Vic – Page 12 – Prinsessan på Ärten

Skvallerbytta

Jag satt i tvättstugan i och hängde tvätt i godan ro när barnet stormade in.

Gullefjunet: Du lämnade mer mat än mig!

Jag: Vem har berättat det för dig? (jag ställde minsann undan tallriken så hon inte skulle se att jag lämnat)

Gullefjunet: Morfar.

Jag: Gå upp och säg till morfar att han inte ska ställa till så mycket oreda.

Gullefjunet: NEJ, det gör jag INTE, jag älskar morfar!

Jag: Vad har det med saken att göra?

Gullefjunet: Det är inte snällt att säga så till morfar.

Det kan hända att det inte är snällt, men det är nödvändigt.

Jag hade tex lyckats få slut på tjatet om att få köpa en barntidning på vårt lokala Hemköp. När de byggde om så flyttade de på tidningarna som tidigare var just innanför dörren. Nu är tidningarna i en hörna av butiken dit man aldrig behöver gå. Så jag sa till gullefjunet att de hade slutat sälja barntidningar. Lugn och ro i matbutiken för mig, men nu har morfar visat henne var de har barntidningarna.

Kinberg Batra är Moderaternas Juholt

Jag har kommit med korrekta förhandstips förut. Så när den förutsägelsen som jag nu ska komma med inträffar i verkligheten vill jag att ni kommer ihåg var ni läste den första gången.

Jag är absolut ingen spådam, jag har inte tittat i en spåkula. Inte heller har jag några inside contacts. Jag vet alltså inte någonting som ingen annan vet. Jag vet bara vad alla andra också borde fatta men som jag än så länge inte har sett någon annan skriva.

Kinberg Batra är Moderaternas Juholt. She won’t last long and history will not treat her kindly.

Jag kommer inte ihåg vad hon heter i förnamn (Juholt heter Håkan, det minns alla) och när jag frågade maken, som är högerlagd, och därmed borde vara positivt inställd till fruntimret, vad hon heter så kunde han inte heller komma på förnamnet.

Anna. Jag googlade. Hon är måste ju vara helt körd innan racet ens börjat. Hon är så blek och personlighetslös att man inte ens kan komma ihåg hennes namn. Det enda man minns om henne är det där med lantisarna.

Vi tittade på Skavlan ikväll och ingen av oss kunde komma på vad hon hette i förnamn. Helt menlös människa. Såg ni hur hon satt och nickade så att huvudet höll på att trilla av? Hon verkar förstås trevlig och sympatisk. Om man gillar nickare.

Det värsta jag vet är folk som är trevliga och sympatiska på beställning när det är lämpligt. Jag tycker sånt är jättejobbigt eftersom de inte är som jag. Jag tror att Kinberg Batra nickar för att folket ska känna att hon håller med dem. Att hon är en av oss. Eller så är hon bara jävligt osäker på vad hon håller på med så att hon nickar i panik.

Jag nickar väldigt sällan. Varför ska man skaka nacken ur led om man kan säga ja eller nej? Jag är ganska trevlig och sympatisk när den känslan drabbar mig naturligt, men jag har extremt svårt för att nicka fram den när jag inte känner den. Det känns inte som att Anna, som hon heter, känner känslan när hon nickar och försöker framstå som sympatisk.

Trevlig och sympatisk är ointressant. Kinberg Batras höjdpunkt i karriären måste ju ha varit när hon sa att Stockholmare var smartare än lantisar. Är det enda gången i sitt liv hon varit rolig?

Ingen vill att en sympatisk nickare ska leda landet. Hur skulle det sluta om vi hade en statsminister som satt och nickade åt Tomas Wassberg? Det skulle ju inte dröja länge innan hon satt och nickade åt Gunde Svan, Torgny Moberg, Ingemar Stenmark och Stig Strand. Vad vet de om politik? De är ju lantisar!

Dessutom är det skamligt att när Moderaterna äntligen får en kvinnlig partiledare så sitter hon i en chat show som leds av SVTs största mansgris och pratar om infertilitet och sina svårigheter att få barn.

Har vi inte kommit längre än att kvinnor ska måsta prata om sin infertilitet när de hamnar i maktposition? Hur simmar Stefan Löfvens spermier? Har han några barn? Borde han inte tala ut om detta och förklara sig? Hur mår han egentligen om han inte har några barn och är han som man en lämplig statsminister om han vid sin ålder inte lyckats få barn?

Hur jävla många gånger ska hon sitta och be om ursäkt för lantis-grejen? Kill it eller låt bli att vara partiledare. Gör nått av det och åk till Teknikens Hus och låt någon sjuårig lantis slå dig i en mattetävling och låtsas vara ödmjuk och “erkänn” att lantisungen är smartare än dig liksom. Skavlan är ju bara för genomskinligt – tom för lantisar.

Oavsett politisk åskådning – Kinberg Batra är en katastrof. Människan framstår som mer osäker än vad jag känner mig när jag ska välja mellan blå eller röd jäst för att jag aldrig kommer ihåg vad skillnaden är.

Låt oss sammanfatta det hela med att Kinberg Batra inte är någon Margret Thatcher!

Bring back Reinfeldt, Borg och Bildt tills det finns några kompetenta kvinnor som kan ta över. Kinberg Batra är en poster girl MOT könskvotering.

Glöm inte att hänvisa till källan när ni citerar mig när jag får rätt.

Städhjälpen ska synas men inte höras

Farsan har varit här i veckan. Han har hämtat och lämnat på dagis. Däremellan har han roat sig på egen hand. Han har städat.

När vi har kommit hem från jobbet har han berättat om städningen. Det börjar bli lite tjatigt. Det var inte ens så speciellt smutsigt när han kom. Jag städade ju när jag kastade ut julen i slutet av december.

Ett axplock av vad jag måste lyssna på.

– “Jag har haft ut vardagsrumsmattan idag. – (Jag) Jaha, var det mycket barr under? – Det är massor barr i hela lägenheten.”

Det är inte möjligt för en gran kan max ha i runda slängar en miljon barr och jag har redan städat bort 900 tusen. De resterande måste ha legat under vardagsrumsmattan.

– “Jag har städat köket i tre timmar, det är ganska ordentligt gjort. Men resten av lägenheten har jag bara dammsugit.”

Att bara svepa över med dammsugaren. Slarvigt. Det är allt jag har att säga.

– “Ni har ganska dålig dammsugare, ni måste köpa en ny”.

Den är inte dålig, det är en industridammsugare. Påsen är jättestor men den är kanske full för jag är inte säker på om vi bytt den sedan vi flyttade hem från England.

– “Kolla här på trasan, jag har torkat ovanpå bokhyllan. Det här måste ju vara två års damm”.

O aldrig alltså, vi har bara bott här i 20 månader och jag har torkat där minst en gång.

– “Jag har städat inuti hand-dammsugaren, det såg fördjävligt ut därinne.”

Helt onödigt. Ingen ska vara inne i dammsugaren. Det är där dammet bor (när det inte bor på vårt golv och hyllor) och därför gör det ingenting om det är dammigt i dammsugaren. Damm känner sig hemma i dammet.

– “Nu tänker jag inte städa mer idag. Vad är det här för rött märke på väggen? – (Maken) Det är från fåtöljen, jag hade tänkt försöka få bort det med lite vatten och diskmedel. Nej, nej, det var inte så jag menade, jag gör det själv senare. – (Farsan) Jag ska bara testa.”

Orka liksom. Vit färg när man flyttar ut tar hand om sådant.

Jag säger bara en sak. Om en slav i Sydstaterna skulle ha hållit på och gnällt sådär över städningen på 1800-talet skulle den ha blivit såld på en gång.

Odisciplinerad arbetskraft

Vi skulle göra en snögubbe. Efter ca fem minuter hade 75% av arbetskraften bara dragit iväg för att åka stjärtlapp istället och där kröp jag omkring och rullade snöbollar helt själv.

Vi hade slut morötter så maken gav gullefjunet en tredjedels gurka till näsa. Helt plötsligt mitt i snöbollsrullandet/stjärtlappsåkningen utbröt en tvist om näsan. “Jag vill också smaka” och så vidare. Jag bara “INGEN ska äta näsan!”. När snögubben var klar var näsan slut. Jag skickade in gullefjunet för att be maken om någonting nytt till näsa.

Hon kom ut med en frusen varmkorv. Typiskt maken. En frusen varmkorv funkar ju som näsa medan den är frusen men här i Stockholm förblir ju inte en frusen varmkorv frusen särskilt länge. Hur skulle det se ut med en snögubbe som har en slokande varmkorv till näsa? Som en slak snopp mitt i nyllet skulle det se ut.

“Den näsan kan ni äta upp, men se till att ni delar lika så att det inte blir något bråk” sa jag till ungarna så då tuggade de i sig näsa nummer två. Grannfrun kom till snögubbens räddning genom att leverera en morotsnäsa och en separat skål med morötter för förtäring.

När snögubben var klar och ungarna började klättra över staketet ut mot vägen gick jag in och duschade och sa åt maken att gå ut och ta itu med staketklättrandet.

Vad ska mamma säga?

Så här hittade jag dem. De stod där och undrade vad mamma skulle säga.

Maken skulle bära ut henne upp-å-ner till badrummet för att borsta tänderna. Bära för att hon hade “ont i benet”. Upp-å-ner för att det är roligare än rätt väg.

Det brakade till och sedan hörde jag “Ojdå, det var inte ditt fel, det var pappas fel” och “Vad ska mamma säga?” och “Mamma kom och titta vad pappa gjorde”.

När jag kom dit var det den här synen som mötte mig.

Den enda saken som det inte var aktuellt att berätta för dem var att blomman ändå var död så att det inte gjorde någonting. Jag bara stod där och frågade saker som “Å vem ska städa upp det här då?!”. De kom överens om att pappa skulle städa. Å jag bara “Stop nu, vänta jag ska bara ta ett foto till bloggen först”.

Mitt drömboende

I och med att vi tittade på en lägenhet förra helgen så har vi i veckan pratat litegrann om hur vårt drömboende skulle se ut.

Så jag berättade för maken om min dröm. En egen tvättstuga. Egen tvättmaskin. Man skulle kunna ha torkställen framme hela tiden. Hänga upp tvättlinor i taket. Egen torktumlare till sängkläder och handdukar. Ha strykbrädan och strykjärnet ståendes framme hela tiden. Kanske tom be morsan och farsan att få mangeln som står i deras uthus.

När tvätten är torr kan den hänga kvar i tvättstugan tills dess att man orkar vika och lägga bort den. Eller om man orkar vika den men inte lägga bort den kan tvätten ligga kvar i prydliga högar i tvättstugan istället för i sovrummet eller vardagsrummet.

Man skulle kunna ha en radio i tvättstugan. Eller någon annan sorts modernare apparat som man kan lyssna på musik på. Då skulle man kunna stå där och ha lite egentid och stryka kläder istället för att ha skrynkliga kläder som får hänga till sig när man tagit på sig dem.

För att göra det lite fint och hemtrevligt skulle man kunna köpa några glasburkar att ha tvättmedlet i istället för i paketen. Jag har inte kommit så långt att jag har funderat ut hur man skulle skilja på vit- och kulörtvättmedlet men man kan säkert köpa någon fin liten skylt att klistra på burken.

Maken säger att jag har konstiga drömmar och prioriteringar och pratar om saker som stort kök och trädgård och onödigt tjafs som badkar. Jag bara “Jaha då kan du kanske ta över ansvaret över tvätten då så tar jag över matlagningen i det stora köket så får vi se vad du tycker om det, då skulle nog du också vilja ha en tvättstuga!”.

Egen tvättstuga är höjden av lyx. Ett mål i livet skulle jag kalla det.

Maken planerar “god” mat

När maken säger “jag känner för att laga någon god mat ikväll” och tar fram kokböckerna så vet man att det är ett dåligt tecken. Då blir det inte spagetti och köttfärsås eller hamburgare ikväll.

Han ställer frågor som “vad tror du om blabla på spenatbädd” och “kalkonsnitzel kanske?”.

Jag måste se till att vi eftermiddagsfikar på stan så att man har något i magen innan middagen.

Plundra spargrisen

Vi tittade på en lägenhet förra helgen. Tillsammans med 60 andra och några timmar efteråt hade budgivningen rusat iväg med sexhundratusen över vad vi tyckte att den var värd så vi brydde oss inte om att vara med. Priser som man kan få ett okej hus för en halvmil bort vill vi inte betala för en lägenhet som bara är halv-okej. Det är fanimig värt en halv mille att slippa dela tvättstuga med folk.

Vi hade dock förklarat för gullefjunet innan att vi skulle åka och kolla på ett ställe som vi kanske ville bo på. När vi kom dit var hon helt förbluffad över antalet människor och frågade “Mamma ska ALLA dom här människorna bo här med OSS?”. Jag bara “Nej gumman, vi ska inte bo med de här människorna, då skulle jag bli tvungen att skjuta av några av dem eller be dem skjuta mig. Har du sett hur de lämnar skorna? Värre än dig…”. Sa jag förstås inte, men jag tänkte det, jag sa bara det sista.

Hon förstår ju inte det här med bostadssituationen i Stockholm och jag vet inte riktigt hur man ska förklara. Jag tittar i alla fall på annat och idag när jag satt vid datorn och kollade frågade hon vad jag gjorde. Så jag förklarade att jag kollade på andra lägenheter och hus för att vi inte ska köpa lägenheten vi tittade på för att vi inte “har råd”. Jag brukar använda den förklaringen när jag inte vill köpa en serietidning för sjuttio spänn bara för att det sitter en plastleksak fasttejpad på den så jag tyckte att analogin passade även på en överprisad lägenhet.

Gullefjunet: Jag ville ändå inte bo där vi tittade för mitt rum där var nästan lika litet som mitt rum nu. Jag vill ha ett större rum, kan du leta reda på nått större rum åt mig?”

Jag (för mig själv): Okej då, låt mig bara gå på toaletten och skita fram lite pengar först.

Jag (till gullefjunet): Jag tycker också att du borde ha ett större rum så jag ska leta efter det, men det beror på vad det kostar hur stort rum man kan få. Om du verkligen vill ha ett större rum måste vi kanske byta dagis. [Det har vi pratat om förut och det vill hon absolut inte för hon “trivs så bra på dagis och vill aldrig flytta”]. Då får du nya kompisar och vi kan fortfarande träffa dina gamla – är det okej?”.

Gullefjunet: Ja mamma, om jag får ett större rum. Bara jag inte måste åka flygplan för att träffa mina gamla kompisar för jag får så ont i öronen då. Här – du kan öppna min spargris och ta lite av mina pengar så att vi kan köpa ett större rum till mig här där vi bor nu”.

Rätt tänkt.

Problemet är bara att både spargrisen hon erbjöd mig och pengarna i den är mina. Hälften av mynten jag inte vill bära omkring på åker i min spargris och hälften i hennes.

Andra problemet med spargrisen ifråga är att det är den typen av spargris som man inte kan öppna hemma. Man måste ta den till banken och be dem öppna den med en speciell nyckel när man vill sätta in pengarna på sitt konto. Det här har jag förklarat för henne tusen gånger. Så jag måste alltid vara väldigt försiktig när jag öppnar spargrisen för att fylla på parkeringsmynt till bilen.

Avslappningsövningar

Jobbade till elva.

Åkte taxi hem och fick en surrpinne till taxichaufför som ägnade hela resan åt att berätta för mig hur hans körschema såg ut och vad han har för teknik för att se till att folk inte spyr i hans bil på väg hem från krogen.

När jag kom hem kände jag att jag behövde varva ner lite innan jag går och lägger mig.

Så jag satte mig och slösurfade på nätet också måste jag ha slappnat av lite för mycket för jag råkade köpa en tröja på nätet. Jag till och med kollade storleksguiden och mätte midja och byst och ändå köpte jag.

Det kommer säkert att visa sig vara ett alldeles utomordentligt beslut när tröjan anländer. Nu måste jag gå och lägga mig innan det händer fler sådana olyckor.

Slott utan torn

Jag var tvungen att jobba idag. Gör inte som morsan och fråga om jag får OB när jag jobbar på röda dagar för jag är nog irriterad över att jag måste jobba så när folk frågar om jag får OB vill jag bara explodera. Jag har inte ett OB-tilläggsjobb.

Maken och gullefjunet skjutsade i alla fall mig till jobbet och gick på utflykt och café medan jag var på kontoret. När vi åkte in till stan tittade vi på slott. Först tittade vi på stadshuset och det tyckte gullefjunet var ett fint slott. Sen tittade vi på riktiga slottet och det har hon sett flera gånger förut och hon säger alltid att det inte ser ut som något slott. Jag kan inte annat än att hålla med. Vem bygger slott utan torn på taket?

När vi kom hem funderade jag en stund på att gå på bio och se en film med pingviner i men när jag upptäckte att den har 90 minuter lång slutade jag ut det. Vi gör det en annan dag när jag har varit ledig hela dagen först.

Just nu bakar jag bullar istället. Det var också en dum idé för nu har bak-ilet gått över och degen den bara står där och jäser och jäser och snart måste jag baka ut den. Jag tror att jag ska knäcka ägget rakt i degen, istället för i en kopp, och hoppas på att ägget är ruttet så att jag slipper baka klart.

Jag längtar tills imorgon när ALLA är tillbaka på jobbet. Det kommer att kännas mycket bättre när alla måste jobba.

Hur ska jag kunna skriva ut inköpslistan?

Två av tre färgpatroner i vår skrivare är slut. Vår skrivare är tydligen lite krävande för den tycker tydligen inte att det räcker med svart färg för att skriva ut i svartvitt. Nej den ska ha färgpatroner också.

När det är slut svart så går det bra att ställa om skrivaren till att använda färgpatronerna. De är ju mycket dyrare än den svarta. Men när man har slut färg och vill skriva ut med helt enkel svart tryck då går inte det eftersom det är slut på färgerna som man inte behöver.

Nu tycker skrivaren alltså att jag ska köpa patroner online. Men maken måste skriva ut imorgon så det finns inte tid att hålla på och köpa online och då tycker skrivaren att jag ska göra en inköpslista. Eller så är det datorn som tycker att jag ska göra en inköpslista. Jag är inte helt på det klara över vem det är jag kommunicerar med här.

Frågan är ju bara hur jag ska bära mig åt för att skriva ut inköpslistan när jag har en skrivare som vägrar att skriva ut i svartvitt om den inte har alla färger också och jag inga färger har?

Vår skrivare känns som en sextiofyraåring som jobbat på kommunen i 44 år och blivit värsta paragrafryttaren. “Det är så här reglerna är, jag kan inte göra någonting åt reglerna, det är samma regler för alla och vi kan inte ta någon hänsyn till att du bara behöver svart, man måste även ha färg i maskinen om man vill skriva ut i svart, eftersom det inte är jag som har skapat reglerna så kan jag inte vara flexibel med vilken sorts patroner man behöver för att få skriva ut ett vitt papper med svart text på, du måste köpa och installera färg också”.

Ställen man kan frysa på

På nyårsdagen stod jag i en lekpark, lite lätt bakis, och frös så länge att jag behövde ett varmt bad när vi kom hem. Vilket var otur för vi har inget badkar.

Igår satt jag på kontoret och frös där nästan ingen varit på hela julen så det var jättekallt.

Idag har jag gått omkring i en skidbacke på Ekerö och frusit. Vi etablerade att det kostar 150 kr att hyra skidor, stavar och hjälm till en fyraåring och att det inte finns något föräldrahyrestvång så där kan man tjäna lite pengar. Det är också lättare att stoppa en unge från att okontrollerat störta nedför en backe om man inte måste hålla reda på sina egna skidor när man själv bara åkt en gång de senaste tjugo åren.

Ännu mer sparar man om man tar med sig sin egen pulka för det är gratis att åka pulka. Det är dock väldigt viktigt att lära sig att åka slalom så att folk inte tror att man är Stockholmare när man någon gång när man blir stor hamnar i en slalombacke.

Det är ju största skammen i slalombacken när folk pekar och säger “Kolla där – hon/han är säkert från Stockholm”. Jag är en ansvarstagande förälder och går inte med på att min dotter skall utsättas för sådant så jag kommer minsann att frysa häcken av mig i skidbackar tills hon åker skidor på ett presentabelt sätt.

Inte idag dock. När vi var klara med att kolla om backen dög att åka skidor i och om de hade skidor att hyra ut till fyraåringar så frös jag så mycket att jag förklarade för gullefjunet att backen skulle stänga alldeles strax och att vi fick lov att komma tillbaka en annan dag.

Jag ska bara klä mig lite bättre och sen ska vi lära oss att åka skidor. Å vi åker inte skidor i jeans som maken påstår att man kan göra om “man är så duktig så att man inte ramlar och man ska inte lägga pengar på skidkläder som man inte kan leva upp till”. Jag bara “Tror du att Ingemar Stenmark blev så bra som han blev genom att aldrig ramla?!”.

Min dotter ska ramla och hon kommer att leva upp till prislappen på sina skidkläder.

Sopa under mattan

Ni kanske trodde att “sopa in saker under mattan” bara var ett talesätt. Det trodde jag. Men nu vet jag bättre. Idag har jag med egna ögon sett när någon sopar in något under mattan.

Maken hade dammsugaren framme. Han hade dammsugit vardagsrummet. I och för sig hade han hunnit dra ut sladden för han trodde att han var klar.

Då hittade han ett skräp på golvet. Dammsugaren stod där alldeles bredvid honom. Men han stoppade inte in sladden igen och sög upp skräpet. Han plockade inte ens upp skräpet.

Han lyfte på mattkanten och sopade in det under mattan! Han trodde nog att jag inte såg.

“Haha, så rolig du är, du skojar med oss” tror ni nu. Nä, jag gör faktiskt inte det. Kolla här.

Jag kan tyvärr inte berätta för er vilket barr det var maken sopade in, för här ser man ju klart och tydligt att han dessutom inte lyfte på mattan när han dammsög heller.

När gästerna kommer så får jag alltså lov att säga “Välkomna, kom in, kom in. Titta inte under mattan”.

Efterrätten är klar förresten. Jag har varit på Coop. Nu ska jag bara tina den så är den klar att äta.

När kan barn börja koka kaffe?

Maken tyckte att jag skulle stiga upp och koka kaffe på sängen. Jag förklarade att det inte gick för då kunde grannarna se mina bröst. “Vicka grannar?” undrade maken. Det finns ju massor av grannar att välja på här i Stockholm, vart man än vänder sig bor det en granne. Men jag tänkte främst på de som bor så att de har full insyn i vårt kök.

“De är inte hemma” säger maken då. “Nån annan granne kan ju gå förbi på gatan” påpekade jag. Maken försökte påstå att ingen gick på gatan den tiden. Som om att vi befann oss i någon sorts by i Norrland. Där går det kanske an att koka kaffe topless men här i Stockholm går det ju folk på gatorna hela tiden till och med i villasamhällen. Även på morgonen. Folk rastar tex sina hundar på morgonen.

När kan barn lära sig koka kaffe så att vi slipper de här morgonförhandlingarna om vem som ska koka kaffe och kan skicka dottern? Hon har ju nattskjorta. Fyra är lite tidigt, men vid fem kanske de är redo. I vilken ålder började era barn servera er kaffe på sängen?

Morsan går säkert omkring och tycker att hon är ett riktigt kap

Hon är smart brorsans fjälla.

Morsan gillar framförhållning och tidspassning. Hon tycker att jag och maken är hopplösa på båda delarna. “Ni bor inte i England längre, här i Sverige kommer man i tid till tandläkaren” och liknande fraser får vi jämt höra. När man sväljer sista tuggan lunch ska man helst börja planera middagen så att den serveras i tid.

Nu är fjällan med brorsan till Piteå för första gången. Pappa har träffat henne en gång förut och det är första gången morsan träffar henne.

Å fjällan hon stilar. Hon har redan gjort morgondagens efterrätt! Vad håller hon på med?! Morsan måste ju gå runt och tycka att fjällan är världens kap. När de åker hem igen kommer morsan att åka till stan och fika med sina syrror och sitta där och surpla på sitt kaffe och säga saker som “Det är en jättetrevlig tjej. Också gjorde hon efterrätten en dag i förväg och då slapp jag få hjärtflimmer över matlagningen. Till skillnad mot när man äter middag med Vicke…”.

Jag har inte ens tänkt ut någon efterrätt till imorgon än. Det gör jag någon gång imorgon också åker jag och handlar tio minuter innan de stänger och sen svänger jag ihop den medan maken dukar. Allt jag vet är att det inte blir cheesecake.

Men i Jävre är efterrätten redan klar. Det här kan komma att bli jobbigt för mig om fjällan ska hålla på så där. Vi får hoppas att hon bara försöker göra ett bra första intryck och inte tänker fortsätta på det här sättet. Annars kommer morsan att hålla på och försöka använda det emot mig “Har du blabla än? E har redan blabla, det gjorde hon en dag i förväg…”. Pressen alltså. Jag kan inte hålla på och göra mat en dag i förväg när jag inte ens bestämt mig för vad vi ska äta.

Hjälp när ni ska döpa era husdjur

Det här med att hålla på och döpa sina djur till en massa olika saker är egentligen helt överskattat.

Ett tips är att bara göra som vi gör här hos oss. Vi har väldigt mycket mjuka djur så vi måste ofta döpa dem. Om man skulle vara tvungen att hitta på helt originella namn hela tiden så skulle det bli jättejobbigt.

Man kollar vad det är för djur också lägger man bara till ‘is’ efter. Hundis, Kattis, Råttis, Musis, Hästis, Björnis osv. Det funkar inte med Hamsteris så om det är en hamster så får man döpa den till Hamster. I övrigt går det bra med ‘is’ efter nästan alls. Om man redan har en råtta som hetter Råttis och får en till råtta så tar man djurets ljud och lägger till ‘is’ och då får man Pipis eller Morris.

Svärmor är inte bekant med den här icke-namn-principen och hon köpte en docka i julklapp till gullefjunet och sedan ägnade hon julafton till att försöka få reda på vad dockan skulle heta.

“Vad ska dockan heta?”

“Dockan”

“Ja dockan, vad ska hon heta?”

“Den ska heta Dockan.”

“Den måste ju ha ett namn!”

“Jag kallar den Dockan”.

“Vi måste ju ge dockan ett riktigt namn”.

“Nej, alla mina dockor heter Dockan”.

Till slut orkade jag inte lyssna längre så jag bara “Kan vi inte bara komma överens om att döpa henne till Dockis så att alla blir nöjda?!”.

Saker som är tråkiga

Stiga upp på morgonen.

Köpa nytt månadskort på t-banan. Man betalar mycket pengar för att göra något som är så tråkigt som att åka tunnelbana.

Missa tåget med femtio meter och vänta sju minuter på nästa.

Jobba när andra är lediga.

Borsta tänderna på sig själv.

Borsta tänderna på andra. Speciellt folk som inte gapar och inte sitter stilla.

Tvätta. Tvätten känns som Groundhog Day. Man hinner tamifan inte vika förra tvätten innan det är dags att stoppa in nästa maskin.

Det finns massor med andra saker som också är tråkiga men det här var dagens skörd.

Matsmältningsapparaten

Idag har vi varit på kusinträff på makens sida och ätit brunch på Hotell Rival. Det är alltid jag som sitter vid barnändan på sådana tillställningar. Inte makens fel, varje gång han försöker lösa av mig säger barnet “Nej, jag ska vara med MAMMA”.

Så det är jag som springer till buffébordet och letar något som passar barnet och sedan springer jag tillbaka och letar något som passar mig och när jag kommer tillbaka med min tallrik ska hon ha någonting annat så då får jag springa ett varv till medan min mat kallnar. Precis som en chartersemester på ett All-inclusive hotell.

Mitt i alltihop ska hon förstås bajsa så vi går på toaletten.

Jag: Vad bra att du går på toaletten nu så att det ryms mer mat för det finns efterrätt också.

Gullefjunet: Mamma det ryms faktiskt inte mer mat i magen för att man bajsar för bajset ligger inte i magsäcken.

Jag: Nej det gör den ju inte, maten hamnar i magsäcken och sedan åker det ner i tarmarna och blir till bajs och när man går på toaletten så ryms det ju mer mat i magen.

Gullefjunet: Nej mamma så är det inte. Om bajset låg i magsäcken med maten skulle det ju komma ut mat ur rumpan när man bajsade.

Då la jag ner anatomilektionen och ägnade resten av toalettbesöket åt att fundera över hur en fyraåring kan veta vad en magsäck är. Jag har inget minne av att jag eller maken har förklarat var i magen maten hamnar när man äter. Jag måste fråga på dagis om de har pratat om magsäckar där.

Vi ligger lika än så länge idag

Hon vann om lunchen. Hon åt upp smöret och lämnade palten och sylten och man kan ju inte tvångsmata och trycka ner maten i halsen på henne så där fick hon en poäng.

Jag vann om stumpbyxorna. Det blev de glittrig strumpbyxorna istället för de med tecknade figurer. Så just nu ligger vi lika.

Jag kommer snart att gå upp i ledningen. För snart kommer hon att vara hungrig och be om en frukt. Vi kom dock överens vid lunchbordet. Om hon inte åt upp maten skulle hon inte få någonting annat förrän nästa måltid. Det var så hon ville ha det så när hon kommer och ber om en frukt så får hon vänta tills nästa gång det står mat på bordet. Om inget oförutsett händer innan dess där jag går förlorande ur striden så kommer jag alltså att få leda en stund.

Jag dansade ut julen

Maken satt och tittade på SOS sällskapsresan och skrattade för sig själv. Jag började städa av granen och då säger maken “Jag tänkte väl att granen skulle leva ett farligt liv när midnatt började närma sig, jag är förvånad att den inte åkte ut på juldagen”. Vi hade ju främmande både igår och idag, det var därför granen fick vara kvar så länge.

Just när jag fått bort allt utom ljusslingan vaknade gullefjunet och grät. Vi försökte natta om men hon behövde på toaletten och sen blev hon hysterisk när vi närmade oss sängen och ville sitta i soffan. Hon satt där och storbölade och helt plötsligt slutade hon och sa “Var är alla pollorna??”.

“Julen är slut nu, vi ska ta bort granen” svarade jag nervöst och då började hon stortjuta igen. Jag tänkte för mig själv “Jag hänger INTE upp alla pollor igen nu, det här måste gå att lösa på något annat sätt”. Till min lättnad så var vi helt överens för en gångs skull – det var barren som var problemet. Hon vrålade “Jag vill inte att det ska ligga en massa barr där när jag ska gå och lägga mig!”. Jag bara “Det är lugnt, jag bär dig och pappa sopar upp barren så när du vaknar imorgon är de borta”.

Helt perfekt. Om hon inte hade fått spel över barren skulle maken ha insisterat att granen kunde vänta till imorgon men nu hivade han ut granen över balkongen medan jag nattade om. Allt jag behöver göra imorgon är att leta reda på alla försvunna julprydnader i gullefjunets rum och sedan är vi av med julen.

Piteortens prinskorv

Jag vevar ett paket frusen prinskorv mot maken när han sitter i soffan och läser en bok.

Jag: Kolla vad jag hittade i frysen. Var kommer den ifrån?

Maken (helt ointresserad): Inte vet jag.

Jag: Det är ju Piteortens! Jag har inte tagit hit någon prinskorv från Pite och jag beställde bara falukorv med Sture när han kom ner.

Maken: Jaha, nähä.

Jag: Vadå jaha? Du måste ju ha köpt den någonstans! HÄR i Stockholm. Det finns alltså Piteortens i Stockholm… Tänk om de har falukorv också! Den bästa korven. VAR köpte du den?

Maken: Hur ska jag komma ihåg det?

Jag: Såg du att det var Piteortens du köpte? Hade de falukorv?

Maken: Jag tog bara någon prinskorv, jag kollade inte på annan korv eller märket.

Jag: Plockar du bara prinskorv på måfå utan att kolla vad du köper? Du som studerar tjugo olika flaskor olja innan du bestämmer dig? Du kan inte ha köpt den på Coop i Bromma för de har aldrig haft Piteortens. Tänk nu! Var kommer korven ifrån? (Bara lite gäll röst).

Maken: Då måste jag väl ha köpt den på ICA i Barkaby medan ni var på leklandet.

Jag: Vi måste åka dit i morgon och kolla på sortimentet.

Maken: Det hinner vi inte.

Jag: Du får ringa återbud till släktträffen. Det kanske var en specialleverans som kan ta slut. Säg att vi inte kan komma för att vi måste åka och titta på korv.

Som att svära i kyrkan

Jag och två av mina kusiner hade bestämt att vi skulle göra palt idag. Sist jag bloggade om palt så kommenterade en av mina fastrar att hon tyckte att palt var äckligt och att hon aldrig gör palt. Hon är ingift i släkten alltså och är en sådan där Stockholmare som inte förstår sig på palt. Då räknade jag ut att det förmodligen måste vara över tjugo år sedan min farbror fick äta palt. Han har säkert inte fått palt sedan farmor levde stackars karl, så jag bjöd in dem också.

De dök upp med en Aladdin-låda och påpekade att det inte fanns någon Trillingnöt och frågade vad jag tyckte om den saken. Jag har kommit på att det här med Trillingnöten är en bra sak för då kan jag tacka nej när folk försöker truga på mig choklad genom att säga “nej tack, jag tycker bara om trillingnöten”.

För första gången, förmodligen i världshistorien, fanns det matlagningsvin under paltkokandet. Det är som att svära i kyrkan att dricka vin när man kokar palt. Det är makens fel. Han klarar inte av att ha gäster utan att fråga om de vill ha ett glas vin. Jag bara “Jag har köpt hem fem liter mjölk. Vi kokar palt för guds skull! Bjud dem på mjölk…”.

I vår släkt är vi dock inte så traditionsbundna så när alla andra bara “Ja tackade” till vin blev ju jag också tvungen att ta ett glas. Man vill ju inte vara otrevlig. Men bara till matlagningen. När vi skulle äta var jag väldigt strikt med att de som ville ha palt fick lov att dricka mjölk till maten. Bara de som skulle ha fisksoppa fick vin till maten.

Idag var första gången i mitt liv som jag kokade palt utan att mamma fanns i närheten. Jag ringde bara henne en enda gång för att fråga hur mycket salt man skulle ha i vattnet och när hon svarade “En näve” kände jag att det var dags att stå på egna paltkokar-ben och tog fram kokboken. Det är också lite som att svära i kyrkan, att som Pitebo konsultera Vår Kokbok när man kokar palt.

Sen dök Anna och Lotta upp och de har kokat palt utan sin mamma förut för de stod bredvid bunken och sa “Mer mjöl, smeten är för lös” tills den var helt perfekt. Jag åkte på att rulla paltarna. Det är skitjobbigt att rulla palt när det står en väg-å-vatten-miljö-ingenjör mellan en själv och kranen och tycker att det är slöseri med vatten att kranen rinner hela tiden. Palten hinner klibba fast i handen varje gång man måste be miljöingenjören slå på kranen igen.

Anna stod vid grytan och körde höger-vänster. La i paltar i grytan med höger och drack vin med vänster medan hon oroade sig över att det skulle bli för lite med 20 paltar. Hon tycker att jag ska följa med henne på Sats varje söndagsmorgon och var åttonde söndag ska vi göra palt och göra 20 paltar även om det bara är jag och hon som ska äta. Jag ställer mig tveksam både till antalet träningstillfällen och antalet paltar, men var åttonde vecka kan jag träna om vi nöjer oss med tio paltar.

När vi hade ätit klart sa faster Karin “Ja då får vi se vad det står på bloggen om det här senare”. Då svarade jag att jag aldrig lägger upp foton på någon annan på bloggen utan att fråga om lov först, och att jag inte kunde blogga om paltkalaset om inte alla gick med på att jag fick lägga upp paltätarfotot.

Karin svarade (kanske lite väl snabbt) “Absolut! Det får du göra. Vi FÖRVÄNTAR oss att du lägger upp fotot!”. När de hade åkt hem och jag tittade på fotot såg Karin ut så här. Det är hon som sitter tredje från höger i grå tröja. Hon är säkert nöjd med fotot – de flesta andra lyckades vara mitt i en tugga när maken tryckte på knappen.

Palten blev skitgod förresten. Jag blev djup förolämpad när Karin bad maken om receptet på fisksoppan men hon sa inte ett ord om att få något recept på palt.

Här har du receptet på fisksoppan Karin – Fisksoppa med curry. Om du vill koka palt tar du lagom potatis, lagom mjöl, lagom salt, lagom bogfläsk/sidfläsk och en näve grovsalt i vattnet.

Vi vill inte prata om det

Ikväll när vi Skypade med mormor, morfar och morbror så hade de läst bloggen.

Mormor: Har du ritat en gubbe idag?

Gullefjunet såg olycklig ut. Hon vet att hon gjorde fel och har sagt förlåt så vi behöver inte älta det mer.

Jag: Vi vill inte prata om det.

Mormor: Sånt kan hända. Mamma ritade också på väggen när hon var liten. Hon skyllde på sin lillebror och han var bara någon månad gammal och låg i vaggan då.

Jag: Vi vill inte prata om det heller!

Vi kan ju inte komma och avslöja att jag också ritade på väggar när jag var i hennes ålder, då kan hon ju vända det emot mig när jag försöker förklara att det är fel.

Dessutom var jag inte lika konstnärlig som henne. Jag drog bara ett rakt streck, jag ritade inte en stor fet gubbe med både armar, ben, ögon och mun.

En grön gubbe på väggen

Två decimeter hög och en och en halv bred. Färglagd, inte heltäckande men ändock färglagd. Grön tusch. Rakt på den vitmålade väggen, inte på ett papper.

Det är inte okej. Framför allt inte i en hyrd lägenhet där den privata hyresvärden bor en trappa upp och tom har synpunkter på hur långt sladden från en inne/utetermometer hänger ut genom fönstret. De har i och för sig barn själva men jag tror inte att de skulle ha blivit glada över den här gubben.

Jag tror aldrig jag har rutit åt henne så högt som idag. Så hon pös iväg till sitt rum och la sig i sin säng och grät med huvudet nerborrat i kudden medan jag och maken febrilt gnuggade väggen med diverse rengöringsmedel. Till slut var det vatten och diskmedel som fick bort gubben.

När vi var klara torkade maken torrt, ställde sig upp och sa “Det var en ganska fin gubbe!”. Och det var det. Hade hon ritat den på ett papper så skulle vi ha hängt upp den på väggen, men direkt på väggen vill vi inte ha den.

Jag hann tyvärr inte fota gubben så att ni kan få se den, vi hade så bråttom med att få bort den innan tuschen torkade att jag inte hann hämta kameran.

Sen när vi hade fått bort gubben och vi inte skulle behöva måla om hallen sa jag förlåt till gullefjunet för att jag skrikit men att man absolut inte får göra så och att hon också behövde säga förlåt. Hon var inte redo för det just då, men tre timmar senare kom hon och viskade förlåt i mitt öra.

Slutet gott, allting gott.

Amatördoktorn har talat

Maken tycker att jag ska ställa väckarklockan på var fjärde timme och ta alvedon “för att se till att jag har konstant smärtlindring – det är så jag har lärt mig att man ska göra”. Värsta besserwisser-tonfallet har han dessutom när han säger det.

Det här kommer alltså från den personen som låg med ett dygnsgammalt två decimeter långt operationsärr på magen och när jag kom dit och hälsade på hade han så ont att han höll på att smälla av. Han hade fått noggranna förklaringar av läkare och sköterskor när han skulle trycka på morfinpumpen för att smärtlindringen skulle hållas konstant.

De hade berättat för honom att om han väntade för länge skulle det ta lång tid att få upp nivån av smärtlindring igen så det var viktigt att han tryckte i tid innan han tappade effekten. Där låg han och experimenterade och testade “för att se hur länge han kunde klara sig innan han var tvungen att trycka på pumpen” med resultat att det tog skitlänge innan morfinet började verka igen.

Det är skitirriterande när folk som håller på så börjar ge en råd om hur man ska planera sitt alvedon-intag över lite ont i örat. Det räcker alldeles utmärkt med två när jag går och lägger mig.