Jag fick ju iväg makens deklaration till slut. En vecka sent och en vecka tidigt. För han fick ju anstånd i två veckor och jag fick in den efter en vecka. Jag gjorde en liten segerdans när jag var klar för att det äntligen var över.
Jag började städa undan. Vet ni vad bokföringsprogrammet gjorde då? Den kastade upp en sådan där påminnelse. “Glöm inte att lämna in momsdeklarationen för första kvartalet senast den 12 maj”.
Jag fick en sådan där obehaglig känsla i kroppen. Jag kände på mig att det här nog var dåliga nyheter för jag hade liksom för mig att det är den 11e maj idag. Å det var det också.
Fucketyfuck alltså. Jag hade god lust att säga åt maken att han faktiskt fick lov att göra momsredovisningen själv. Mot det talar att man förlorar auktoritet i sitt avskedande av folk om man håller på och ger tillbaka deras arbetsuppgifter till dem dagen efter man har gett dem sparken.
Så nu sitter jag där igen framför datorn och gör oavlönat arbete. När maken kom med ett kvitto från november så gav jag honom en tror-du-att-jag-kommer-att-kontakta-skatteverket-och-säga-att-du-måste-ändra-på-din-deklaration-för-46-kr-gem?-blick och då sa han “Jag arkiverar det här i papperskorgen…”.