Älskling, vi måste prata

Det finns en tidpunkt i varje äktenskap när man får lov att ha det här samtalet. Kanske inte i ALLA äktenskap, men i alla på kallare breddgrader i alla fall.

Jag: Älskling, kan vi sätta oss ner och prata en stund?

Maken: Vad allvarlig du låter.

Jag: Ja, det är faktiskt ganska allvarligt. Lovar du att lyssna?

Maken: Jag lyssnar väl alltid?

Jag: Vi har pratat om det här flera gånger förut, senast förra veckan. Och jag har faktiskt inte sett något förbättring. Vilket får mig att undra om du verkligen lyssnar. Om du överhuvudtaget BRYR dig om vad jag säger?

Maken: Det är väl klart att jag bryr mig om vad du säger. Vad är det du har på hjärtat?

Jag: Vi MÅSTE komma ihåg att lyfta upp vindrutetorkarna på bilen när den står parkerad. De fryser fast annars. Då måste man bryta loss torkarna från rutan, och sedan måste man stå och pilla bort is från bladen i 15 minusgrader. Det är inte roligt. Man fryser.

Maken: Ja, ja, jag vet. Jag brukar glömma bort det bara, jag har inte vanan inne.

Jag: Tack. Och du, en sak till….

Maken: Ja… jag VET att handbromsen kan frysa fast!

Jag: Ok, jag skulle bara kolla.