Är jag ett litterärt geni eller vad?!

Det här med blogg-inspiration går upp och ner. Ibland har jag oändligt med trams att skriva om och ibland står det bara helt stilla. När blogg-inspirationen är låg och jag krystar ur mig ett dåligt inlägg brukar jag tänka att snart överger alla mina läsare mig för att jag skriver så tråkiga inlägg. Eller så ifrågasätter jag er intelligens och undra varför ni egentligen kommer tillbaka till den här bloggen.

När jag har skrivit klart ett blogginlägg brukar jag oftast glömma bort det. Jag kan komma ihåg att jag bloggat om ett ämne eller en händelse, men exakt vad man skrivit glömmer man ganska snabbt. Men ibland när jag skriver inlägg kommer jag ihåg att jag tidigare skrivit om samma ämne eller en liknande händelse och länkar till det och då brukar jag gå tillbaka och läsa inlägget jag länkar till.

Tidigare när jag i förra inlägget länkade till det gamla inlägget om smink så läste jag om det. Där hade jag skrivit följande;

Den tredje från vänster är en “Stretch Classic Look” mascara. Den ger “noticeably longer lashes” och är “smudgeproof”. Det där sista är då i alla fall inte sant, jag får alltid lov att tvätta örngottet när jag har använt den.

Då satt jag där och småfnissade åt mig själv som någon annan sorts självgod jävel och tänkte “Den där sista meningen var ju rolig, skrev jag verkligen den helt själv?”.

Jag kände mig som ett litterärt geni och tänkte att anledningen till att ni kommer tillbaka måste vara att jag ibland skriver sådana där roliga meningar. Jag tänker på den där meningen litegrann som min to-be-or-not-to-be-mening.

Jag är ledsen att ni ibland får vänta länge mellan gångerna och tacksam för att ni håller ut och kommer tillbaka i väntan på en örngottsmening.

Man kan inte tvinga fram mästerverk förstår ni, de måste komma av sig själv.