginlägg.
Ni kan däremot få se en rosa pillerburk som jag har köpt idag.
Den har tre små fack innuti och man skulle kunna ha huvudvärkstabletter i den och ha den i handväskan. Jag kan ju dock inte det, för min handväska ligger ofta och skräpar på golvet. När den gör det brukar ungen gräva i den och sedan sprider hon ut alla mina bankkort och medlemskort över hela golvet. Så jag kan ju inte ha alvedon i en burk som är extra attraktiv för ett barn som tycker om rosa, för då skulle hon ju kunna råka ta en överdos alvedon.
Jag köpte den ändå för jag tyckte att den var fin och jag tänkte att någon gång blir ju ungen stor så att jag kan ha en rosa burk i handväskan utan att hon äter upp alvedonen. Dessutom går 6 kr av priset till Cancerfondens Rosa Bandet-kampanj. Den rosa pillerburken finns på apoteket.
Sämsta möjliga valutgång i söndags. Ingen vann. Nu får vi lita på att våra politiker reder upp det här. Det verkar ju gå jättebra så här långt i alla fall.
Medan de håller på och spelar schack så roar jag mig med att spekulera hur det kan tänkas låta på de olika partihögkvarteren.
Hos sossarn:
“Vem ska vi prata med? – Vi pratar med alla. – Utom Jimmie. – Ring till Annie. – Tror ni Fredrik fortfarande har kvar sitt nr, ska vi testa att ringa Fredde? – Annies vill inte prata, men partisekreteraren Michael säger att han gärna hänger med på fika. – Skit i Annie då, vi ringer till Janne. – Det är upptaget hos Janne, hans kompisar ringer och tjatar att han ska avgå. – Vad sa Jonas när du pratade med honom? – Nä han sa inget, han hann inte för jag sa att vi inte vill prata med honom just nu men att jag ringer sen när vi vill prata. – Sitter du och pratar med Åsa och Gustav nu igen? Jag trodde att vi var överens med dem? Säg till dem att sluta tjata om kärnkraften, vi har inte tid med det nu, de får lov att gilla läget. – Ska vi ringa till Göran? Är det någon som kommer ihåg vad Göran sa, vill han prata eller ej? Ska vi ringa och kolla om Göran vill prata? – Helvete också, vad ska vi göra om ingen vill prata med oss? – Du där som sitter i hörnet, du får ringa till journalisterna “anonymt” och säga att vi har en plan och att allt går precis som vi har tänkt oss”.
Hos vänstern:
“Å vad vi längtar efter att få prata med Stefan. – Vilka ministerposter ska vi ha? – Äntligen får vi vara med och prata. Kom nu så går vi och pratar med Stefan. – Vafan säger du, vill Stefan inte prata med oss? – Vill han prata SEN? – Fy vad taskigt. – Kom så sätter vi oss ner och skriver en lista över vad vi ska säga när han ringer senare och vill prata.”
Hos Miljöpartiet:
“Äntligen får vi vara med och prata. – Ska vi ringa till Stefan och bara snacka en stund? Det är ju viktigt att hålla kontakten när man är kompisar. – Jag glömde säga det där om kärnkraften när vi pratade sist, jag ringer och påminner dem om att vi vill prata om kärnkraften. – Nej, nej, prata inte om kärnkraften, vi pratar bara om miljöskatter nu, vi kan prata om kärnkraften sen. – Alltså, det var länge sedan Stefan ringde, vi har ju inte pratat sen i morse, tänk om han pratar med någon annan?”
Hos Sverigedemokraterna:
“Nu MÅSTE de prata med oss. – Vad säger du? Sa Stefan till dig att han inte tänker prata med oss? – Nej han sa det inte till mig, han pratar ju inte med oss, jag såg det på tv. – Ska vi ringa till Fredrik? Är det fortfarande Fredrik man ska ringa till om man vill prata? Om man får prata med någon annan än Fredrik hos dem kanske de vill prata med oss! – Vi ringer till journalisterna och säger att nu MÅSTE de andra partierna prata med oss, journalisterna svarar ju i alla fall när vi ringer. – Ska vi inte ringa till någon och säga att de MÅSTE prata med oss? – Nej, skit i det ingen har ju velat prata med oss på fyra år. Vi spelar lite nätpoker istället.”
Hos Moderaterna:
“Svara inte om Stefan ringer, vi vet inte vem som ska prata med honom om han ringer. – Borde vi inte ringa och prata med någon? – Vem ska vi ringa till? Borg vill ju inte prata. – Ska vi ringa till hon där som sa att Stockholmare är smartare än lantisar eller ska vi ringa till hon den andra som nästan ingen vet vem det är? – Nån Muffare, kan vi inte prata med någon som har varit ordförande i MUF? – Vi måste skynda oss och hitta någon vi kan prata med. Om Stefan inte hittar någon som vill prata med honom kanske vi kan ringa till Annie, Janne och Göran och prata om vi har någon som kan prata med dem.”
Hos Centern:
“Har Stefan ringt igen än? – Hur många gånger har han ringt? Ska vi prata med honom när han ringer nästa gång? – Vi bjuder på fika först också säger vi att vi inte vill prata, men att vi kan fika fler gånger. – Tror ni att det var rätt att säga att vi inte vill prata? Vi kanske skulle ha avvaktat med att säga det? Vi vet ju inte vem vi ska prata med nu när vi inte längre kan prata med Fredrik. – Äsch det gör inget, nu pratar vi inte med någon också avvaktar vi. Vi kan ändra oss sen, det gör inget för vi är ju politiker”.
Hos Folkpartiet:
“Nu får för fan folk sluta ringa och föreslå att jag ska avgå eller fråga om jag ska avgå! Jag ska sitta kvar här och kolla om någon ringer och vill prata. – Jag kommer inte att prata med Stefan om han ringer. – Har Stefan ringt än? Du sa väl att vi inte vill prata med honom? – Vad sa han mer exakt när han ringde förra gången då? Mina barn är redan så stora så jag behöver ingen ytterligare semester- förlåt föräldramånad. Jag tycker att vi ska be om betyg från tidigare ålder om Stefan ringer och vill prata. – Är det Stefan som ringer? Säg att jag är på dass, jag vill inte prata med honom. Inte än i alla fall”.
Hos Kristdemokraterna:
“Är det någon som har ringt? Någon som vi inte vill prata med? Ingen alls? Är du säker på att mottagningen fungerar? Det ringer säkert någon till oss också snart”.
Vi sitter på ett café invid en fågeltät sjö och barnet har en påse med brödbitar som vi tog med oss från frysen när vi gick hemifrån.
Jag: Nej låt bli, ät inte det där brödet. Det är ju gammalt, vi ska ge det till fåglarna.
Gullefjunet: Jag måste smaka och kolla, för jag vet inte om det är gammalt.
Jag: Det ÄR gammalt, det var därför jag hackade det i bitar och kastade det i frysen så att vi skulle kunna ge det till fåglarna.
Gullefjunet: Jag MÅSTE smaka.
Hon stoppar en gammal halvfrusen brödbit i munnen och tuggar i sig den (jag vill påpeka att när jag kastade den i frysen som fågelmat var den gammal som i torr, inte mögel-gammal).
Gullefjunet: Mamma den smakar fräscht. Är det bra eller dåligt?
Jag: Fräscht är bra så jag tror inte att man kan använda det ordet för att beskriva brödbiten du just åt…
– Folk kommer att sluta stoppa en massa pappersskräp i min brevlåda som jag måste bära iväg till återvinningen.
– Folk kommer förhoppningsvis att sluta dela kvällstidningsartiklar om Sverigedemokraterna på sociala medier.
– Vi kommer att slippa se partiledarna stå uppradade i tv varje kväll och spotta ur sig klyschor.
Jag har inte orkat läsa allting som skrivits i viktiga frågor i den här valrörelsen, men jag har haft lite koll på rubrikerna.
Den här lådan som dyker upp titt som tätt – vad har den för roll i valet och i Sveriges framtid?
Jag har inte orkat läsa artiklarna men jag såg att Löfven stod på en låda i en debatt och att han var rasande över lådan. Nu ikväll har lådan tydligen gjort comeback enligt Aftonbladet. Ikväll har Anders Pihlblad stått på en låda. Av vad jag läste så är jag osäker på om det är bra eller dåligt att programledaren stod på en låda.
Vad betyder det här med lådan? Har lådan ett politiskt budskap? Vad representerar lådan? Tänk om jag röstar fel imorgon för att jag inte fattar det här med lådan.
Jag tycker faktiskt att man kan begära att journalisterna är lite tydligare i sina politiska analyser kring det här med lådan så att man fattar vad de menar när de skriver om lådan. Herregud, tidningarna kan faktiskt inte förvänta sig att alla är lika intelligenta som dem och bara fattar det här med lådan utan att de förklarar lådans betydelse för Sveriges framtida politik.
Jag tycker att det är skitjobbigt att titta på när folk äter kycklingklubbor. Vi har några grannar som är relativt nyinflyttade som har haft “öppet hus” / inflyttningsfest idag. På buffébordet fanns det kycklingklubbor, och av allt som fanns att välja på ville gullefjunet naturligtvis ha kycklingklubba. Man kan inte låta fyraåringar äta kycklingklubbor obevakat när man är bortbjuden för då kan de råka torka av fingrarna på något möbeltyg eller gardin.
Så jag satt där bredvid henne och tittade och tänkte för mig själv “bit inte där – det är en sådan där äcklig vit bit som inte går att tugga just där”. Eller en sådan där röd tråd som brukar finnas i kycklingar som det är jätteobehagligt att få i munnen. Varje gång bet hon förstås precis på det område som jag identifierat som ett problemområde. Kycklingar är ju fulla av problemområden som man ska akta sig för att bita i.
Ungen tuggade och tuggade och plockade ut den vita äckliga biten som inte går att tugga och studerade den. Just när jag norpat åt mig en servett som vi diskret skulle kunna smuggla ner den lilla äckliga biten i så stoppade hon in den i munnen igen och åt upp den.
Jag får kväljningar när jag ser sådant. Till slut var jag tvungen be maken ta över kycklingsätarbevakningen för jag klarade inte att bevittna ätandet av fler vita otuggbara kycklingbitar.
Gullefjunet har en utklädningsklänning med en massa glitter på. Å vi har glitter överallt. På möblerna, på väggarna, hallmattan är extra full av glitter av någon anledning. Jag går omkring och glittrar. Det är tur att det är så himla fint med glitter.
Det här med politik var mycket bättre för oss när vi bodde i England. Då var vi aldrig osams om politik trots att vi tycker så olika. Det kanske berodde på att vi bara fick rösta i kommunalvalen i England och inte i riksdagsvalen. Ingen av oss var ansvariga för den politik som påverkade vårt vardagsliv, och i det val där vi fick rösta i riksdagsvalet påverkades vi inte direkt av valets utgång.
Nu ska vi för första gången rösta i ett svenskt val sedan vi flyttade tillbaka till Sverige. I veckan har vi varit riktigt osams flera gånger för att den andra uttryckt så idiotiska åsikter. Det vill förstås säga att maken har uttryckt idiotiska åsikter.
Dessutom har han försökt använda härskartekniker genom att be mig “bevisa” att jag har rätt i mina åsikter. Sånt funkar inte på mig, jag blir bara förbannad för han kan minsann inte heller “bevisa” några av sina åsikter så jag kan minsann härska tillbaka. Om vi ska börja kasta rapporter på varandra kommer jag att vinna hela tiden för han har inte samma tålamod som mig med att lusläsa saker och ting.
Vi är i alla fall rörande ense om att Sverigedemokraternas och Feministiskt Initiativs [brist på] politik är värdelös, och att vi ska gå och ta en öl efter vi har röstat på söndag. Typ för att fira att en av oss kommer att “vinna” valet.
Vem som än “vinner” lär det inte påverka oss som familj direkt inom den närmaste framtiden. Vi kommer mer eller mindre ha samma summa pengar i plånboken, maken kommer att laga maten och jag kommer att sköta ekonomin och resten av de viktiga besluten (gardiner, semestermål etc). Det gäller bara att hålla tummarna att inte någon blir sjuk för det är ju då man börjar märka skillnaderna.
Om det inte går rakt åt helvete är vi också någorlunda överens om att fortsätta vara gifta trots att vi båda är gifta med en idiot.
Hemmaodlare alltså. De är likadana som surdegsbagare. Optimistiska och överentusiastiska. Ni vet typen. Hemmaodlarna som säger “Hemmaodlat är ju SÅ mycket godare! Och man vet att det inte är besprutat” och hemmabagarna som säger “Hembakat är ju SÅ mycket godare! Och man vet att det inte innehåller några tillsatser”.
Innan någon kommer och anklagar mig för att kasta sten i glashus så ska jag villigt erkänna att det händer att jag bakar eget bröd. Jag brukar tom dra igång projekt med att odla egen föda. Hemmagjort är ju så gott om man lyckas och jag tycker att det är ganska kul, åtminstone i teorin och i början av odlingsperioden. Mindre kul när man har vattnat och rensat ogräs och ansat i flera månader och det fortfarande inte finns någonting att äta.
Men den irriterande typen av hemmaodlare, som jag givetvis inte tillhör, är de som alltid ska äta allting de har odlat och insisterar på att påstå att det är “SÅ MYCKET GODARE!” även om det blivit helt misslyckat. Om jag odlar något som inte blir bra så sitter jag inte och tvingar i mig (eller vänner och bekanta) kilovis av smaklös eller rent ut dålig frukt eller grönsaker. Om det inte är ätbart så kastar jag bort det. På komposten givetvis. Om det finns någon kompost inom tjugo mils radie, annars händer det att jag kastar det i soporna.
Men “riktiga” hemmaodlare – de ska alltid äta allting, oavsett hur det smakar. För det är ju hemmaodlat. De sitter där och tuggar i sig sina hemmaodlade, ofta i bästa fall smaklösa, saker och maler på och berättar hur gott det är. Värst är de som berättar hur lite de har belastat miljön genom att köra tio mil för att köpa ett frö som de sedan har drivit upp till en smaklös grönsak eller sur frukt.
Här har ni ett foto av ett köpt äpple, en köpt körsbärstomat och ett hemmaodlat äpple som gullefjunet plockade upp från en ‘Varsågod-låda’ på gatan på väg hem från dagis.
Eftersom jag har köpt äpplet till vänster och tomaten så känner jag mig tvungen att äta upp dem men som tur var kunde jag kasta det sura äpplet i mitten i soporna eftersom jag varken har köpt eller odlat det själv.
Det är väldigt viktigt att rösta, det vet ni väl? Om man har turen att leva i en demokrati ska man anstränga sig litegrann och rösta.
Om vi inte hade demokrati i det här landet skulle vi alla ha det som maken. I bästa fall skulle vi bli tillfrågade om vi hade någon sorts åsikt men någon diktator skulle ändå bestämma hur gardinerna ska se ut, var möblerna ska stå, hur våra barn ska vara klädda, vart man ska åka på semester, vilken tv man ska köpa och vilka abonnemang man ska teckna för olika saker.
Är det så ni vill ha det, ni som överväger att inte rösta? Vill ni att jag ska be maken gästblogga och berätta hur det är att leva i en diktatur?!
Rösta som ni vill, men gör nu som jag säger och gå och rösta på söndag. Chop, chop.
För er som inte har bestämt vad ni ska göra ikväll kan jag dessutom tipsa om fredagsunderhållningen som börjar klockan åtta på SVT1. Partiledardebatten där man kan kolla hur Jimmie Åkessons pokerface ser ut när han ska förklara hur det gick till när han förlorade två arbetar-årslöner på drygt åtta månader. Jag tror att det kan bli mer underhållande än fyrans Idol-jubileumsprogram.
När vi gifte oss var det en av makens polare från flottan som höll ett tal som handlade om när de hade varit ute och seglat med makens båt och just när de kom in i en hamn för att hämta upp en annan kompis så slutade motorn att fungera. För att bensinen var slut. Talet var lite längre än så men slutpoängen var att maken sagt “Men så konstigt, den har ju haft bensin hela sommaren”.
Morsan och farsan för skrattar fortfarande åt det där talet varje gång det kommer på tal, för det “är ju precis så han är”.
Ikväll kom han med en ny sådan där kommentar. Hans bankID funkade inte längre för det hade gått ut så jag sa till honom att förnya det. När han försökte förnya funkade inte det, så jag sa till honom att gå till bankIDs hemsida och kolla om han hade senaste versionen av säkerhetsprogrammet. “Det är väl klart att jag har, det har ju alltid fungerat förut” svarade han då.
Program på datorn måste ju faktisk uppdateras oftare än vad båtar behöver tankas så det var precis så det var. Han hade inte den senaste versionen.