När man har varit på badhuset och badat känner man sig så nöjd med sig själv efteråt. Det känns som att man har utfört ett helt dagsverke.
Vi var på Vasalundshallen i Råsunda. Eller Solna, jag vet inte riktigt vart gränsen mellan de två går. Körde vilse gjorde jag också. Säkert tio gånger fick jag stanna för att kolla på kartan och konstatera att jag kört fel igen. Varje gång jag stannade för att kartläsa frågade gullefjunet “Är vi framme nu?”. Stressfaktor.
Vi ska inte åka tillbaka till Vasalundshallen. Det var kallt i barnpoolen. Det fanns ingen rutschkana. Det var bara en fyrkantig pool med vatten i utan en endast liten intressant pryl i. Det fanns tre stora lådor med vattenleksaker, men alla var låsta så man kunde bara titta på leksakerna.
Vi kom ner i poolen och gullefjunet tittade sig omkring och sa “Mamma vad ska vi göra nu då?”. Jag tänkte exakt samma sak och funderade på att föreslå att vi skulle gå upp och åka hem. Vi höll dock ut i en halvtimme och plaskade omkring i vattnet med bara våra egna armar och ben. Omodernt värre att man ska måsta sysselsätta sig själv. En barnpool med bara vatten i är ju hur man föreställer sig att pooler ser ut i typ Ryssland.
Nästa gång vi ska och bada ska jag googla och försäkra mig om att det finns minst en rutschkana eller någon sorts fontän i poolen innan vi åker någonstans.
Efter sådana här barbariska badförhållanden känner man sig ännu duktigare över att ha badat när man äntligen är klar.