Author: Vic

Det finns faktiskt en link mellan fetma och elverk. Åtminstone hos oss. Det är så att min pappa tycker att jag är tjock. Det har han rätt i, 10 felplacerade extrakilon bär jag fortfarande omkring på sedan stumpan föddes. Nu har han inte kallat mig fetto rakt ut, men han har erbjudit sig att köpa en cykel till mig eftersom jag sagt att jag inte har råd. Jag fattar vinken liksom.

Men erbjudandet kommer med en massa vilkor. Jag måste cykla varje dag. Till kiosken räknas inte, utan det måste vara runt Hatten (1,5 mil). Också måste jag sälja allt skrot alla överflödiga saker han har i uthusen på Blocket eller Tradera.

Jag är nämligen grymt bra på att sälja grejor på eBay. Maken brukar fortfarande slänga ur sig kommentarer till folk som “vi hade en borr/sandningsmaskin/skinnsoffa som du kunde ha fått låna men det var någon som sålde den”. Mina största framgångar när vi flyttade hem från London var när jag med fullständigt sanningsenliga beskrivningar sålde en trasig datorskärm och ett cykellås med medföljande cykel för £5 st.

Fast jag har inget konto på svenska eBay/Tradera och det är jobbigt att skapa ett så vi testar här först. Elverk till salu. Blått. I bra skick. Vad vill ni mer veta? 4000 kr, eller högstbjudande, eller ONO (or nearest offer alltså). Jag har liksom ingen aning om vad ett elverk är värt, vet knappt vad det är för något, så jag är öppen för förhandling. Jag kan kasta in en platt-tv med engelsk kontakt och röd bild på köpet. Hämtas i Jiverboijn. Emaila mig på victoria@prinsessanpaarten.se så kan du/din karl säkert lura av mig elverket till ett bra pris.

I söndags när vi satt och åt frukost började lillan plötsligt smågråta och försöka nå att klia sig på ryggen. Inom bara någon minut storgrät hon och gick inte kommunicera med och hela ryggen var täckt av fläckiga utslag som blossade upp helt plötsligt. Till saken hör att hon har eksem och vi har blivit upplysta att hon därmed har större risk att drabbas av allergier och astma. Så när hon fortsatte skrika lika hysteriskt, utslagen bara blev värre och inget hjälpte fick vi lite panik. På en söndag kan man ju inte ringa BVC och vi bor dessutom i bushen två mil från stan.

Så vi kastade in barnet i bilen, bildligt talat alltså, och körde järnet till akuten. Järnet inom hastighetsbegränsningarna givetvis. Alla de 22 kilometrarna gallskrek hon och låg och vred sig i barnstolen så jag fick hålla fast henne för att hon inte skulle åla sig ur säkerhetsbältet. Utom de sista hundra metrarna, när vi svängde in på lasarettet så lugnade hon helt plötsligt ner sig.

Så där står vi då på akutens trapp med världens gladaste barn. Ja kanske inte lika glad som när hon får lördagsgodis, men hon visar i alla fall inga tecken på att vara döende. Söndag morgon på akuten – fyllona från lördag natt, folk som verkligen är sjuka, puckon som kommer dit med en förkylning. Åsså vi då. Min kusin som är sjuksköterska på akuten skulle varit skitförbannad för att vi kom dit och störde om det varit hon som öppnat dörren.

Men hon jobbar i Karlstad och inte i Piteå så det var riskfritt, och nu handlade det faktiskt om vår ögonsten, så vi ringde på i alla fall. Först i ”kön” fick vi komma in med en gång och där satt vi och lite ursäktande försökte förklara för läkaren att världens gladaste barn inte alls varit så glad för 10 minuter sen. Vi visste att när läkaren fick se utslagen skulle hon förstå allvaret och inte misstänka oss för att lida av Münchhausen by Proxy. Så kom vi då till ögonblicket när läkaren skulle inspektera utslagen.

Borta! Det var bara några små fjuttiga fläckar kvar mellan skuldrorna!

Troligen nässelutslag blev diagnosen. Behöver inte vara en allergisk reaktion utan kan komma när de har ett virus i kroppen. Inte farligt så länge de andas. Inte alltid så lätt att veta när de skriker så att ljudet försvinner! Vi fick i alla fall en medicin utskriven. Klåddämpande till gumman alltså, inte lugnande till oss.

 

Nu finns Kidkit på Twitter. Fast jag har inte riktigt listat ut hur Twitter funkar ännu så jag vet inte hur man samlar followers så jag har ingen att twittra till. Här hittar ni i alla fall Kidkit. Tror jag, testa och kolla!

När jag var gravid bodde vi ju fortfarande kvar i England och under hela graviditeten pepprades man med amningspropaganda. Tydligen är det bara en liten andel engelska mammor som ammar hela de rekommenderade första sex månaderna, väldigt många har slutat redan efter sex veckor. Här borde jag förstås googla fram lite statistik åt er med hur många % mammor som ammar i England och här i Sverige. Fast det orkar jag inte.

I alla fall blev man skickad på en halvdags amningskurs i slutet av graviditeten om man var förstföderska. Det var fyra mycket intressanta timmar av amningspropaganda. Jag kanske skulle ha lyssnat noggrannare så skulle det kanske ha gått bättre att amma när det sen blev dags. Fyra veckor av tårar, mest från mig men även dottern emellanåt, tog det innan vi fick amningen att funka.

Tillbaks till kursen. Pappor var inte välkomna så där satt vi åtta höggravida mammor med magarna i vädret. När vi kom fick vi var sin docka och ett stickat garnbröst, kursen innehöll nämligen ett praktiskt moment också när vi skulle öva amning. Så där satt alla gravida kvinnor med den där dockan på armen som om att det var en riktig bebis! Utom jag då förstås – jag tycker att det är viktigt att barnet/dockan får chans att utforska sina färdigheter och pröva på att göra saker själv. Så efter fem minuter fick min docka sitta själv på en egen stol bredvid mig. Hon klarade det finemang – en early developer var hon.

Jag hade faktiskt lite svårt att koncentrera mig på att lyssna på amningskursen för jag hade fullt upp med att studera alla andra och undra om de inte skulle bli trötta i armen snart. Men det blev dom inte, de flesta fortsatte tom att bära dockan även under kafferasten. Jag ägnade också en stor del av kursen till att sitta och fundera över varför Sylwia från Polen överhuvudtaget var med på kursen för hon hade läst böcker (plural) och visste redan allting. Troligen var hon där för att räcka upp handen och svara på alla frökens frågor.

Sen kom då det praktiska momentet då vi skulle öva att ”latch on” dockan på det stickade bröstet då vi fick lära oss att man skulle ta nackgrepp på ungen, nypa ihop bröstet och snabbt som attan koppla på bebisen på bröstet. Jag övade två gånger, den andra gången på kursledarens uppmaning som sa att jag skulle prova igen. Okej då. Alla andra satt och övade på svingen i tio hela minuter!

Så här i efterhand kan jag väl erkänna att jag kanske inte tog amningskursen på det allvar som jag borde ha gjort. Det är ju säkert så att de andra deltagara, som höll sina dockor på armen i fyra timmar tills de säkert hade mjölksyra och som övade med garnbröstet 50 gånger, fick amningen att funka så fort navelsträngen var avklippt. Jag däremot fick mitt straff för att jag suttit och hånat de andra i min tysthet när det blev dags att göra det hela på riktigt!

Kolla här vad som finns i butiken! Denna graviditetströja funkar även suveränt medan man ammar. Easy access och allt det där som man behöver när bröstet ska fram sex-åtta gånger per dygn.

Hur är detta möjligt? Först att inte veta hur man gör. Sedan hur jag missade att kolla att han kunde detta innan vi gifte oss? Jag trodde att jag kollat allt. Han kan laga mat, diska, städa, stryka sina egna skjortor, ta ut soporna. Han är i och för sig ingen fena på att backa med släp, men jag lät det passera – han är ju trots allt Stockholmare. Jag glömde dock HELT bort att ta reda på om han kunde sätta upp en hästsvans. Inte på sig själv alltså, utan i allmänhet.

Fröken låg i min famn och drack välling och sa plötsligt att hon ville att jag skulle ha svans eftersom hon brukar ligga och snurra den. Eftersom jag inte hade någon fri hand bad jag mannen hämta en snodd och göra en hästsvans. Där stod han med snodden och såg helt handfallen ut och sa att han inte visste hur man gör. Va? Jag berättade att den inte behövde vara snygg, bara en svans. Så han försökte. Han kunde inte. Snodden trillade av så fort han var klar!

Hur kan man kunna typ ALLA frågor i TP (utom popmusik) och inte kunna lista ut hur man gör en svans??!

Nu när jag är bloggare får jag också fina erbjudanden i inboxen. Idag har jag fått en förfrågan om jag vill vara med och göra makeuptutorials, dvs spela in en film om hur man sminkar sig som företaget sedan lägger ut på sin hemsida. Man får också lägga upp den på sin egen blogg.

Vet inte riktigt hur de valde ut mig för detta erbjudande? Är det alla sminktipsen som jag lagt upp här på bloggen? Eller utgår de från att det sitter en girly-girl bakom tangentbordet på en blogg som har med ordet Prinsessan i namnet? Couldn’t be further from the truth!! De vet uppenbarligen inte vem de har emailat!!

Jag kan med nöd och näppe fixa mascara och läppstift när det är nödvändigt. Jag lever efter filosofin att smink aldrig är nödvändigt. Jag är så snygg i alla fall utan. Eller det hjälper ändå inte. Beror på vilket humör jag är på vad anledningen är till att jag sällan bryr mig om smink. Det är bara jobbigt att tvätta bort.

Jag kan inte sminka mig, om jag gör det själv ser det mer ut som en krigsmålning. Så om jag måste ha smink tycker jag att det är en tjänst väl värd att betala för. Av den anledningen är jag i alla fall lite sugen på att skicka dem en liten film, den skulle kunna bli grymt bra. I humorkategorin då alltså, i sminkskolan skulle den knappast platsa! Skulle ni vilja se min “utbildningsfilm” om make up?!

En sak som är himla bra med svensk sjukvård är att man får ha två “sjukdomar” på samma läkarbesök. I alla fall på min vårdcentral. I England får man bara ha en åkomma per besök, återigen åtminstone hos den läkare vi hade.

Om man kom dit för att man hade ont i magen och avslutade besöket med att säga “by the way, I have a trapped nerv in my hand as well” så skulle läkaren ha svarat “oh no, you can’t have a trapped nerv at this appointment, you have to make a new one…” också fick man vänta en vecka eller två för att komma tillbaka och avhandla nerven på ett nytt 7 minuters besök en annan gång. När jag var på Cederkliniken igår klarade läkaren Alette av att hantera både min magåkomma OCH min nerv i handen på en och samma gång. Det tycker jag är himla bra service.

Engelsmän har också en tendens att tycka att en kopp te löser alla problem! För cirka 18 månader sen när maken var mitt uppe i sin behandling så hade han ont i magen och började spy mitt i natten. Han hade cancer i tarmarna och när man är opererad i buken/tarmarna kan man få ärrbildningar som gör att man kan få stopp i tarmen, vilket var vad som hade hänt men det visste vi inte då. Jag ville ringa ambulans men maken tyckte att det kändes bättre efter han spytt så han tyckte att vi kunde vänta tills hans kontaktsköterska fanns på plats några timmar senare.

Sagt och gjort – prick kl 8 ringde han sköterskan som ställde en del frågor och sen sa hon “have a cup of tea and see if you feel better, and if not go to the A&E in an hour!”

En dryg timme senare var vi på akuten där maken helt plötsligt kollapsade med ett blodtryck på något i stil med 60 över 30 och blev in-släpad på intensiven och fastkopplad i alla maskiner som fanns. Han hade “bara” blivit “lite uttorkad” så 8ish timmar och 4ish dropp-påsar senare skrev dom ut honom igen.

Men jag brukar fortfarande någon gång då och då förundras över den där te-koppen som sköterskan rekommenderade och om hon hade tänkt sig att den skulle ha någon medicinsk verkan eller om hon det var en sådan där engelsk “when in doubt, have a cup of tea” tekopp hon menade?!

 

I veckan erbjuder Kidkit fri frakt till Behindeverymans läsare. För att få fri frakt väljer du ’Fri frakt med kod från Behindeveryman.se’ som leveranssätt. Sedan uppger du koden från Behindeveryman i rutan ‘Övrigt’ i kassan (du hittar detta fält till höger om adressfälten i kassans sista steg).

Så vill ni veta vad koden är? Gå hit och hämta den då!

Idag har Tiburtius namnsdag. Sånt får man veta när man kollar på Bolibompa klockan 7 på lördagsmorgonen. När man får reda på detta måste man ge flickebarnet en banan så att hon sitter och tittar vidare själv medan man loggar in på nätet och kollar hur många i Sverige som heter Tiburtius. 41 st personer i Sverige heter Tiburtius, alla är män.

Vilken tur att jag berättar det här för alla er som låg och sov kl 7 i morse så att ni inte går miste om den här kunskapen.

Paket som gick iväg med posten idag. Snygga va? Jag får öva på att knyta rosetter lite mer bara!