Vic – Page 10 – Prinsessan på Ärten

Mikrofonen förstärker ljudet

I förmiddags var vi “på stan”. Maken gick till frisören och jag och gullefjunet ~~gick i affärer~~ gjorde ärenden. Vi köpte en mikrofon. Jag tycker att det är viktigt att uppmuntra vårt barns artistiska talanger och alla fattar ju att det är roligare att uppträda med en mikrofon än med en toalettrulle med en fasttejpad studsboll på.

När vi mötte maken igen och hoppade in i bilen så kollade han mot baksätet och sedan stirrade han på mig och sa “Har du köpt en RIKTIG mikrofon???!!!”.

Jag bara “Det är väl klart att jag inte har köpt en RIKTIG mikrofon. Det är en leksak ser du väl – den är rosa…”.

Han gav sig dock inte, han tjatade på “Förstärker den???”.

Jag bara “Förstärker? Nej det tror jag inte, jag tror att den applåderar litegrann och kanske spelar lite musik, men jag tror inte att den förstärker”.

Jag hade nämligen inte tänkt på att det finns en möjlighet att leksaksmikrofoner förstärker saker. Jag tyckte alltså inte alls om konversationen som maken tvingade mig att ha. Förutom att han hade ett anklagande tonfall så fick konversationen mig att misstänka att jag gjort ett misstag.

Just när vi skulle åka hem gick gullefjunets kompis och hennes familj in på en lampaffär så då bromsade vi bilen och gick in på lampaffären och tog med oss kompisen hem. I och med kompisens närvaro fick maken tillfälle att ha egentid med mikrofonen.

Han stoppade i batterier och sedan stod han där mitt på golvet i vardagsrummet med en rosa mikrofon i handen och blängde på mig och sa saker som “Jag testar, jag testar” i mikrofonen. Sedan pekade han på mig med den rosa mikrofonen och sa “Den förstärker….”.

Jag tycker inte om när folk pekar på mig med rosa mikrofoner. Det känns otrevligt när folk gör så. Speciellt om de samtidigt informerar mig om att mikrofonen förstärker ljud.

Blanda inte in barnet

Idag kunde inte maken hämta på dagis så för en gångs skull var det jag som skulle hämta. Anledningen till att jag nästan aldrig hämtar är för att jag ofta har svårt att komma ifrån jobbet i tid. Så också idag.

Dagis stänger 17.30 men den oskrivna regeln är att en god förälder hämtar klockan fyra på fredagar. Det kan vi aldrig göra, men vi brukar försöka hämta halv fem eller fem. Idag var jag väldigt försenad enligt de oskrivna reglerna och jag var också nästan en kvart efter stängningstid.

Jag ringde och berättade att jag var sen. Det tycker jag är god ton när man hämtar för sent på dagis för andra gången på två år. När jag berättade att jag inte skulle vara där förrän tjugo eller kvart i svarade pedagogen “Och jag slutar få betalt halv sex, hur ska vi göra då?”. Sedan frågade hon om maken var hemma och kunde hämta. Det är ungefär den dummast frågan jag har fått sedan ca år 2002. Om maken satt hemma och rullade tummarna skulle jag givetvis ha beordrat iväg honom för att hämta. Det är fanimig en oförskämd fråga. Detta berättade jag för pedagogen när jag hämtade 14 minuter för sent.

Sen när vi gick hem så sa gullefjunet “Mamma du var VÄLDIGT sen idag” och “Fröken skulle och handla”.

Då höll jag på att explodera av ilska. Folk som är irriterade på mig för att jag är sen kan faktiskt ta och berätta för MIG att de skulle på Coop och att denna femtonminutersförsening stör dem. De behöver inte blanda in mitt barn och läxa upp henne över någonting som inte alls är hennes fel.

Fast det är klart att jag borde vara lite mer förstående. Det var ju inte bara en kvart det handlade om. På fredagar förväntar sig förskolepersonalen att de ska kunna gå hem vid halvfem eller allra senast fem och ändå få betalt till halv sex. Självklart förstår jag att de blir irriterade om de måste jobba ända tills halv sex, när de egentligen slutar, och sedan to add insult to injury dessutom måsta jobba i en kvart till.

Varför görs det överhuvudtaget tuggummi till barn?

Inne på Hemköp i lördags.

Gullefjunet: Mamma….

Jag: Ja?

Gullefjunet: Mamma….

Jag: Ja?

Gullefjunet: Mamma….

Jag: Ja?

Gullefjunet: Förlåt att jag spottade ut tuggummit första gången jag fick tuggummi. Jag är väldigt ledsen för att jag gjorde det mamma. Det var inte meningen. Förlåt mig mamma.

Jag: Men gumman, det gör ingenting! Du behöver inte vara ledsen över det. Det var ju jättelänge sedan det hände. Inte behöver du säga förlåt för att du spottade ut ett tuggummi.

Gullefjunet: Mamma….

Jag: Ja?

Gullefjunet: Mamma….

Jag: Ja?

Gullefjunet: Mamma….

Jag: Ja?

Gullefjunet: Mamma, nu är jag ledsen för att jag inte får köpa tuggummi längre.

Jag: Jaha! Nu förstår jag… Vill du ha tuggummi till lördagsgodis idag?

Gullefjunet: JA! Mamma får jag det? Jag lovar att inte svälja tuggummit!

Vi betalade.

Gullefjunet: Mamma…. mamma…. mamma…. kan man gå och tugga tuggummi samtidigt?

Jag: Vi kan prova, du är ju inte man så du klarar nog av det.

Gullefjunet: Va?

Jag: Ingenting gumman, får jag hjälpa dig med tuggummit.

Hon fick ett tuggummi, vi gick ut genom dörren och in på posten i dörren bredvid och ställde oss i kassan.

Gullefjunet: Mamma….

Jag: Ja?

Gullefjunet: Mamma….

Jag: Ja?

Gullefjunet: Mamma….

Jag: Ja?

Gullefjunet: Vad händer om man sväljer?

Jag: Har du svalt tuggummit? Redan?

Inget svar, men en liten nickning.

Jag: Det händer ingenting om man bara sväljer ett tuggummi, det gör inget om man sväljer ett. Men om man sväljer flera på raken så kan man få ont i magen så nu tar vi inte fler tuggummin idag.

Hur blev jag en Lover & Liker?

Det här är konstigt. Jag fick ett email där Indiska tackade mig för att jag är en av deras Lovers & Likers. Det verkar vara en sådan där kundklubb där man samlar poäng och när man handlat hos dem för 3000 kr får man en rabattkupong på 25 kr.

Jag vet då rakt inte hur det gick till när jag blev en Lover & Liker. Jag minns inte när jag senast var in på en Indiska. Det måste ha varit ett par år sedan. Förmodligen i Piteå för i Småstaden där ligger Indiska så att man praktiskt kan gena genom butiken från fiket längst in utan att behöva tränga sig mellan allt folk som rör sig i mellan fiket och utgången.

Men förra veckan gick jag genom Gallerian här i Stockholm och då passerade jag utanför en Indiska. Tror ni att man kan råka bli en Lover & Liker genom att passera utanför en butik? Har de någon utrustning innanför dörrarna som skannar mobilen när man passerar och läser av ens email-adress också gör de bara en till en Lover & Liker utan att man har Loved or Liked någonting alls?

Ont om gratulationer

Jag fyller år idag. Jag har bara fått 6 st grattis på Facebook.

Hur är det möjligt? Alla andra som fyller år får över 100 grattis. Har Facebook glömt bort att informera mina vänner om att jag fyller år? Hur ska någon kunna komma ihåg att gratta mig om inte Facebook påminner dem? Eller är det ingen som vill gratta mig? Jag är faktiskt snäll. Åtminstone mot barn och djur. Eller ja, åtminstone mot mitt eget barn och katter.

Det finns en viss möjlighet att det är så att jag kanske någon gång fick för mig att jag tyckte att det är onödigt att folk vet hur gammal jag är och att jag ändrade inställningarna så att ingen ska kunna se när jag fyller år. Det är kanske så, jag orkar inte leta reda på var man kollar om min födelsedag är offentlig eller ej.

Oavsett det så är det ju faktiskt så att om jag har dolt min födelsedag på Facebook så gjorde jag ju det någon dag som inte är min födelsedag. Någon dag när jag tyckte att det inte var lämpligt att folk kommer ihåg min födelsedag. När det väl är ens födelsedag så tycker man ju faktiskt att folk ska komma ihåg ens födelsedag.

Hälsningar, Kränkt ca-26-åring på Facebook

Jag fattade inte grejen med Ylvis förra gången

Jag har bloggat om Ylvis förut. Jag tyckte att namnet lät lite bekant så jag sökte på bloggen och då dök minsann Ylvis upp här. Jag kan ju inte minnas allt jag skrivit de senaste tre åren men lite koll har jag och det ringde en liten klocka när jag såg Ylvis på TV ikväll. Den gången hade jag råkat titta i riktning mot TVn när Ylvis var på Skavlan och trodde att Ylvis var en person och jag skrev att Ylvis fick Basshunter att framstå som musikalisk.

De blir så ibland när man börjar bli gammal och inte orkar bry sig om att hänga med. Man fattar inte grejen. Man snabbtittar och tror att man fattar och dömer ut något också är det egentligen så att det är en själv som är helt out of touch.

Nu när jag har sett Ylvis på Melodifestivalen fattar jag ju. Ylvis är faktiskt två personer och de är ju geniala. Bäst på Mellon ikväll. Jag har också alltid undrat vad meningen med Stonehenge är. Jag ber om ursäkt för min ignorans tidigare. Ylvis är fantastisk underhållning.

I övrigt tyckte jag att årets Mello-final höll väldigt hög klass. Nästan samma nivå som 2006. Seriöst alltså, jag kommer inte gå så långt som att köpa någon av låtarna men jag kommer att skruva upp volymen i bilen när flera av låtarna kommer på radion.

Skicka tillbaka eller ej?

Vi är hemma igen. På vägen hem hämtade jag upp ett paket på posten. Jag har skickat efter ett par skor igen. Det gick ju bra förra gången.

Jag frågade gullefjunet vad hon tyckte. Hon kastade ett halvt getöga och sen sa hon “Fina”. Ett sånt där automatsvar ni vet, när någon svarar det de tror man vill höra. Sen la hon till “De ser ut som farmors skor”.

Min svärmor har utmärkt klädsmak, hon klär sig helt rätt för sin ålder. Men hon är 85 bast och det var inte riktigt den åttiofemåriga looken jag var ute efter. Så nu känner jag mig lite tveksam om jag ska behålla dem eller ej.

Å andra sidan är det inte säkert att den fyraåriga modevetaren vet vad hon pratar om. Jag är nästan helt säker på att svärmor inte har några skor med decimeterhöga klackar.

Saker som man kan se på TV i Sverige

Nu har vi varit hos morsan och farsan i en vecka. Här går TVn nästan dygnet runt. Själv har jag nästan gett upp om att se på TV sen jag fick barn. Det är ingen idé att försöka följa några serier för man missar var och vartannat avsnitt när man inte längre själv har makten över sina kvällar och fjärrkontrollen. Tack och lov för Netflix så att man kan bestämma själv när man ska se och kan sträck-titta flera avsnitt när man väl har tillfälle.

Den senaste veckan känner jag dock att jag har fått en ordentlig överblick över vad som går på svensk TV. Här ska ni få höra om några program som man kan titta på.

Lets Dance

Det står på just nu. Det är ett program med mer och mest mindre kända människor som dansar omkring mer och mest mindre framgångsrikt. Programledarna frågar dansarna hur dansen kändes och de är alltid nöjda, glada och stolta över sin insats. Sedan sitter det tre domare och delar ut poäng (mest låga verkar det som) och sedan sitter folk hemma och röstar. När första delen slutade såg jag till och med David Hellenius diskoshejka helt spontant. Då kändes programmet riktigt plågsamt.

Farmen

Det finns ett program på TV som heter Farmen. Jag har bestämt fått uppfattningen att Farmen går varje dag. Det handlar om helt okända människor som inte är farmare som bor på en Farm. Jag tror att de farmar fastän de inte kan farma också brukar någon få åka hem ibland eftersom någon har röstat att de ska åka hem. Eller så tävlar de om vem som ska åka hem. Oklart hur det går till men jag vet bestämt att folk brukar åka hem. Till slut antar jag att det kommer att bli så att det bara är en icke-farmare kvar och då har den icke-farmaren vunnit Farmen och förmodligen är priset att han/hon får harva på där på Farmen helt själv.

Hem till gården / Emmerdale

Emmerdale går i Sverige på förmiddagarna. Jag har bott i England i 15 år så jag har minsann hört talas om Emmerdale. Det har gått på TV i England längre än vad jag har funnits på det här jordklotet. Medan jag bodde i England såg jag aldrig Emmerdale men jag hörde talas om att folk som tyckte att the Queen är marvelous brukade titta på det här programmet. Varför går det här programmet i Sverige? Alltså jag kan inte ens säga att det är dåligt för jag vet inte vad det handlar om. Idag var det någon bondlurk som ringde och sjukanmälde någon som jag antar var ett skolbarn och sedan visade det sig att den som blev sjukanmäld var ute och matade hönsen fastän han var sjuk. Fatta dramatiken alltså.

Glamour

Den här dyngan går fortfarande. Svenska Glamoursällskapet på Facebook har bytt namn och heter numer Glamoursällskapet. Vid tidpunkten för mitt första blogginlägg om dem hade de 319 medlemmar och var en öppen grupp. Nu för tiden är de 964 förvirrade personer och jag inbillar mig att det är min förtjänst att de numera är ett slutet sällskap som man måste be om att få inträde till.

Det går säkert en massa andra program på svensk TV också, men det är de här jag har lagt märke till. På något sätt stod de ut från mängden.

Om det är för mycket snö får man skotta bort snön

Gullefjunet: BUHUHUBUHUHU…

Jag: Vad är det?

Gullefjunet: Morfar säger att jag inte får gunga på den gamla gungan för det är för mycket snö där.

Jag: Jaha, då är det väl så. Om det är för mycket snö går det ju inte att gunga. Du får gunga på den nya gungan. Det är ingenting att bryta ihop över.

Gullefjunet: BUHUHUBUHUHU…

Morfar: Men vad är det?

Jag: Hon gråter över att det inte går att gunga på den gamla gungan.

Gullefjunet: BUHUHUBUHUHU…

Morfar: Stackars barn, ta på dig overallen då så går vi. Morfar hämtar skotern och en spade.

Gullefjunet: BUHUHUBUHUHU…

Jag: Du kan sluta gråta nu, du fick ju som du ville!

En norrländsk simhall

Simhallarna i Norrland är avsevärt mycket bättre än i Stockholm.

Ta simbassängen i Hortlax som exempel. Den är 16,67 x 5,5 meter.

Nu kommer det säkert någon Stockholmare och försöker protestera att det finns simbassänger som är mycket större än så i Stockholm.

Jo det vet jag väl. Men det finns inga 91 kvm stora bassänger i Stockholm som man får ha helt för sig själv.

Inte heller låser de in badleksakerna. Man har typ 40 flytplattor, 20 flytringar, en vattenkanna, två rutschkanor, två flytkrokodiler och två gigantiska flytmattor helt för sig själv.

Morsan ringde

Morsan ringde nyss. Hon ville ha sin medicinlåda.

Inget fel med det. Hon är ju gipsad så har inte så lätt att ta sig fram. Klart att jag kan hämta den åt henne.

Rosa gips — En god mormor som hon är har hon valt gullefjunets favoritfärg på gipset.

Inte så. Men hon ringde på mobilen och hon ligger i vardagsrummet och jag sitter i köket.

Hon känner sig nog inspirerad av sin rumskompis från lasarettet. När hon kom hem sa hon “Om jag skulle ha ringt till dig och D så många gånger som hon ringde sina söner per dag så skulle ni ha kastat bort era telefoner”.

Hon kan ringa bäst hon vill. Mitt telefonabonnemang går ut i maj så om min telefon råkar åka i väggen så kan jag bara gå och uppgradera den till en ny för om man väljer samma leverantör får man uppgradera tre månader i förväg.

Vad mina vänner har gjort idag

När man inte kommer på något att berätta om sin egen dag kan man kolla på Facebook och kolla vad ens vänner gjort och blogga om det.

Ett axplock av vad mina vänner gjort idag. Olika vänner, det är inte en vän som gjort allt nedanstående.

– Bakat en kaka.

– Tittat på någon sport. Fotboll verkar det som.

– Stoppat en vitlök i örat.

– Ätit middag.

– Promenerat.

– Druckit kaffe.

– Varit på museum.

– Spelat biljard.

– Satt en röd boll på näsan.

– Ätit frukost.

– Fotograferat sina fötter.

– Tittat på Mästerkocken.

– Spelat spel på Facebook.

Den statusuppdatering som intresserade mig mest var den med vitlöken. Jag hade ingen aning om att det ska hjälpa att stoppa dit vitlök om man har ont i örat.

Undrar ni inte var katten är?

Gullefjunet fick ju en helt egen katt i somras, det kommer ni väl ihåg? Mormor och morfar skaffade katt för gullefjunets skull. För vi får inte ha husdjur i lägenheten utan hyresvärdens tillstånd och jag orkar inte ens fundera på en sådan diskussion. Dessutom är dottern eksembarn så läkaren har varnat att hon har större risk att bli allergibarn så man vill ju gärna testa allergigrejen innan man skaffar egen katt. Så mormor och morfar skaffade katt. Visst är de snälla?

Farsan tycker om alla katter och morsan tycker bara om kattungar och hon tycker att även kattungar är besvärliga. Deras katt Maja var en jättefin katt. Gosig, snäll och rolig. Hon lät gullefjunet bära omkring henne som ett uppånervänt U utan att bråka.

Hon var dock ändå en katt. När vi kom fram till Jävre i somras och träffade Maja så var det första mamma sa till mig när vi var ensamma i rummet “Vi ska inte ha kvar henne. Hon är så besvärlig så farsan vill inte heller ha kvar henne”. Jag blev lite förvånad för jag trodde att om de bara skaffade katt skulle farsan tycka att det var kul att ha katt igen.

Jag har dock räknat ut vad som var spiken i kistan för Maja. Sandlådan. Sedan morsan inte längre kan diska och städa pga reumatismen så har farsan blivit husmodern. Han lagar ingen mat utom typ blodpudding, plättar (ingen annan är betrodd att steka plättar) och hamburgare, men han sköter all disk och städning. Och speciellt städningen tar han på allra största allvar.

Först dammsuger han. Sen knäskurar han. Jätteblött. Sen torkar han torrt. Sen dammsuger han igen, på knä med handdammsugaren. Han kryper omkring på golvet och granskar från olika vinklar och ljus. Minsta bos dammsuger han upp.

Det här var inte förenligt med kattens sandlåda. För katten sprätte ut en massa sand på golvet varenda gång hon gick på sandlådan. Farsan dammsög och dammsög. Och dammsög. Om katten hade hållit sanden i sandlådan är jag övertygad om att farsan skulle ha låtit henne stanna men sanden på köksgolvet blev hennes öde.

Vi sa till gullefjunet att mormor hade blivit allergisk så de kunde inte ha kvar katten. Det är ungefär som när man säger till barn att husdjuret har “sprungit bort” eller “blivit överkörd” men egentligen har någon satt ett skott i nacken på dem. Gudarna vet vad som skulle ha hänt med stackars Maja om inte min kompis storasysters dotter hade räddat henne. Maja bor nu i Norrfjärden och heter Yamma. Säg för guds skull inget om det sistnämnda till gullefjunet.

Som tur är lever Maja fortfarande och vi har med oss en “broderad” tygbit som är inslagen i julpapper som vi ska åka och lämna till katten.

Man måste ha semester för att hinna sova 7 timmar och gå 10000 steg per dygn

Jag har köpt en stegräknare. En Jawbone som också mäter hur mycket man sover.

Jag har satt mina “mål” till att gå 10000 steg per dag och sova 7 timmar per natt.

Å jag går och jag går och jag går. Jag har för långt till jobbet för att kunna gå hela vägen men jag hoppar av en station tidigare och går sista biten och jag tar inte längre bussen hem från vår station även om bussen råkar passera. Så jag går 30 minuter både till och från jobbet. Jag går i trappor i stället för att ta hissen. Fem våningar. Ändå kommer jag inte upp i 10000. Om jag går allt som går att gå både till och från jobbet kommer jag upp i drygt 9000 steg på en dag. Jag måste alltså gå en sväng på lunchen också för att nå målet och jag har ofta bara tid att ta en kvarts lunch och då hinner man inte gå omkring och gå.

Det här med att sova går om möjligt ännu sämre. Första fyra dagarna jag hade Jawbonen snittade jag fyra timmars sömn. Att samla ihop sju timmars sömn när man inte kan somna är skitsvårt.

Man måste ha semester för att nå sina mål med den här makapären. Det är tex 4900 steg från morsan och farsan till ICA. 15 trappsteg till övervåningen så om man saknar 500 steg på kvällen kan man gå upp och ner för trappen 16 gånger. Det gjorde jag igår. Å när man är här och farsan har varit vaken i tre timmar när barnet vaknar kl åtta så får man fortsätta sova och kan få ihop sina sju timmars sömn, och om man har tur lite till.

Det här med att gå och sova är ett heltidsjobb.

Varför har jag bara 42 följare på Instagram?

Jag förstår inte det här med Instagram. Jag glömmer bort det hela tiden. Så jag lägger nästan aldrig upp några foton. Men när jag lägger upp är det kvalitet. Idag la jag upp det här.

Vad mer måste man göra för att få följare på Instagram? Jag försöker skriva intressanta one-liners. Till det här fotot skrev jag ‘En kökssoffa’.

Ska jag måsta komma ihåg att gå in och titta på andras foton och gilla dem för att få följare? Hur i all sin dar ska jag komma ihåg att gå in på Instagram och titta på andras foton när jag inte ens kommer ihåg att gå in och lägga upp egna?

Jag känner mig ju ganska o-populär när jag bara har 42 följare. Mobbingoffer har ju fler kompisar på nätet än mig.

Jag har köpt TRE nya BHar idag. Är det vad som krävs för att få följare? Att jag visar upp mina nya BHar? Då gör vi ett deal. Om jag får tio nya följare efter det här inlägget så visar jag BHn.

Jag heter Sepamig.

Framme

Vi är framme i Piteå. Maken körde hela vägen och spelade uttröttad när vi kom fram. Jag tycker dock att jag hade det svåraste jobbet i och med att jag satt i baksättet och försökte hålla humöret uppe på ett barn som hade svårt att acceptera att sitta fastspänd i 85 mil. Jag var mörbultad när vi kom fram.

Det dök upp några oförutsedda kostnader. Strax söder om Sundsvall höll hon på att få ett psykbryt för att hon hade ont i benen och när hon förklarade HUR ont så blev jag övertygad om att hon inte alls bara hade suttit stilla för länge utan att det här kunde inte vara någonting mindre än leukemi. Så då panikköpte jag en app för 13 kr som visade sig vara skitstor så när jag laddade ner den åt den väl upp 10 MB av våra 15 tillgängliga för månaden så appen kommer säkert att visa sig kosta flera hundra när datamängden tar slut när vi ska hem.

Efter den krisen så shoppade jag en rosa krishanteringshäst i Härnösand när vi åt lunch. Den kostade femtio kronor och löste mer hår än en cellgiftspatient så nu är baksätet täckt av långa syntetiska hårstrån. Den sysselsatte henne i nästan tjugo minuter så det var det värt.

Mellan Ö-vik och Umeå tröttnade jag på att förklara hur 13-kronorsappen fungerade så då investerade jag ytterligare 7 kr på en till app med Dora där en pedagogisk röst förklarade vad man skulle göra.

Jag har inte hunnit göra så mycket sedan vi kom fram. Ätit, försökt förklara för farsan att man inte låter barn gå in i garderober där det finns Kinaschack och Monopol kl åtta på kvällen också har jag nattat. Det sistnämnda var det enda som gick snabbt idag.

Nu har jag dock haft en liten stund för att läsa upp mig på lokalnyheterna. Jag har därmed upptäckt att jämlikhet is the new black i Piteåtidningen. På nivån att damer får 500 kr mindre än herrar i prispengar i pimpeltävlingar här i Piteå. Om det inte dyker upp något bättre att skriva om under veckan känner jag en viss inspiration att förkovra mig i det här ämnet och skriva ett helt blogginlägg om detta. Jag kanske tom borde kontakta Minkarnas ordförande Alf och be om en exklusiv kommentar.

Saker som inte är bra med den här bilresan

Den har bara pågått i en halvtimme än.

Maken hade köpt två nya filmer och ingen av dem funkar i bilfilmtittarapparaten.

Film nr 3 hackar och stannar hela tiden.

Jag sitter bak så jag har väldigt svårt att se hur maken kör och ge honom råd. Jag får gå på känsla och nöja mig med instruktioner som “Du kör för fort”.

Det sitter en bilfilmstittarapparat i cigarett-uttaget så jag har ingenstans att stoppa sladden till min dator. Det finns ju ett uttag till fram men om jag föreslår att jag ska sitta fram och hjälpa pappa med körningen så blir det sånt liv att det är lugnast att sitta här utan ström.

En sak som är bättre här än på Norweigans flyg är i alla fall internet connectionen.

Flygrutten går via E4an

Nu har Norweigan beklagat att de har ställt in vårt flyg så det är ju bra på så sätt att vi då vet att vi inte ska flyga någonstans. Det värsta som finns när man ska flyga är att stå på en flygplats och inte veta om man ska få flyga eller ej ändå tills man ska flyga och då få veta att man inte får flyga. Klara besked i förväg är mycket bättre så att man kan hoppa över det där steget med att ta sig till och från flygplatsen.

Nu ska vi köra bil. Så vad jag nu undrar är om det är någon som läser detta som vet några bra ställen där man kan stanna längst med E4 mellan Stockholm och Piteå och rasta barnet i en halvtimme eller timme? Typ något lekland eller något sånt femtio meter från E4an. Halvvägs, eller trekvarts och två-trekvarts av vägen.

Jag tycker att det är så svårt att få barnet att springa av sig ordentligt inne på en bensinmack. Det känns inte riktigt som att det finns tillräckligt med utrymme och personalen brukar blänga otrevligt på en.

Tips anyone?

Vi förbereder oss för vår flygresa med Norwegian

Vi ska på semester nästa vecka. Härligt, härligt. Vi ska flyga med Norwegian. Jävla flygbolag som inte kan hålla sin personal i schack.

Så vi förbereder oss på att måsta ta bilen. Till Piteå. Vårt barn tycker inte om att åka bil. Hon är ungefär lika tålmodig i en bil som jag är i en telefonkö. Det tar minst nio timmar att köra bil till Piteå. Om jag blev tvungen att sitta i en telefonkö i nio timmar skulle jag få ett nervsammanbrott så jag förväntar mig att barnet ska få sitt första psykbryt över att sitta fastspänd i bilen någonstans vid Gävle. Om vi har tur alltså.

Det är alltså praktiskt att makens polare har gav oss en bilmaskin som är till för att barn ska titta på film i bilen tidigare i veckan. Jag har meckat med den ikväll. För som gullefjunet sa “Du måste fixa spelaren mamma för det är bara du som kan sånt”. Det där är ju helt sant men jag tror mest att maken sa det till henne för att slippa undan.

Problemet med maskinen är bara att den är helt omodern. Den har en massa sladdar som man måste räkna ut vad man ska göra med. Inte på det sättet att jag har något emot sladdar. Nej, nej, jag gillar sladdar. Jag har till och med en hel sladdlåda, bara för att det är bra att ha. Men att mötas i hallen när man kommer hem från jobbet med krav om att man omedelbart ska räkna ut var en massa sladdar ska sitta tycker jag är jobbigt. Det finns ju telefoner och plattor i hushållet som är helt sladdlösa.

Jag ser dock fördelar med att köra bil. Det blir lättare att packa. Man kan bara kasta in en massa grejor i bakluckan utan att hålla på och fundera på hur mycket plats de tar och om man egentligen behöver dem.

Dålig kombination

Jag är väldigt förkyld. När jag snyter mig är det viktigt att ha munnen stängd. Det kommer nämligen så mycket snor att det knappt ryms i pappret och man vill ju inte att det ska hamna på fel ställe.

Dessutom har jag en finne på näsan. Av tonårsmässig storlek. Dålig kombination kan jag berätta!

Saker som barnvakter kan tänkas undra

Imorgon ska brorsan och hans tjej sitta barnvakt. Jag och maken ska ut och äta middag på restaurang.

Nyss när jag skulle gå och borsta tänderna och passerade genom lägenhet kom jag på ett antal saker som barnvakterna skulle kunna tänkas undra över imorgon.

1. Varför ligger det en kudde på kistan i hallen?

Svaret på det här skulle kunna vara: För att jag tvättade en kudde som sen tog fyra dagar på sig att torka och sedan hamnade den på kistan.

2. Varför ligger det ett par pyjamasbyxor på vardagsrumsbordet?

Svaret på det här skulle kunna vara: För att jag häromdagen bad gullefjunet hämta en pyjamas och hon kom ut med två byxor och ingen tröja och sedan blev byxorna kvar på bordet.

3. Varför ligger det en hög med tvätt på en fåtölj i vardagsrummet?

Svaret på det här skulle kunna vara: För att jag tvättade förra helgen.

4. Varför ligger det en hög med papper på en annan fåtölj i vardagsrummet?

Svaret på det här skulle kunna vara: För att de var i vägen på skrivbordet så jag blev tvungen att arkivera dem också blev det så att det här blev ett arkiv.

5. Varför ligger det en tandborste på bänken i köket?

Svaret på det här skulle kunna vara: För att det var här den hamnade efter jag fått visat för mig att den låg i doktorsväskan.

6. Varför står det tre diskade tallrikar och en Fantomen-katt på köksbordet?

Svaret på det här skulle kunna vara: Ingen aning, jag var inte inblandad i hur de hamnade där överhuvudtaget.

7. Varför står det en häst framför tv-bänken?

Det här kan jag faktiskt förklara. För att den hästen står överallt. När man kommer in i köket står hästen där, man går till vardagsrummet och möts av hästen, när man ska gå och lägga sig snubblar man över hästen i sovrummet. Det här är en magisk häst som har en förmåga att alltid vara där man tänkt att man ska ta sig fram.

Man skulle kunna svara allt det där på alla saker som barnvakterna kan tänkas undra. Eller så skulle man kunna tänkas plocka bort grejorna så att de slipper undra.

Sanningen är dock att alla de där grejorna står och ligger där de gör för att jag inte har ORKAT i veckan. Jag orkar inte nu heller. Ett par pyjamasbyxor på vardagsrumsbordet har aldrig orsakat någon större skada i någons liv.

Det är ju inte på något som helst sätt så att det är kungafamiljen som ska sitta barnvakt, det är ju bara våran familj. De kan kasta pyjamasbyxorna på tvätthögen i fåtöljen.

Maken däremot han håller på och frågar saker som “Ska vi plocka fram maten åt dem?”. Jag bara “Det är inga fjortisar som ska sitta barnvakt, om brorsan inte klarar av att hitta några tomater i kylen kan han gott vara utan”. Maten kan ju mögla innan de kommer hem om man ställer fram den halv åtta på morgonen.

Saker som har hänt i veckan

– Barnet har haft 39-40 graders feber. Fyra vab-dagar på en och samma vecka. För maken alltså. Jag skulle vabba imorgon men nu är hon frisk.

– En natt när vi satt i sängen och snyftade och åt Piggelin om vart annat kvart i två pausade hon båda aktiviteterna och knackade maken i huvudet och sa “Pappa, jag vill berätta en sak – om man röker får man svarta lungor”. Sen återgick hon till glassen och maken mumlade något som ingen hörde. Bra utbildningsbok vi har köpt måste jag säga.

– Vi har upptäckt en vaxpropp. Den sitter i helt fel öra. Den sitter i örat på den enda personen i den här familjen som brukar vråla på vårdcentralen. Vi upptäckte den när jag tyckte att det var konstigt att febern var 39,5 i ena örat och 36 i det andra.

– När jag frågade efter min tandborste ikväll blev jag informerade om att den låg i doktorsväskan. Nu känns det inte bra att använda den längre. Jag känner mig osäker på vad den har varit med om under dagen medan jag varit på jobbet.

– Jag har gått 29733 steg och sovit 19 timmar och 20 minuter den här veckan. Båda delarna är under target. Det här är en helt egen historia. Jag berättar den en annan gång. Jag har inte tid just nu, jag har 812 steg kvar att gå idag och klockan är mycket och man tänker på klockslaget i det antalet steg.

Jag kunde inte träna eftersom de har barnpassning på SATS

Jag frågade barnet om hon skulle följa med till gymmet och gå på MiniSATS. Det skulle hon inte. Så jag bytte om till träningskläder och packade väskan. Just när jag skulle gå genom dörren ändrade barnet sig och skulle med. Jag väntade medan hon klädde sig. Det tog evigheter.

På väg från bilen kom jag på att jag glömt hårborste så vi gick in på en butik där det bara fanns en enda hårborste som kostade 150 kr. Jag köpte den för jag orkade inte springa runt på en massa butiker för att leta efter en prisvärd hårborste.

Vi gick till SATS. Barnet tog av sig skor och jacka och just när vi skulle gå in på MiniSATS smällde personalen upp en lapp på dörren att det var fullt. När man har med sig ett barn till gymmet och barnpassningen stänger framför näsan på en kan man inte träna. Ett sånt gym är sämre än ett gym utan barnpassning, för ett gym utan barnpassning tar man inte med sig barn till så man riskerar inte att stå där med ett barn som man inte kan ta med sig in på gymmet. Vi bökade på oss alla kläderna igen.

Folk har tamifan gått på McDonalds för mindre alltså. Så vi gick och åt lunch där istället.

Nu ska jag gå och duscha utan att ha tränat och sedan ska jag borsta håret med min dyra gym-borste som jag äger enbart för att jag skulle gå på gymmet och ville borsta håret där. Så där dyra hårborstar är helt onödiga när man måste borsta håret hemma.

Alla barn har likadana röster

Man går omkring där i en butik. Man VET att man lämnade sitt barn hemma med pappa. Tro fan att man blir förvånad då när man hör henne säga “MAMMA…!” bakom ryggen på en. Med den där rösten som antingen betyder “Kan jag få en sån här?” eller “Jag tycker att det här är tråkigt och vill åka hem”.

Man bara “Hur kom hon hit??!!!”. Både hon och maken hatar ju att gå i klädaffärer så man fattar inte varför de har följt efter en till klädbutiken. Man hinner undra hur de färdades med tanke på att jag har bilen.

Man snurrar runt för att fråga vad hon vill. Då står det ett helt annat barn där som inte alls tillhör mig och har EXAKT likadan röst som mitt barn när hon säger “Mamma”.

Hur är det möjligt att alla barn har samma röst när de säger mamma? När de pladdrar på om en katt eller förklarar varför de inte kan äta upp maten är det ju tydlig skillnad på barns röster men när de säger “mamma” på offentliga platser låter alla ungar likadant.

Initiativet var i alla fall bra

Maken har ett par sjukt fula fake-foppatofflor som han brukar ha på sig när han går ut och röker. När han kommer in igen brukar han lämna dem så här.

Väldigt irriterande. Tusen gånger har jag frågat “Måste du lämna skorna just innanför dörren så att alla andra ska snubbla över dem?”.

Budskapet har inte gått fram till honom men det finns tydligen någon annan som har lyssnat. Till saken hör även att när barnet lämnar skorna på mattan framför dörren läxar han alltid upp henne. Häromveckan sa helt plötsligt gullefjunet “Kolla vad pappa har gjort, han har lämnat skorna mitt framför dörren!”

Jag uttryckte min förfäran och sa “Precis, så får man inte göra – man ställer bort skorna”.

Efter en kort tystnad svarade hon “Hm mamma, jag vet vad vi kan göra – om vi ställer något där kan pappa inte lämna sina skor där”.

Jag bara “Så smart! Vad ska vi ställa dit?” och hon Hm-ade bara ett kort ögonblick innan hon sa “Vi tar den här mamma” och ställde dit ett tidningsställ.

Maken tyckte att det där var så roligt och företagssamt att han började ställa bort sina äckliga foppatofflor där man slipper se dem.

Det gick en vecka eller max tio dagar. Nu snubblar jag inte längre över några foppa-tofflor. Jag snubblar över ett par lurviga tofflor, ett par stövlar och ett tidningsställ.