Tänk er att man på kvällskvisten, ungefär vid bad-välling-saga-nattningstid, drabbas av blixtrande huvudvärk. Sådan där huvudvärk när man bara vill ligga blickstilla i ett mörkt och tyst rum. Också drabbas ens barn av fullständig separationsångest och vägrar vika från ens sida, trots att pappa är där och försöker lirka med barnet till badet. Storgråter rakt ner i örat på en så att det känns som att någon stappar en rakt in i hjärnan med en kniv. Så att det känns som att huvudet ska sprängas, men inte förrän man har hunnit spy först.
Då tycker jag att det är rimligt att misstänka att det har något att göra med att ankmamman försvann i en tecknad saga på Bolibompa en halvtimme tidigare. Klockan sex på Bolibompa ska ju programmen vara anpassade för den åldersgrupp som vårt barn tillhör. Så när vi låg där i soffan och tittade på Bolibompa och det var en saga om en anka tyckte jag att det var helt okej att blunda några minuter.
Två stycken minuter, jag lovar att det inte var längre än så. På de där två minuterna han ank-skräll-mamman försvinna och när jag öppnade ögonen var hon bara borta och ankungen var olycklig och gullefjunets underläpp darrade. Sen drog de ut på storyn och att ankmamman skulle komma tillbaka så länge att vi hade full storgråt innan det lyckliga slutet kom.
Så jag ser ett klart samband mellan detta och att jag inte fick vila under tystnad och stillhet när jag strax därefter fick blixtrande huvudvärk.
Jag tror att jag ska skriva till Bolibompa och klaga.