Vic – Page 14 – Prinsessan på Ärten

K som i Kallt

Jag har på mig jeggings och mjukbyxor, en t-shirt, en fleecetröja och en collegetröja. Maken säger att jag måste vara sjuk. Jag är inte sjuk, jag är inte som maken, jag blir nämligen inte sjuk av att någon hostar i nästa kvarter. Det är faktiskt kallt i lägenheten. Nitton grader är inte en rimlig inomhustemperatur.

Vi såg klart Frost för att försäkra oss om att den hade ett lyckligt slut och det hade den. Jag tittade också. Det sprutade Disney-glitter i luften och Elsa och Anna kramades och var glada.

Fast innan vi såg klart filmen så sov gullefjunet i över två timmar. Sen tog det två timmar längre än vanligt att natta henne så i slutändan gick det jämt upp.

Vi har byggt ett Mus-hus.

Imorgon när jag kommer hem från jobbet kommer säkert alla tomtar ha flyttat in i Mus-huset också har jag inget julpynt alls kvar på fönsterbrädan. Jag har inte hängt upp några julgardiner i år. Det kändes som alldeles för mycket jobb med att byta gardiner som ändå ska ner igen i februari. Jag tycker att det är liten vits att hänga upp julgardiner när julpyntet ändå hela tiden ligger nerbäddade i ~~servetter eller handdukar~~ sovsäckar i bokhyllan eller i någon låda för att “de inte kan sova annars”. Det känns som att det här med att ha fint julpyntat är något som får ta paus i några år för just nu känns det mest som att julpyntet skräpar ner mer än att ge julstämning.

Är Frost olämplig för barn?

Frost, filmen alltså, är det någon som har sett den? Jag köpte den för att ha som sjuk-tittar-film och lät gullefjunet titta på den. Jag har för mig att flera föräldrar som har barn i samma ålder som henne har sagt att den är jättebra och att deras ungar älskar den.

Så jag trodde att den var barnvänlig. Jag satt bredvid, men jag tittade inte på filmen utan satt och läste. När jag vände mig mot gullefjunet och frågade om den var bra såg jag att hon höll på att börja gråta så jag frågade vad det var och om filmen var sorglig. Då började hon gråta och vägrade prata med mig. Hon ville inte berätta om hon grät pga filmen eller om det var något annat.

Vad handlar filmen om egentligen? Jag har nu läst på fodralet (nej jag gjorde inte det innan) att filmen är rekomenderad från sju år och att Elsa blir utelåst från Kungariket.

Är filmen jättehemsk och sorglig? Har jag gjort ett misstag som lät henne se den? Hon vägrar fortfarande berätta varför hon blev ledsen. Kommer hon att vara traumatiserad jättelänge nu för att jag lät henne se filmen och satt och läste själv istället för att också titta?

I som i Inte frisk

Ni ser, nu kommer i:et. Jo, det var så att hon var frisk.

Först var hon sjuk i söndags. Sen var hon frisk i måndags när maken var hemma med henne. Jättefrisk. Det var grejor överallt när jag kom hem. Hon hade lekt med typ varje sak i hela lägenheten inklusive julstämningen.

Dagis rekommenderar att barnen ska vara symptomfria i 48 timmar innan de återvänder efter magsjuka. Men i morse när det var dags för dagis så var det ca 38 timmar sedan senaste och enda kräkningen. Vi kände att dagis nog faktiskt menade “cirka” när de säger 48 timmar. Hon var ju frisk och hade varit symptomfri i evigheter, så vi gick till dagis.

Hon fortsatte att vara frisk ända till klockan tre. Då var hon inte frisk längre. Då ringde de från dagis och sa att hon var sjuk igen.

De sa ingenting om 48 timmar när de ringde. Men jag är inte dum, jag fattar nog vad personalen tänkte. De tänkte “Vi menar inte “cirka” när vi säger 48 timmar”.

Lucköppningsförberedelser

Kom hem från jobbet och hittade denna på vardagsrumsbordet.

Jag: Men så här får man ju inte göra. Det är en lucka per dag, man får inte öppna luckor i förväg! Då förstör man överraskningen.

Gullefjunet: Jag har inte öppnat luckorna.

Jag: Jodå, 13, 14, 19 och 23 är ju öppna…

Gullefjunet: Nej mamma, jag har inte öppnat dem. Jag har bara förberett.

Nu när jag har undersökt kalendern lite noggrannare så har hon nog bara kikat. För luckorna är inte öppnade hela vägen och hon har inte tagit ut någon av ~~skräpet~~ sakerna.

Jag är nog lite sjuk mamma

No shit, det menar du inte va?!

För jag trodde att spyan i soffan och på vardagsrumssoffan och halva vardagsrumsgolvet betydde något helt annat. Som att middagen som inte rördes alls bara inte var god eller något sånt.

Om folk på gymet där jag inte har hämtat ut mitt medlemskort ännu hade sett mig när jag tog barnet och lyfte henne rakt upp ur soffan och svepte henne på hög höjd över vardagsrumsbordet och ställde ner henne på en lättavtorkad golvyta skulle de ha tänkt “Gud vad vältränad! Rakarmslyft med 15 kg+ utan att tveka eller darra på handen”.

Sedan blev hon mycket piggare och beställde isglass efter isglass. Vi har alltid isglass i frysen om hon skulle bli sjuk. Vi är nämligen väldigt rädda för uttorkning i den här familjen. Sedan maken kollapsade på akuten och blev insläpad på intensiven av två sköterskor och uppkopplad i alla möjliga maskiner pga uttorkning under sin behandling så tar vi uttorkning på allra största allvar. Man kan alltså aldrig äta för mycket isglass när man är magsjuk.

Vi tröst-pärlade en hel julstjärna. I vanliga fall brukar jag lägga undan pärlandet när hon tröttnar efter halva också gör vi klart nästa gång andan faller på, men idag pärlade jag klart hela stjärnan trots att hon slutade hjälpa till efter hon gjort ramen.

Då säger barnet “Jag har hört att när man är sjuk får man vara uppe lite längre”. Å jag bara “Den som sa det till dig ljög, när man är sjuk behöver man sova extra mycket!”.

När maken stiger upp efter nattningen ska vi vabb-förhandla. Vi har båda möten på tisdag-morgon och när magsjukan kommer på söndagkväll får man räkna med minst två vabb-dagar. Maken har fört fram argumentet “Du får flytta på ditt möte för du är kunden som ska träffa er konsult, och jag är konsulten som ska träffa vår kund”.

Jag föreslog att vi skulle ta halva dagen var båda dagarna och att maken skulle flytta sitt möte men han kontrade med det oschysta motbudet att han skulle ta en och en halv dag bara jag tar en halv dag och flyttar på mitt möte. Skit också.

More is more

Den som hittade på det där talessättet Less is More var ju helt fel ute. Det hör man ju när man säger det. För Less är ju inte More. More IS More. Så är det ju bara. More betyder ju Mer och Mer är ju Mer än Mindre.

Jag är inte nöjd med julgranen. Halva granen är nästan tom.

Det här går bara att lösa genom att trycka dit mer grejor. Dessutom tycker jag att den känns lite mörk. Röda och blåa pollor syns ju knappt mot en grön gran. Den skulle behöva några vita älgar eller renar och kanske någon lila uggla. Ett par fåglar, några snöflingor och någon ängel skulle inte heller skada.

Det är dock slut pynt i lådan. Så jag berättade för maken att jag måste köpa mer. Då sa han “NÄHÄ!!”. Det där förstår jag då inte alls. Hur tror maken att han ska ha någon kontroll över hur mycket pynt jag köper eller hänger i granen? Han är ju på sitt jobb på dagarna och jag på mitt. Hur ska han kunna stoppa mig från att gå ut på lunchen och köpa mer julpynt? Och hur ska han veta om jag hänger fler saker i granen? Jag skulle förmodligen kunna hänga en midsommarkrans i granen utan att han märkte det.

Maken lät gullefjunet välja gran. Manipulativ är vad han är. Nu kan jag inte klaga över att granen är sne och vind och dubbelt så bred på ena sidan än den andra.

Jag har ett julris också.

Jag har inte bestämt mig för om jag är klar med det ännu eller om det behöver en till förpackning med mini-pollor. Problemet med de där mini-pollorna från Clas Ohlsson är att de inte är färdigknutna, man måste sitta och knyta trådarna själv. Så riset är kanske klart. Vi får se om jag känner mig energisk och knytar-sugen i veckan eller ej. Jag brukar inte drabbas efter en längtan att sitta och knyta små knutar av sytrådstunna trådar särskilt ofta.

Politisk analys

Vi ligger i sängen och lördagsdrar oss. Jag och maken diskuterar eventuella procentsatser i nyvalet (herregud vad präktiga vi låter nu).

Gullefjunet: Vad är Sverigedemokraterna?

Jag: Det är ett politiskt parti. Inget bra parti.

Gullefjunet: Varför inte det?

Jag: Det är lite svårt att förklara. De är inte snälla också är de ganska osmarta.

Gullefjunet: Tar dom saker?

Jag: Det vet jag faktiskt inte, en del av dem tar säkert saker. Men de är mer dumma på det sättet att inte alla får vara med.

Gullefjunet: Slåss dom?

Jag: Ja! En del av dem slåss med järnrör.

Den där järnrörshistorien är ju hur praktisk som helst. Man kan använda den för att förklara krångliga politiska saker för barn så att de förstår huvudbudskapet. Sverigedemokraterna är inget bra parti.

Oj, oj, oj

Jag avlider snart. Maken är förkyld. Han hostar. Jag pallar snart inte mer.

Inte nog med att han hostar. Det kan jag leva med. Det är oj, oj, oj-andet som är på väg att tippa mig över branten.

Jag sparkade ut honom ur sängen igår natt och sa till honom att gå och lägga sig på soffan. Jag förstår inte varför alla ska vara vakna för att han hostar. Det känns inte optimalt när man ska upp nästa morgon.

Han tog sitt täcke och la sig på soffan och slutade hosta. Om han somnade vet jag inte, men hostandet tog slut när publiken flyttade på föreställningen.

Nu sitter han här i soffan och hostar så nu tycker jag att han ska gå och lägga sig. Så att jag får lugn och ro framför tvn. Sen om en timme när jag går och lägger mig kan han flytta ut på soffan.

För det är ju tydligt att det är min närvaro som framkallar hostan.

Så jag tänker ju bara på makens bästa. Hostan försvinner ju när jag inte behöver lyssna på den och jag vill ju absolut inte att maken ska ha det jobbigt och måsta hosta så det är ju bäst för alla om han lägger sig och slutar hosta i något rum där jag inte är så att hostan avtar.

Tack och lov för Live-rapportering i kvällspressen

Kvällspressen brukar ju missbruka ord som ‘Extra’ och ‘Live’. Man kommer in på websidan och ser ordet Extra och tänker att det hänt något speciellt också hittar man en artikel om en krokodil under en lekstuga. Eller så står det Live också hittar man en nyhet som är sju timmar gammal.

Men ikväll levererade Live-rapporteringen på Aftonbladet. Där satt jag och tittade på när Löven satt och pratade med Skavlan om utsträckta händer också råkade jag kasta en blick på AB och där stod det Live – 1D på väg in på scen. “Å fan, har jag missat det?” tänkte jag och trodde att det hände för en halvtimme sedan men bytte ändå kanal.

För en gångs skulle levererade Live-rapporteringen. Där stod 1D i Idol-finalen (semi? kvart?) och ooo-ade och aaa-ade. Eller så la-la-la-ade de. Jag minns inte så noga trots att detta bara hände för fem minuter sedan. Men bra var det. Det såg jag klart och tydligt av publikens reaktioner.

Det lät kanske inte så bra, men jag såg minsann att pojkbandet mixtrade med sina hörsnäckor flera gånger så när jag läser i recensionerna att det inte lät så bra så kommer jag att veta att förklaringen till detta är sann. Detta berodde alltså på att “gehöret i snäckan” (jag vet inte om detta är den korrekta tekniska termen för branschfolk, men ni fattar vad jag menar) inte fungerade.

Dessutom såg jag klart och tydligt att de inte sysslar med droger och att de troligtvis är oskulder hela bunten. De såg så rekorderliga ut. Om de ger ut någon sorts skiva i något format som jag vet vad det är kommer jag absolut att köpa den om den ligger bredvid kassan på Coop eller ICA.

Handsprit på dagis

I höstas på föräldramötet på dagis var det någon som tog upp hygien och frågade hur saker som att tvätta händerna sköttes inför måltider osv. Vi fick veta att barnen tvättar händerna före lunchen. Någon påminde om ett tidigare förslag från någon förälder om att det skulle införas som rutin att alla föräldrar när de lämnade på dagis skulle ta barnen till toaletten och tvätta händerna på dem. Detta skulle förhindra spridningen av magsjuka.

Sånt där tycker jag är skitjobbigt. Man har ju nog bråttom till jobbet som det är utan att man ska måsta stå i en handtvättarkö på dagis. Tvätta händerna innan ni går hemifrån liksom. Lång tid tar föräldramötena också när man ska diskutera handtvätt.

Till slut blev det så att personalen föreslog att de skulle ordna en flaska med handsprit som stod i hallen också skulle alla föräldrar kunna handsprita sina barn när de kom på morgonen.

Behöver jag berätta att jag aldrig har handspritat gullefjunet och att jag aldrig hade för avsikt att göra det heller? Sånt där kan folk som är föräldralediga och har hela dagen på sig hålla på med.

Gullefjunets hylla är alldeles bredvid dörren så det blev så att handspriten som dök upp veckan därefter hamnade på hennes hylla. En pytteliten flaska. Personalen gjorde ju helt rätt som skaffade en liten. De visste precis hur det skulle bli.

Det visste jag också, så jag har lyft på den där flaskan lite då och då för att kolla hur mycket det är i den. Jag kan berätta att den är nästan lika full idag som den var i oktober. Jag är nästan säker på att det är samma flaska för jag har ju känt på den regelbundet.

Av det här drar jag slutsatsen att dagisföräldrar bara tycker att hygienen är viktig om de kan lägga över handspritandet av 18 barn på personalen. Om de själva måste handsprita sitt egna enda barn är det inte lika noga.

Vad jag har gjort ikväll

Kom hem sent.

Åt middag.

Skypat med morsan och berättat att posten är inkompetenta för gullefjunets brev kom tillbaka. Kan de inte läsa?

Låg i sängen och sa “Det är dags att sova nu”.

Läst om kriser och kaos och budgetar.

Hämtat tvätten i tvättstugan och lagt den på fåtöljen. Allt rymdes inte i fåtöljen så jag la resten i en korg bredvid.

Tittat på YouTube klipp med Björn Gustavsson. Sen hamnade jag på klipp från Parlamentet och sedan Roast på Berns.

Ja nu fattar ni alltså varför jag inte har hunnit blogga.

Microvågspanik

Är det någon som vet varför man får microvågspanik?

Ni vet. När man har en micro som slås av när man öppnar luckan och när man stänger den igen så startar den om igen utan att man behöver trycka på någon knapp.

Det är ju helt okej när man bara kollar maten och konstaterar att den inte är klar ännu och stoppar in maten igen. Microvågspanik är vad som händer när maten är klar också tar man ut den och slänger igen luckan. Åsså går micron igång igen för att man har glömt att skruva av den.

Då får man microvågspanik. Då kastar man sig över micron och sliter upp luckan igen. För micron får inte stå på när den är tom. Man måste skynda sig att öppna luckan och när man har gjort det och faran är över kan man vrida av micron i lugn och ro och stänga luckan igen.

Det här vet vi som var med i microvågsugnarnas begynnelse i alla fall. För då fick man lära sig att micron inte fick vara igång och skicka runt microvågor i en tom ugn.

Men varför? Är det någon som vet varför micron inte får gå när den är tom? Varför får man microvågspanik? Vad kan hända som inte kan hända om det står en tallrik med mat inuti den?

Å maken fattar ingenting

Först får gullefjunet en gonattkram. Medan hon väljer saga säger jag till maken att jag vill ha en gonattkram av honom också. Så att gullefjunet hinner springa och lägga sig på makens plats och han måste lyfta upp henne och kasta in henne i mitten på sängen.

Då får hon så bråttom att hon glömmer sagan och måste stiga upp och hämta den igen. Just när de ska lägga sig säger jag till maken att jag vill att han ska komma och titta på något på datorn. Gullefjunet tar hans plats igen och han kastar in henne i mitten.

Då ropar gullefjunet på mig och medan maken drar ner rullgardinen så vevar gullefjunet jättediskret med armarna att jag ska peta på tavlan bredvid sängen litegrann så att den blir sned. Det var ursprungligen jag som kom på den geniala planen och gullefjunet älskar den. Jag petar på tavlan och går därifrån och just när maken lagt sig ner med sagan påpekar gullefjunet att tavlan är sned. Maken stiger upp för att räta till den och hon tar hans plats. Så kastar han in henne i mitten igen.

Var och varannan dag gör vi det här och maken går på allting varje gång och blir alltid lika överraskad när han hittar gullefjunet på sin plats.

Gud så glada de kommer att bli

Mormor och morfar alltså. De kommer att bli helt exalterade när de hittar detta i sin brevlåda.

Särskilt morfar. Ibland håller han på att spricka av stolthet över gullefjunet. “Kolla hon kan ju skriva! Hon är bara fyra år! Du kunde inte skriva när du var fyra.”

Å jag bara “Hallå där, jag gick inte på dagis, om jag hade deltagit i pedagogisk verksamhet när jag var fyra skulle jag säkert också ha skrivit då”. Jag höll på med annat när jag var fyra. Snickrade pilbågar med morakniv och så där. Eller jag kanske var sju när jag fick hålla på med moraknivar. I alla fall är det är nyttigt att kunna hantera en morakniv också och nu för tiden lär sig barn att skriva först och snickra senare.

Maken bara “Ska du posta det där, tror du att det kommer fram?”.

Jag bara “Klart jag ska posta det. Dom är ju svinduktiga på att läsa på posten. Dina brev kommer ju alltid fram och inte ens du kan ju läsa dina egna kråkor”.

Överenskommelse

Så här blev det med städningen. Gullefjunet gick och lekte med grannbarnen och jag städade alla andra rum och maken städade toaletten och skurade i köket. Gullefjunets rum hoppade vi över helt och hållet. Det finns ju en dörr som man kan stänga.

Idag ska vi på svärmors julfest. Hon har flyttat den från jul till första advent. Gullefjunet har en klänning som hon har fått av svärmor som hon inte vill ha på sig. Vid två tidigare tillfällen har jag försökt få på henne den när vi varit på tillställningar tillsammans med svärmor och ungen har bara vägrat.

Den här gången har vi gjort en överenskommelse. Jag har sagt till gullefjunet att om hon har på sig klänningen idag, bara en enda gång, kan vi ge bort den till någon som tycker om den sen. Det gick hon med på när vi pratade om det häromdagen. Jag har i och för sig inte börjat klä henne än men det här ska nog gå bra ska ni få se.

Nu återstår bara den lilla detaljen att komma på något sätt att se till att gullefjunet inte berättar för svärmor om överenskommelsen. När svärmor förtjust berömmer gullefjunet över hur fin hon är i svärmors klänning gäller det att se till att barnet inte svarar “Mamma har sagt att jag ska få ge bort den efter idag”.

Dödläge

Jag föreslog till gullefjunet att hon skulle städa sitt rum och att jag städade alla andra rum.

Då föreslog hon att jag skulle städa hennes rum och hon skulle städa alla andra rum.

För att visa hur seriös hon var med sitt val av städområde städade hon av hela vardagsrumsbordet och la alla sakerna under fåtöljen.

Nu har vi ett totalt dödläge för ingen vill städa gullefjunets rum.

Låt oss spy över alla lucior och tomtar och pepparkaksgubbar och inkompetenta människor

Kan alla som bryr sig om Luciatåg ta och räcka upp handen please.

Jaha? Alla? Ingen? Jag ser ju inte vad ni gör framför dataskärmen, men det blev väl alla förstås. Lucia är viktigt. Jag vet att det är viktigt med Lucia på en principiell nivå. Absolut. Lucia är som en cykelställsdebatt. Alla deltar för det är ett ämne som alla känner sig kompetenta att delta i även om de ingenting har att tillföra debatten.

Det är därför alla ni som räckte upp handen går till kyrkan i ottan för att kolla att Lucian som står längst fram uppfyller alla era förväntningar på vad traditionerna är. Eller gör ni det? Va? Är ni verkligen där och kollar så att allt går rätt till? Eller sitter ni bara och tycker på internet och sover när det verkligen gäller klockan typ sex den 13e dec? Eller använder ni Lucia som något sorts argument för era politiska åsikter?

Jag är så trött på alla tidningsartiklar om barn som inte får vara pepparkaksgubbar, tomtar, lucior, tärnor etc. VEM BRYR SIG?? Hur jävla inkompetenta är de föräldrar som måste ringa en kvällstidning för att få sin vilja fram om vad deras barn ska få vara? Klarar ni på riktigt inte av att kommunicera med en pedagog??!! Är det fel på föräldern eller pedagogen då? Finns det ingen sandlåda ni kan sparka i på lokalnivå utan att besvära hela svenska folket med er inkompetens?

Och sextonåringar som inte får vara vad de vill i Luciatåget och ringer kvällstidningar för att få sin vilja fram…. Good luck i livet liksom. På dagis borde alla barn få vara vad de vill men när man är sexton har Luciatåget förvandlats till något annat. Om du är sexton och fortfarande vill vara med i Luciatåget och inte kan rätta in dig i ledet eller kan argumentera för din sak och få din vilja fram så är det något som är fel på dig och inte på Luciatåget. Det är inte synd om en vit 16-årig man med långt blont hår som inte får vara Lucia annat än om hela Luciatåget är tänkt att ha 14 Lucior, två tärnor, två tomtar och två pepparkaksgubbar och han inte får vara med.

Jag är trött på att Luciatåget ska vara någon sorts måttstock för svenskhet/jämlikhet/rasism/öppenhet och användas för olika typer av politiska argument.

Alla hatar ändå Luciatåg. Det finns ingen symbolik i dem, varken religiös eller nationalistisk. Hela grejen med Luciatåg är sjuk när man har lämnat dagisstadiet. Ingen vill stiga upp i ottan för att titta på dem. Skjut mig liksom. Annat än om ens egna fantastiska barn är med och sjunger som en skadeskjuten säl förstås. Ingen förälder vill missa det.

Jag fattar allvarligt talat inte vad det är för fel på folk som inte kan hantera ett luciatåg på skolnivå och känner sig tvungna att ringa en kvällstidning. Ta itu med icke-problemet eller lägg ner liksom. Låt det inte bli ett Sverigedemokratiskt eller feministiskt argument. Att använda Luciatåget som ett argument förringar de riktiga problemställningarna. Ta itu med saken eller ägna energin åt något viktigare än Luciatåg.

Utan att ha googlat Luciatåg tror jag att det är djävulens påfund men medans ungen är liten och tycker att det är kul kommer jag spela med. Sedan kommer Luciatågen att vara lika ointressanta som de alltid varit sedan batterierna i min Luciakrona från 1980 dog ut. Låt dagis och skolbarn vara precis vad de vill i Luciatåget under skolåren och ge Bingo Rimer alla rättigheter till skiten därefter så är den är på sin rätta plats.

Det blir för mycket föräldrar om båda går

Jag tar ju det här med julpyssel på dagis på allvar. Jag levererar toalettrullar. Jag tycker att det är mycket viktigt att någon av oss går. Det skulle göra ont i hjärtat på mig om gullefjunet fick gå omkring där själv medan alla andra barn hade föräldrar som dykt upp. Då skulle hon ju bli jätteledsen. Så jag skickade dit maken, för jag gick ju ifjol.

Vid middagsbordet beundrade jag maken och barnets julpyssel och frågade maken “Borde du inte ha gjort en smällkaramell också? Det gjorde jag ifjol”.

Sedan vände jag mig till gullefjunet.

Jag: Var det kul? Var det många föräldrar där?

Gullefjunet: Du var inte där…

Jag (översköljd av dåligt samvete och ångrade att jag ställt en så dum fråga): Jag var tvungen att jobba, men jag kommer på Lucia och pappa var ju där.

Gullefjunet: Både Ns mamma och pappa var där.

Jag: BÅDA?? Var både J och J där?!

Gullefjunet: Ja.

Jag funderade en stund. Jag var tvungen att samla mig efter den här informationen. Den fick ju mig att framstå i dålig dager.

Jag: Men Ns lillasyster går ju också på dagis nu, det var därför både deras mamma och pappa kom för de är ju två barn.

Som tur var hade gullefjunet tappat intresset för samtalsämnet och börjat berätta vilket julkort som skulle skickas till vem.

Jag måste ta ett snack med Ns föräldrar om det här. Lucia är okej, då kan man gå båda två för det vill ju båda se, men inte julpysslet. De sätter ribban för högt. Andra föräldrar kan inte leva upp till den standarden.

Jag har lite problem med alfabetet

Det här med alfabetet är lite svårt ser jag nu. Jag har visst råkat skriva två inlägg på H och sedan hoppade jag över I och skrev om J istället.

Jag tycker dock inte att man måste vara så strikt med alfabetet. Varför måste allt vara så ordentligt och i ordning jämt egentligen? I-et kan ju komma en annan dag när jag har något på i att skriva om.

Att jag råkade skriva två H tänker jag att jag kan ha som ett frikort. Om det är någon bokstav som jag inte kommer på något att skriva om så använder jag frikortet från de dubbla Hna. Fast jag tror att det borde gå att komma på något på i så frikortet är inte för i-et. Jag stoppar in i-et någonstans framöver.

Bättre att spara frikortet till Z, det kommer ju att bli dösvårt att hitta på något att skriva om en zebra.

Nu är jag medlem på MiniSATS

De ringde från SATS och frågade om jag ville bli medlem. Jag var på jobbet och var stressad så jag sa ja. Jag har inte hämtat ut mitt kort ännu men det gäller i ett helt år så jag känner inte att det är någon brådska med det.

De måste dock ha höga telefonräkningar på SATS för de ringer och ringer. Idag ringde det en PT och frågade om jag ville boka in mig på en av mina gratis PT-timmar. När han ringde var jag inte lika stressad så jag sa att jag skulle återkomma när jag kollat i kalendern när jag har tid.

Nu har jag dock suttit och tittat på ett videoklipp tjugo gånger för att hitta inspiration och motivation. Det är nämligen jag som sitter på seat two i den första båten (104) i detta klipp. Man räknar bakifrån i en roddbåt, och om någon riktig roddare råkar se detta behöver ni inte alls kommentera att jag ror kort. Det där är preskriberat sedan länge förstår ni. Året är 2006 och jag är väldigt ung.

Jag tänkte att målet med mitt MiniSATS-medlemsskap skulle kunna vara att jag ska bli så vältränad att jag kan göra det där i 1500 meter igen. Jag har naturligtvis inte för avsikt att utsätta mig för den smärtan igen, men jag tänkte att om jag tränade upp mig till den fitnessnivån igen skulle jag bara kunna gå omkring i trappor och se ut som att ansträngningen inte bekommer mig.

Ditt & Datt på Ålandsgatan

I Bromma ligger det en butik som säljer nya och second-hand kläder som heter Ditt & Datt. Mest barnkläder men även en del damkläder och leksaker och sådana där Rice-saker.

Där kan man lämna in sina begagnade barnkläder och sälja på kommission. De tar in kläderna och om de säljer dem tar de 60% av försäljningspriset och man får 40%. De har ganska stora krav på kvaliteten på grejerna.

Jag har ju tex en babyoverall av polyester som bara är använd typ två gånger. Den är alltså i himla fint skick. Jag försökte ju sälja den på Tradera men då kom de ju med en massa regler och grejer och kastade ut min annons. DEN overallen tog jag till Ditt & Datt, men de ville inte ha den. Det var bara kalla handen liksom. “Väldigt höga krav på kvalitet bla bla bla”.

Däremot tog de in hela restlagret av vinterkläder från Kidkit-butiken. Sommarkläderna ville de inte ha förrän till våren. Så om ni vill klämma och känna och köpa något från butikens restlager till en billig penning så är det alltså till Ålandsgatan 15 i Bromma ni ska åka.

J som i julpyssel

Imorgon är det julpyssel på dagis. Redan ifjol när jag var på julpysslet bestämde jag oss för att i år är det makens tur att julpyssla.

I övrigt är jag förstås en mönsterförälder. Det har suttit en lapp på dörren på dagis att de vill ha tomma toalett- och hushållsrullar till julpysslet. Så jag har samlat rullar. Idag bar jag dit mina rullar i en systembolagspåse.

De har ju så praktisk storlek. Jag förstår inte varför systembolagspåsar ska vara så stigmatiserade.

Nu är Carola lite lesbisk också

Jag noterade ju häromåret att för att få vara med i Så mycket bättre så måste artisterna ha något att komma med. Lite knark eller någon snyfthistoria.

Det borde man ju ha förstått att Carola skulle komma med den största bomben av alla. Jag såg inte programmet i fredags, men nu ikväll läste jag i Aftonbladet att Carola kommit ut som lite lesbisk. Så nu har jag tittat på klippen på TV4 Play. För när det står i tidningen att Carola en gång sagt att man kan bota homosexualitet och att hon en gång varit lite lesbisk vill man ju gärna se med sina egna ögon vad hon egentligen sa när hon kom ut med det här.

Jag tycker att hela grejen är oklar. Hon är ju otydlig. Gjorde hon the deed eller funderade hon bara på det?! Jag är helt ointresserad av vem Carola ligger med men om hon nu ska dra upp hela grejen så vill jag ha klart besked. Inget tvetydigt “Jag testade” och sen i nästa mening “Jag hoppade inte på tåget”.

Hur lesbisk eller bisexuell är hon egentligen är vad jag vill veta? Om hon inte kan klämma ur sig ett ordentligt svar på det tycker jag att det bara framstår som publicitetssökeri.

Surpuppa

Jag pratade i telefon och barnet kom och skulle säga något så jag sa att hon fick vänta.

Barnet blev sur och kröp in under skrivbordet.

När jag var klar frågade jag vad hon ville säga men då ville hon inte säga längre. Hon satt kvar under skrivbordet.

Jag Skypade med morsan och farsan. Barnet satt under skrivbordet.

Jag och maken gjorde varma mackor. Barnet satt under skrivbordet.

Säkert tjugo minuter satt hon under skrivbordet. Sedan försvann hon och när jag kollade vart hon hade tagit vägen hade hon krupit in under täcket och bara fotarna stack fram. Fotar är som bokar förstår ni. En fot, flera fotar och en bok, flera bokar.

Vi lät henne hållas. Då somnade hon där under täcket.

Lindrig nattning. Hon kan få sura fler gånger om det innebär att hon går och lägger sig själv och somnar på egen hand.

Det går i familjen

Det är inte bara jag. Det går i familjen det här med att inte kunna vara diskret. Jag har det i generna.

Brorsan och tjejen har ju varit här på middag ikväll. Det här med att jag skulle reparera första intrycket genom att verka vara normal och trevlig rasade direkt när vi mötte upp med dem i stan och jag var helt utmattad och rasande av att det var så mycket folk på stan. Vem kan framstå som avslappnad och trevlig då liksom?

Sen åkte vi hem till oss och åt middag. Jag tycker att allt gick relativt okej. Fjällan kan få komma och hälsa på fler gånger. Hon var en riktig fena på att pärla. Sånt kan förstås gå över. Brorsan satt också och pärlade och att han låtsas tycka att det är kul att pärla är en stor bluff. Brorsan leker mycket lekar med gullefjunet som jag vet att han inte tycker är kul, men jag känner honom tillräckligt väl för att veta att pärlandet var för fjällans skull. Han försökte visa att han minsann kan vara metro man, men det är han inte för fem öre. Jag tror inte att han vet hur man slår på en hårtork. Till hans credit tycker jag förstås, jag har väldigt svår för karlar som fönar håret längre än vad jag gör. Vilket därmed inbegriper alla karlar som fönar håret.

Så hon kanske bara fejkade intresset för pärlande. Men jag tror inte det för hon var grymt duktig och fattade att man skulle lägga mallen under plattan så att det blev en Bamse-figur av den fyrkantiga plattan. Själv skulle jag ha tittat på mallen och tänkt “vad är det här för pappersskräp, det kastar vi bort” och sedan skulle jag ha undrat hur man intresserar en fyraåring att pärla en fyrkantig platta. Mönstret på det där pappret jag alltid kastat bort är alltså nyckeln till framgång med pärlplattor.

So far so good. Förutom att jag inte fattat vitsen med pärlplattor förrut. Vi åt middag. Men morsan och farsan vill gärna prata med gullefjunet på Skypen varje dag. Nu har hon dock kommit in i åldern att hon inte vill prata varje dag. Hon pratar inte på beställning, hon pratar bara när hon har något att säga.

Jag visste dock att de satt där extra förväntansfulla och hoppade att vi skulle ringa. För morsan har inte träffat brorsans fjälla än. Och hon håller på att dö av nyfikenhet och de visste att brorsan och fjällan var hos oss. Så efter middagen så övertalade jag gullefjunet att ringa dem och sedan ~~beordrade~~ föreslog jag att E skulle gå och vinka. Stackarn hade ju inget val så hon gick och sa hej på Skypen.

Så vi hängde kring Skypen ett tag allihopa och morsan och farsan satt på andra sidan. Sedan satte sig E ner i soffan. Tio centimeter från datorn, väl inom hörhåll, men utanför bild.

Farsan hör ju dåligt, han är typ halvdöv även med hörapparat. Han har nu börjat prata om att han ska skaffa två hörapparater istället för en. Men han tror att alla hör lika dåligt som honom. Så han pratar på på full volym.

Så trettio sekunder efter E försvunnit ur bild så vänder sig farsan mot morsan och säger “Visst jär hon gullat?!”

Sa han det? Va? VA?!!! Ett kort ögonblick trodde jag att han pratade med morsan om sitt barnbarn men sen insåg jag också att han satt och babblade om sin åsikt om brorsans tjej.

Jag skulle ju ha kunnat försöka rädda upp situationen genom att försöka låtsas som att han pratade om gullefjunet. Som han tycker är jättegullat, det vet alla och för en gångs skull satt ungen kvar i bild. Det skulle ha kunnat funka som en räddningsmanöver. Men alla hörde ju vad han sa och alla visste ju att han menade brorsans fjälla.

Så jag ordnade upp det hela så att alla skulle kunna skratta åt det genom att vända mig till E och säga “Han menade dig nu, inte ungen om du undrade”. Hon klarade det testet också för då skrattade hon och sa “Jo, jag förstod det!”

Stackars fruntimmer alltså. Om hon pallar med resten av oss som kommer med på köpet måste hon verkligen gilla brorsan. Om hon hänger med får hon gå “Grundkurs Stenberg” (min farmor Harriet är ett helt eget ämne i den utbildningen) som min fasters man Lars körde med maken när han var ny i släkten som maken fortfarande garvar åt. Only special people platsar.