Vic – Page 16 – Prinsessan på Ärten

B som i Buller

Som Johanna påpekade i kommentarerna så avklarade jag ju A när jag bloggade om Alfabetsbloggande så nu är vi på B. Därför är det väldigt lägligt att jag har buller utanför fönstret just nu.

Grannarna ska dra in bredband i huset. Kabeldragarna tycker tydligen att på kvällen i mörkret är bästa tiden att ställa sig utanför folks sovrumsfönster och såga upp hela asfalten. Fast de är tydligen inga kabeldragare, de är kabelletare.

De ringde på och sa något i stil med att de inte skulle bli klara ikväll för de hade lite svårt att hitta kabeln så det undrade om det var okej att vi lämnade bilen på gatan hela natten.

Nu har de snart sågat upp minst 15 meter av asfalten. Det var ju tur för dem att det var maken som öppnade när de ringde på för jag skulle ha berättat för dem att det vore mycket enklare att hitta kabeln om de sågade i dagsljus.

Att leta kablar under asfalten just när småbarnsfamiljer ska natta sina ungar är som upplagt för att man inte ska hitta någon kabel.

Mammig nu

Gullefjunet ville följa med hem. Redan igår kväll var hon gråtig och sa att hon ville följa med hem för hon ville träffa mig imorgon också (idag alltså). Imorse vaknade hon av sig självt klockan fem och sa fortfarande att hon ville följa med hem och började gråta igen.

När jag frågade om hon inte ville följa med mormor och morfar till Piteå och gå på Lekia som de lovat snyftade hon och sa att morfar kunde skicka pennorna och blocket i ett paket på posten.

Hon skulle säkert ha haft jätteroligt om hon stannat i Piteå i veckan men jag blev lite märkt av den där veckopendlingen när jag inte hade något val och var tvungen att åka och lämna henne varje vecka förra året.

Jag kunde inte åka och lämna henne gråtandes, hon kunde ju ha känt sig övergiven och fortsatt gråta resten av veckan. Då skulle ju både hon och jag och mormor och morfar ha lidit.

Det fick bli så att hon följde med hem och maken vaknade vid sjutiden till ett SMS att ringa till dagis och berätta att vi var på väg.

När hon kramade mormor hej då sa mormor “Det här blev ju lite snopet…”. Då vände sig gullefjunet om i dörren och sa “Jag kan hälsa till pappa från dig mormor”. Jag är inte helt säker på att mormor hade skänkt maken någon tanke just då, hon och morfar var nog mest bara deppiga över att gullefjunet inte ville stanna, men hon blev säkert glad att gullefjunet påminde henne att hälsa.

Mindre palt

Vi kokar palt. Jag frågade mamma om de någonsin gör palt när vi inte är hemma och då sa hon att hon tycker att det är svårt att koka lite palt och 30 paltar är ju lite väl mycket för två personer.

Hon påstår att det är lika mycket jobb med att göra 10 paltar som att göra 30 därför blir det alltid närmare 30 än 10. Det är inte sant för 30 är 20 paltar mer än 10 att rulla.

Nu har jag i alla fall berättat för mamma hur man ska göra för att koka mindre palt. Lyssna noga alla ni som lider av samma problem. Man skalar färre potatisar. Då blir det mindre många paltar.

Palt är gott men man vill faktiskt inte äta det varje dag i en hel vecka.

Vad gör Furby i Jävre?

Ingen vet. Jo jag tror att maken vet. Jag tror att gullefjunet ville packa Furby i resväskan och maken orkade inte protestera så därför är Furby i Jävre.

Jag hittade nämligen en Furby på halva priset till slut så gullefjunet fick en Furby när hon fyllde år. Furby har varit en mer lätthanterlig leksak än jag befarade. Om man inte stör honom så sover han bara och det har funkat bra att säga “Stör inte Furby nu för han sover så gott” eller “Nu tror jag att Furby är trött, ska du inte ta och bädda ner honom”. Gullefjunet gillar att hämta handdukar och servetter och filtar att bädda ner honom i.

För några veckor sedan så dog Furby bara helt plötsligt. Han bara stod där med bakåtstrukna öron och halvblundade. Gullefjunet undersökte honom och gav diagnosen att “leksaker brukar få slut batterier, vi måste nog byta batterier”. Det har inte hunnit bli av för man måste ju ta fram en skruvmejsel för att byta batterier på leksaker så han har stått där med sina bakåtstrukna öron. Gullefjunet har inte varit så brydd och då finns det ju ingen anledning att stressa med batterierna.

I onsdags packade jag resväskan för jag skulle åka direkt till Arlanda från jobbet nästa dag och maken skulle åka hem och hämta barnet och väskan och möta mig på Arlanda. Jag packade ingen Furby men när vi kom till Jävre och öppnade väskan låg Furby där med sina bakåtstrukna öron. Gullefjunet vet att morfar är bra på att byta batterier så hon tänkte nog att morfar skulle bota Furby mot batteriåkomman.

Det är nog därför Furby nu ligger i en korg under köksbordet i Jävre nedbäddad under en trasa med en barntrosa med My Little Pony på huvudet.

Jag åker hem på måndag och farsan och gullefjunet kommer till Stockholm på lördag. Farsan vill att jag tar hem Furby när jag åker. Han vill inte flyga med en lurvig leksak som inte har någon avstängningsknapp i bagaget. Förra gången Furby flög var det ingen myndig deltagare som visste att han var med och dessutom hade han inga batterier, och nu är det ingen myndig som vill ha med honom på nästa resa. Men det finns omyndiga människor som vill ha med honom. Det är nog så här det går till när laglydiga människor dras in i knarksmuggling. Någon knarklangare säger “Bring it on the plane or I will make your life hell”.

För er skull gick jag in i köket och fotograferade Furby och när jag kom tillbaka till vardagsrummet sa morsan “Ha du vari å väckt gobben denna nö åter?”. Själv hör jag ju inte så bra så det störde ju inte mig men morsan påstår att han tjattrade i minst fem minuter efter jag varit och rört i korgen. Hon är för långt borta från småbarnsåren – man får stänga av öronen. Om man verkligen lyssnar när en liten rosa lurvig sak ligger och säger blablablahahahaha blir man ju tokig.

Alfabetsblogg

Bloggen har ju haft en liten svacka ett tag. Jag har jobbat långa dar och då finns det inte så mycket ork kvar när man kommer hem och inget att blogga om också ska man ju hinna mata och krama barnet. När hon somnat har inspirationen inte velat infinna sig.

Det behöver ju inte hända något i ens liv för att man ska kunna blogga. Om den rätta inspirationen dyker upp kan man ju blogga om en gaffel. Vi har två sorters gafflar hemma och jag tycker inte om dem med de vassa spetsarna och sådant kan man mycket väl blogga om. Men jag har haft idétorka på sistone.

För att hjälpa till med att få idéer har jag tänkt ut ett bloggprojekt. Jag ska blogga mig igenom alfabetet. Ett inlägg om något viktigt ämne per bokstav per dag. Kanske inte varje dag, ni vet hur jag är. Det kan mycket väl hända att jag tröttnar och lägger ner projektet vid F eller något sådant. Men jag ska försöka i alla fall.

A har jag inte tänkt ut ännu. Vilket är lite av ett problem eftersom A kommer först, men jag ska inte börja idag och troligen inte imorgon heller. A kommer på måndag är planen. När vi kommer till B kanske jag berättar om mina tankar om balett eller BHar. På P blir det kanske Postkodmiljonären eller Paradise Hotell, om jag inte hinner komma på något bättre innan dess. Troligtvis inte Paradise Hotell för då måste jag ju se ett avsnitt av det innan vi kommer till P, men Postkodmiljonären såg jag både igår och idag eftersom TVn alltid är på här hos morsan och farsan så det kan jag tänkas ha något att säga om Postkodmiljonären. Om jag inte hinner glömma det innan det är Ps tur förstås. Pitegruppen på Facebook är en mycket het kandidat för P så Postkodmiljonären kanske inte kommer med.

Ni får gärna komma med förslag. Alfabetet är ju långt så det blir väldigt många bokstäver för mig att hitta på ämnen till om ingen hjälper till. Nu har ni chansen. Om ni undrar vad jag egentligen tycker om Genusmorsor kan ni ju föreslå det på bokstaven G tex.

Fint ska det vara

Det gick till såhär.

Gullefjunet ville bygga en koja under vardagsrumsbordet. “Det går ju inte, där är det ju fullt med saker. Då måste du ju städa bort grejorna först” sa morfar. “Lägg upp dem på bordet”.

“Nä, det ska vara fint på bordet” svarade hon. Fatta det, hon städade ju bordet tidigare idag. Klart att hon inte ville stöka ner bordet.

Koja skulle hon ju ha i alla fall. Då blev det såhär.

Vi tjänar pengar

Gullefjunet har tjänat sina första slantar. Mormor sa till henne att hon skulle få en peng om hon hjälpte mormor att städa på vardagsrumsbordet. Så gullefjunet städade och fick en tjuga.

För det blev ju städat på bordet och mormor sa ingenting om golvet.

Sen sa mormor till gullefjunet “Mamma kanske också vill tjäna lite pengar, ska jag be henne göra en sak åt mormor så får hon också en slant?”.

När jag frågade vad hon ville ha gjort skulle hon ha grovskurat i duschen. Morsan kan inte ligga på knä och skura så det är alltid farsan som städar. Hon vill ha skrubbat i alla vrår och kanterna på duschkabinen som farsan alltid hoppar över när han städar. Ett riktigt skitjobb alltså.

“Om du gör det åt mig får du också en tjuga” la hon till efteråt. Det kan man ju inte tacka nej till.

Det känns som att hon börjar bli lite för stor för Gullefjunet

Jag har tänkt på att gullefjunet egentligen har vuxit ur sitt namn. Hon är ju ganska stor nu för tiden. Hon kommer förstås alltid att vara mitt gullefjun men här på bloggen börjar det kännas lite fel.

När man ska berätta en historia om hur man står i en klädaffär på Arlanda och håller upp en klänning mot kroppen och frågar om hon tycker att den är fin till exempel. När man då ska berätta att hon svarade “Det skulle se bättre ut om du hade sådana här byxor till mamma” och pekade på sina leggings (jag hade jeans på mig) känns det inte rätt att referera till modeoraklet som Gullefjunet. Det känns inte som att gullefjun gör (helt korrekta) observationer om klädkombinationer.

Det känns helt enkelt som att jag behöver ett lite mindre bebisaktigt namn åt henne. Men jag vet inte vad. ‘Barnet’ är ju vad jag kallar henne när hon är besvärlig så det blir inte bra som “huvudnamn”. Har funderat på Dottern men det känns inte som att Dottern flyter när jag skriver. Det måste vara flyt i namnet.

Hennes riktiga namn är inte aktuellt. Ju större hon blir desto mer känner jag att jag måste tänka på hennes integritet när jag skriver här på bloggen så därför vill jag inte använda hennes riktiga namn.

Någon som har något bra förslag?

Regelverket

Jag hade tänkt berätta några regler som det är viktigt att ni känner till om ni någon gång ska hälsa på och bo hos min morsa och farsa.

– Man får inte lämna garagedörren öppen medan man åker en snabbis till ICA. För farsan “kör ju värmen i garaget”.

– Man måste alltid äta middag senast fem, helst tidigare. Annars kan någon “hinna svälta ihjäl innan de får mat”.

– Man får inte stänga av TVn. TVn ska alltid stå på. Utifall att mamma råkar titta åt det hållet när hon läser tidningen eller sitter vid datorn.

– Man får inte kasta mat. Allt måste ätas upp. Det här är dock ingen regel som gemene man behöver bry sig om. Om det blir över mat gör farsan matlåda och äter upp den nästa dag. Regeln gäller inte svamp. Farsan har fått för sig att all svamp är giftig så svamp har han inget problem med att kasta.

– Man får inte köpa hem för mycket bitsocker. Om man köper hem för mycket bitsocker börjar folk pracka på en bitsocker och tjata att man ska ta med sig bitsockret när man åker hem.

– Man kan inte gå och skita på eftermiddagen utan att morsan säger “Ska du skita NU??! Skiter gör man på morgonen innan man duschar”. Om ni undrar varför jag berättar att jag ska gå och skita så är det för att man har informationsplikt när man lämnar rummet. “Vart ska du?” säger någon så fort man reser sig.

Imorgon är pannkakorna nog plättar igen

Hon anpassar sig snabbt barnet. Vi anlände till Jävre. Gullefjunet och morfar byggde lite lego. Jag frågade mormor om vi glömt boken om Ingrid och Basiluskan här förra gången vi var här för vi hittar inte den hemma.

Halvdöva morfar hörde inte vad jag sa så han tittade på mormor och sa “Vo?”. Vilket på svenska översätter till “Vad?” och betyder att han undrade vad jag sagt. Mormor är tolken förstår ni.

Så hon ~~skrek~~ översatte och sa till morfar på bondska att jag frågat efter en bok om Ingrid.

Sen när det var läggdax frågade gullefjunet “Har du hittat båoka morfar?”. Det tog alltså mindre än en timme för boken att bli båoka.

Än behöver vi alltså inte oroa oss alltför mycket över att hon ska bli en sådan där riktig Stockholmare.

Plättar till lunch imorgon också är ordningen återställd igen. Med hemmagjord vildhallonssylt.

Det är viktigt att barn lär sig i tidig ålder att högkvalitativ sylt inte sitter kvar i burken när man vänder den upp och ner. Barn får lätt för sig att det är en positiv sak att sylten sitter kvar i burken men det är en väldigt negativ egenskap för sylt att inte rinna.

Bra bemanning

Jag är faktiskt imponerad av SAS bemanning på Arlanda. Där kommer man och går och har tänkt lämna in sin väska också har de satt upp ett sådant där band som visar hur kön går.

Vi går till vänster om snöret så att vi kommer fram till disken som är bemannad tänkte jag. Då stod det tre personer där i SAS-uniform och vaktade vilken sida av repet man gick. Jag blev snabbt stoppad från att gå till vänster till den bemannade disken och blev hänvisad till höger om repet till självscanningsdisken.

Framför mig stod förstås en tant som tyckte att scanning var en utmaning. De tre repvakterna stod borta vid sin vaktposition och tittade på tanten som inte klarade av att följa instruktioner. Till slut lämnade en av repvakterna sin vaktpost för att komma och styra upp scanningskaoset.

Men det var ju en självscanningskassa så ni ska inte tro att han hjälpte tanten att scanna. Nej, han bara stod där och gav henne scanningsinstruktioner om hur hon skulle hålla scannern. 20 cm från lappen ska det vara förstår ni.

Det var förstås inte så att han var ohjälpsam. Han gjorde ju henne en tjänst. För nästa gång hon ska flyga måste hon ju scanna sin väska själv igen. Hon måste ju lära sig någon gång. Det var nog därför han inte hjälpte henne.

Själv scannade jag min väska på nolltid. Tro det, jag hade ju stått i en evighet och betraktat hur tanten gjorde alla fel man kunde tänkas göra. Det enda sättet som fanns kvar att prova var rätt sätt. 20 cm från lappen och tryck på knappen.

Det svåra var att gå på rätt sida om repet där i början, men där stod det ju tre personer och hängde och hjälpte en så att man inte gick och besvärade någon personal i en bemannad kassa.

Dyr peng

Det finns en pojke som heter Niall Horan. Han är med i ett pojkband som heter One Direction.

Niall Horan har en bror som heter Greg Horan. Greg har en son som heter Theo. Sonen är alltså Nialls brorson.

Brodern Greg är sur för att Niall inte kommer och hälsar på Theo. Detta vet Daily Mail för att han berättade det på Twitter.

När Niall la upp en bild på sig själv och brorsonen Theo på Twitter så fick bilden så många likes att brodern Greg fick storhetsvansinne och startade en websida för sin son Theos fans. Redan där börjar man ana att brodern Greg inte har alla getter hemma, men det blir värre.

Brodern Greg och hans fru/sambo/whatever-lika-crazy/giriga-andra-halva har gjort ett First Birthday Commemorative Coin för att fira sonen Theos första födelsedag. Ett sådant där mynt som de brukar göra för att fira att Englands drottning har suttit på tronen i femtio år typ. Man kan köpa detta mynt för £19,50 (dryga 200 kr).

De ska också starta en månadstidning om……. ja inte vet jag, så långt har jag inte orkat forska…… men det verkar som att den ska handla om ungen. Och om One Direction antar jag.

Jag tänkte att det här är sådan där information som jag måste berätta för er eftersom svenska tidningar inte har full bevakning på den här typen av “nyheter”. Jag känner därmed ett ansvar att täcka upp det här området så att ni inte går miste om den här kunskapen och möjligheten att köpa ett helt värdelöst mynt för 200 spänn.

Kampen mellan plättar och pannkakor

Jag skippade det där med högskoleprovet. Det var kanske dumt för jag gjorde orddelen på en av kvällstidningarna igår och hade 19 rätt av 20. Jag kanske skulle ha skrivit ett superbra resultat.

Maken hade i alla fall planerat att han och gullefjunet skulle äta lunch med svärmor igår medan jag skrev provet, så när jag skippade det så passade jag på att ha egentid hemma istället. Det är inte ofta jag får vara hemma själv så det är värt typ lika mycket som 2.0 på högskoleprovet.

Då passade maken minsann på. Han köpte plättar med sylt och grädde till henne och när hon kom hem kallade hon dem pannkakor! Fram till igår har jag alltid vunnit den ständiga kampen om utifall det heter plättar eller pannkakor. Barnet har vetat att plättar heter plättar.

En enda gång släpper man iväg dem på egen hand också kommer hon hem och kallar plättar för pannkakor. Nu åker jag och gullefjunet till Norrland nästa helg och maken får stanna hemma.

Vi ska återställa ordningen. Det heter plättar. I alla storlekar. Pannkaka gör man i ugnen.

Det är dumt att kasta tvestärtar i soporna

Barnet kom och visade mig att hon hade hittat en tvestjärt. Jag bad henne visa den för maken. Jag tänkte att han skulle avveckla tvestjärten för jag tycker att de är äckliga.

Maken sa åt henne att kasta den i soporna. Då kom hon tillbaka till mig och berättade vad han sagt och sa att hon tyckte att det var dumt att kasta tvestjärten i soporna. Jag höll med henne. En tvestjärt stannar ju inte i soporna. Den kryper ju ut igen också är man fortfarande inte av med den. Man måste ju mörda den.

Innan jag hann berätta det här för gullefjunet sa hon dock “Visst måste man vara snäll med djur mamma? Det är inte snällt att kasta den i soporna!”. Då kände jag mig tvungen att lägga ner det här med att vi skulle mörda tvestjärten. Jag fick lov att be henne gå och släppa ut tvestjärten i trädgården.

Att googla är en talang

Jag trodde att alla kunde googla. Men jag har insett att det är en talang. Som jag besitter, men maken gör inte det.

Eller så handlar det om vad man googlar efter. Om man söker efter en ubåt så skulle jag ju söka på ubåt och hitta någon sorts ubåt och jag är inte så noga med ubåtar. Vilken som helst ubåt duger åt mig. Maken som är fd reservofficer i flottan – och fram tills han var över 30 tyckte att han inte behövde något körkort eftersom han var behörig att köra en 2000 tons minsvepare innan han kom på att körkort kunde vara praktiskt på land – skulle kanske söka på Triton och hitta en mer specifik ubåt. Att söka efter ubåtar på google eller i skärgården är dock ingen talang som allmänheten behöver besitta. Det är bara ryssar som behöver Triton-ubåtar.

Maken kan dock inte googla efter en tröja. Han är hur petnoga som helst med vilken sorts polotröja han vill ha, inget får avvika från kravspecen. Om han hittar en polotröja som är perfekt på alla sätt och vis men polotröjan har lite fel vinkel på kragen så kan han inte köpa den. Och ändå skriver han polotröja i sökfältet.

Det går ju inte. Då får man ju upp alla polotröjor på hela jorden. Alla som har en bild på en polotröja kallar den för polotröja. Folk som vill sälja polotröjor kallar dem för någonting annat.

Dessutom fick jag visa honom bild-googling för inte alltför länge sedan. Maken går in på första bilden som ser ut som polotröjan han vill ha och sedan säger han till mig “Ser du priset någonstans?”. Å jag bara “Det där är ju en modeblogg, där kan du inte köpa någon tröja! Du får ju kolla vart bloggaren länkar för att han har fått en gratis tröja….”. Å den länken ledde ut i internet-nowhere.

Jag vet vad maken vill ha för polotröja. Man måste avgränsa sökningen. Först googlar man för att ta reda på vad den petnoga typen av polotröja kan tänkas heta. Då får man reda på att submarine roll neck kan tänkas möta kriterierna för petnoga-tröjan. Submarine roll neck är ett lämpligt namn på en tröja för någon som tycker att ubåtar är intressanta. Sen kan man tänkas upptäcka att den kanske kan heta Victory roll neck för man hittar länkar som tyder på det. Så då söker man på det och upptäcker att tröjan kanske kan kallas det, men mest så är Victory roll neck en kvinnlig frisyr så då ger man genast upp det spåret. Den rätta tröjan heter någonting annat.

Det gäller att ha tålamod när man googlar. Man får inte ge upp. Testa många olika smalare sökord. Traggla igenom en massa skit innan man hittar det man söker. Nästan alla sökord leder förr eller senare till Flashback och då gäller det att vara disciplinerad och omedelbart backa och återgå till sin tröjsökning så att man inte fastnar i något forumträsk som är helt OT bara för att tråden är så sjuk att man inte kan slita sig.

Det går inte att bara hacka in första bästa uppenbara sökord. Då hittar man varken tröjor eller kunskap. Envishet och tålamod är ledorden.

Så här ser en submarine roll neck ut. Maken kan naturligtvis inte köpa just den här tröjan för som ni ser har den en liten lapp i midjan där till höger på bilden och det är “töntigt”.

Och så här ser en Victory roll neck ut. Det här är ju ingen tröja, vare sig med eller utan lapp.

Vi söker vidare. Inte för att jag bryr mig så mycket om det här med tröjan i sig, det är många år sedan jag gav upp om att förstå makens kriterier på kläder, men själva sökningen är en prestigegrej. Så nu söker vi inte på sökordet polotröja. Om man söker på polotröja så kan man ju få leta hur länge som helst innan man ens hittar en tröja med lapp i midjan som är i närheten av att duga.

Svårt att bestämma sig

Jag såg en kjol som jag tyckte var snygg i en butik för ett tag sedan. Idag tittade jag på den på nätet och då låg den i en kategori som hette Mini så nu känner jag mig tveksam. Jag är så frusen om låren.

Varje kväll har gullefjunet slutat med välling och ska ha mjölk istället för hon är stor nu. Varje morgon ska hon ha välling igen.

Jag har anmält mig till högskoleprovet imorgon. Inte för att jag har tänkt börja plugga igen. Jag tänkte bara kolla om jag blivit smartare eller dummare än när jag gjorde det senast för typ tjugo år sedan. Men när jag fick kallelsen så skulle man vara på plats 08.20. I Spånga. På en lördag. Å det håller på hela dagen. Jag fattar inte varför de ska ha så mycket raster? Så nu vettifan om jag orkar göra det. Vem bryr sig om jag är smartare eller dummare än för tjugo år sedan egentligen? Tänk om jag sitter där hela dagen och slösar bort en hel lördag också får jag bara något som 1,3 i resultat. Man kan ju ha råkat lägga av sig nu när det är ett tag sedan man pluggade. Då kan jag ju inte ens skryta om det efteråt.

Maken och gullefjunet ska äta lunch med svärmor imorgon och maken säger att han har svårt att bestämma sig för om han ska dricka ett glas eller en flaska vin till lunchen. Det kan han sluta fundera över för det kan jag bestämma åt honom. Ett glas.

Det är jag som ska svära

Jag har ställt en blomkruka på bänken. För den är nyplanterad och jag har ingen ytterkruka eller fat. Så den står på bänken för jag vill inte ha blöt blomjord på fönsterbrädan. Tills jag har införskaffat en kruka. Det kan ta några veckor för det är ingen prioriterad aktivitet.

Maken rev naturligtvis ner den i morse. Jag lagade. Sen ställde han en skärbräda bakom kranen och rev ner den igen ikväll. Då svor han “Andra jävla gången!”. Som att det på något sätt var mitt fel att han håller på och förstör mina blommor för att “blommor inte hör hemma på diskbänken”.

Det är jag som ska svära. Det är ju andra jävla gången han river ner samma blomma. Skärbrädor hör inte hemma bakom kranen.

Klantarsle.

Jag är inte redo ännu

Det var då ett jävla tjat om SATS. Barnet frågar dagligen “När ska vi börja gå på MiniSATS?”. Å min chef skickar anmälningsblanketter och information. Kan man inte få fundera litegrann utan att folk börjar terrorisera en.

Jag tror att ryssen har åkt hem förresten. Vi har bytt ämne nu. Jag tyckte att ryssarna var lite spydiga idag så jag tror att de har fått ut sin ubåt säkerhet och nu när det inte kan bevisas att de var dem så kaxar de till sig.

Slut för idag.

Varför ingriper inte omgivningen?

Ibland undrar jag varför inte omgivningen reagerar och ingriper när någon i deras närhet uppför sig konstigt? Varför folk bara låter sina nära och kära fatta obegripliga beslut.

Igår hämtade jag på dagis och åkte till SATS för att kolla om jag ska joina ett gym. Vad sa maken tror ni? Han sa “Om du bara tror att det blir av att du går dit så är det väl bra”.

Idag har jag anmält gullefjunet till en sju veckor lång simskola. Då var maken lite mer motvillig. För då förstod han att han skulle bli inblandad. Det kommer ju inte på fråga att jag ska bada sju veckor på raken, han får också ta några av simlektionerna.

“Vill du inte att hon ska kunna simma?” frågade jag och han kapitulerade direkt. Inget som helst ansvarstagande där alls. Han kunde ha kämpat emot lite mer. Nu blev det simskola. Sju söndagar på raken klockan tolv. Helst vill jag inte ens vara fullt påklädd klockan tolv på söndagar så nu när jag tänker på det här mer noggrant som känns det väldigt olockande att befinna sig i en bassäng den tiden på söndagar.

Alla dessa hälsosamma och förnuftiga idéerna från min sida borde signalera till maken att han borde sätta stopp för galenskaperna. Det är ju helt out of character för mig.

Det här är Hemlis

Den här katten hette först Nya Katten.

En dag hade katten plötslig bytt namn.

Gullefjunet: Den heter [ohörbart].

Jag: Vad sa du? Jag hörde inte.

Gullefjunet: Den heter Hemlis.

Jag: Hemlis? Varför heter den Hemlis?

Gullefjunet: För att du och pappa köpte den i London.

Jag: Varför heter den Hemlis för att den kommer från London?

Gullefjunet: För att ni köpte den där.

Jag: Jaha, nu fattar jag… Den heter Hamleys för att den är köpt på Hamleys!

Gullefjunet: Precis!

Vad är plankstek egentligen??

I över ett års tid har jag gått och tänkt på plankstek. Inte konstant alltså, men då och då har jag tänkt att jag måste blogga om plankstek men det har inte blivit av. Plankstek dyker ju upp i Facebook-flödet då och då men den rätta inspirationen har inte infunnit sig.

Idag såg jag en plankstek på Facebook och då tänkte jag att “nu MÅSTE jag blogga om plankstek”. Det känns som ett tvång att berätta för världen att jag inte förstår mig på plankstek. Vad är vitsen med plankstek? Vad ÄR plankstek??! En stek på en träplanka? Och lite mos och jox. Har jag missat nått? Refererar plankningen till något annat än träbiten?

Steker man den först innan man lägger in en träbit med en stekt stek på i ugnen? Varför lägger man en stekt köttbit på en träbit och stoppar in den i ugnen? För man lägger väl inte in köttbiten rå va? Jag är ju ingen mästerkock men det låter ju inte troligt. Smakar den mindre torrt och bättre om köttet har legat på en träbit? Kan den inte ligga på en skärbräda på bänken en stund i så fall?

Disken? Hur ligger det till med disken efter plankstek? Trä som suger till sig en massa blöt skit och där lägger man en köttbit, mos, bacon och tomater som vattnar av sig. Och sen gör man plankstek på samma bräda igen 18 månader senare. Är inte det lite äckligt?

Jag fattar inte. Jag har ingenting emot skärbrädor. Jag äter ofta smörgåsar som jag har gjort på skärbrädor. Men för mig verkar plankstek snarare vara en estetisk upplevelse – en ohygienisk sådan dessutom – snarare än en smakupplevelse.

Så är det i alla fall med mina smörgåsar. De smakar exakt likadant om jag gör dem direkt på bänken som om jag gör dem på skärbrädan. Det ser kanske något snyggare ut på skärbrädan men om jag gör dem på bänken så slipper jag diska och kan sopa ner smulorna på golvet sen.

Mini-SATS

Min nya arbetsgivare har ett företagsavtal med SATS så att man får rabatt och man får dessutom friskvårdsbidrag så jag har funderat litegrann på om jag ska göra ett nytt försök med det här att få varje besök på gymmet att få en snittkostnad under 100 kr.

Jag tog med gullefjunet till vårt närmaste SATS för de har nämligen ett Mini-SATS. Grannbarnen brukar få följa med sin pappa dit och gullefjunet var väldigt entusiastisk idag när jag föreslog att vi skulle åka och titta på Mini-SATS.

Så nu har vi tittat på Mini-SATS. Vi kollade ingenting på gymmet. Jag vet hur gym ser ut och klockan var så mycket att de där ur personalen som släpar runt en på gymmet och pratar om hur fantastiska cyklarna och löpbanden är hade gått hem.

Mini-SATS var jättefint, vi fick komma in och titta fastän det var stängt. Gullefjunet var mycket upprörd när hon var tvungen att gå hem utan att få leka på Mini-SATS. Sen har hon sagt säkert tio gånger att hon “vill börja gå på Mini-SATS”.

Så nu blir det väl så att vi joinar Mini-SATS också kanske jag tränar någon gång på köpet. Det blir lättare att få ihop den ekonomiska kalkylen om man tänker i termer av att det kostar ca 150 spänn att gå på lekland. På lekland måste man springa runt och leka själv men på Mini-SATS får man barnpassning inkluderat i medlemspriset. Man kanske inte orkar åka och träna, men man orkar inte åka på lekland heller och då blir det lindrigare att åka till gymmet.

Just nu låter det här som en genomtänkt plan. Jag återkommer om några månader med en rapport.

Nu har jag ordnat upp det här

Jag känner mig mycket lugnare nu när jag har rett ut den här symaskinssituationen.

Symaskinen står framför ytterdörren. När mamma kommenterade på Facebook och sa att hon har en likadan symaskin och att den är fyrtio år gammal (jag har ärvt min av en faster) så slog hon spiken i kistan för symaskinen.

Dynan ligger på nedersta hyllan i linneskåpet.

Det blå tyget ligger på översta hyllan. Jag är trött på att ha en ofärdig dyna liggandes i hallen.

Maken: Nu tycker jag att du överdriver…

Jag: Din uppgift är inte att tycka saker. Du ska bära ut symaskinen i bagaget på bilen så att vi kan dumpa den på tippen nästa gång vi kör förbi. Också kan du städa bort verktygslådan som du drog fram också när du ändå håller på.

Symaskinshelvetet

Symaskinshelvetet är typ trasig. Den där lilla saken som undertråden ligger i är lös. Det går inte att sy för den snurrar runt och stoppar nålen. Jag är arg.

Maken sa “får jag prova”. Som att någon som inte ens ser en ficklampa som hänger mitt på väggen skulle klara av att laga en symaskin.

Det går precis som väntat. Maken frågar saker som “tror du inte att man ska lägga i trådrullen innan man försöker få fast den?”. Som om att den där lilla jävla saken ska vara lös och att det bara är jag som inte fattar hur man stoppar i en trådrulle. Jag kanske bara syr två gånger om år och enbart raksöm men att trä en symaskin är som att cykla. Jag vet fan hur man gör. Varje gång lyckas jag lista ut hur det går till.

Folk som inte ens vet hur man lyfter upp en undertråd på en fullt fungerande symaskin ska inte komma här och ifrågasätta min diagnos om att symaskinshelvetet är trasig.

Det här kommer att sluta med att jag får köpa en ny symaskin. Eller leva utan, det ska nog gå bra det också. Nu går jag och hämtar hammaren.

Kalsongerna var inte ens med

När man ser en rubrik som säger “Räddades från tredje våningen i kalsonger” på förstasidan av en kvällstidning på nätet så måste man klicka och läsa. Man blir ju sjukt intresserad av det här med kalsongerna. Man får ju intrycket av att kalsongerna spelar en central roll i dramat. Man förväntar sig kalsonger.

Men igår kväll när jag låg i sängen och läste den här artikeln så var det inte med några kalsonger alls. Kalsongerna nämndes överhuvudtaget inte. När man klickade på artikeln ändrades till och med rubriken så att kalsongerna var borta.

Jag antar att jättemånga läsare hört av sig och klagat för nu har de ändrat texten så nu är det med en mening om kalsongerna. Jag tycker ändå att det var väldigt toftigt med information om kalsongerna i förhållande till rubriken. Man får varken veta vilken färg, modell eller märke kalsongerna hade. Dålig journalistik att de inte ens kunde ta reda på sådan enkel information tycker jag.