Att vara speciell är speciellt – Gästbloggare Grabben i bloggen bredvid

Anonyma Grabben i bloggen bredvid är litegrann som Stålmannen. Eller Läderlappen. Eller Fantomen. Ingen vet vem han är. Han kanske sitter bredvid dig på jobbet just nu. Han har till och med en email adress för sin blogg-persona, så inte ens när man kommunicerar med honom via gammeldax traditionell email avslöjar han sig. JAG vet vilken stad han bor i för det ser jag på hans IP adress när han lämnar kommentarer på min blogg, men hans hemlighet är säker hos mig. Idag gästbloggar han här. 

För barn är det viktigt att bli sedda, och om de är flera i en grupp av barn är det än mer viktigt att man ser just dom eller att dom känner att dom får till sig något som gör att de kan känna sig unika och med det höja sig över den grå massan av likasinnade. Ibland handlar det givetvis också om avundsjuka, där alla vill ha minst lika mycket och gärna lite, lite till för det är nog svårt att vara den som står längst ner på stegen. Det börjar med Pokemon-kort, Lego, Zhu-Zhu Pets går via Cheap Monday jeans och Vans skor och slutar med iPhones och Canada Goose jackor.

Ibland är det konstigt nog precis tvärt om, att man inte kan hantera avvikelser i rättviseprincipen. Ett klassiskt exempel från min familj är när en 9-årig Drul fick till uppgift att dela upp tio kex mellan sig, Astro och Electra. Efter mycket funderande och vånda slutade det med att han la upp tre kex i tre högar, och kastade det sista i soptunnan.

Jag upptäckte att det fanns en enorm potential i detta när man kommer till möjligheterna till att belöna, se och uppmärksamma när jag såg vilken huggsexa det kunde bli om den gamla gaffeln när man dukade. Om det fanns fyra servetter av en sort, och en som avvek så var det alltid diskussion om vem som skulle föräras den udda servetten.

Vi hade ett fint glas från Kosta Bodas serie Mine, som vi hade fått vid något tillfälle. Det hade nog aldrig använts, utan stått och samlat damm i ett vitrinskåp. Vid ett tillfälle som vi ansåg borde uppmärksammas så fick jag en ide om att ta fram det glaset till middagen. Barnen såg förbluffat på hur finglaset ställdes på bordet och den utvalda frågade med allvarssam stämma om han verkligen skulle få dricka mjölk ur FIN-glaset. När vi förklarade att det var just vid såna här speciella tillfällen som man använde FIN-glaset och sedan dess har det använts regelbundet när någon av barnen gjort något som vi vill uppmärksamma.

Det spelar nog ingen större roll hur man uppmärksammar barnen, så länge dom blir uppmärksammade, men jag tror att många allför ofta väljer den enkla vägen via pengar eller godis. Vi har hittat vår väg, och jag har även läst om till exempel dagis som uppmärksammar barns födelsedagar med att ta fram ”födelsedagsstolen” och en speciell tallrik vid matbordet istället för tårta och godsaker.

Min erfarenhet är att det är viktigare ATT bli uppmärksammad, än med VAD man blir uppmärksammad med. Tänk om det vore så enkelt att känna tillfredsställelse som vuxen också…

När ni hälsar på Grabbens blogg rekomenderar jag er att klicka på ‘Visdom’ längst upp i högra hörnet i menyn. Där kan ni lära er saker som ni inte visste om att ni behöver veta.