Äktenskapskris

Som den regelbundna läsaren vet så lagar jag inte mat här hemma så ofta. En rätt som vi nästan slåss om att få laga är dock köttfärssås, för vi gör den helt olika. Båda goda förstås, tycker vi båda. Trodde jag alltså.

Maken: Om du badar gumman så börjar jag med maten.

Jag: Du kan ju bada henne också börjar jag med maten.

Maken: Vi ska ju äta köttfärssås.

Jag: Ja, jag gör god köttfärssås. Väl? Du har ju sagt att du tycker att den är god.

Maken: Jo, den är inte dålig. Varför vill du inte bada henne?

Jag: Jag har lekt hela dagen, utom när mormor och morfar lekte, jag vill vila och laga mat. Tycker du inte om min köttfärssås? Tycker du att jag gör den för stark med för mycket peppar och chili?

Maken: Nä, nä, det är inte det. Men jag hade tänkt att jag skulle göra köttfärssåsen idag.

Jag: Om du badar henne kan jag hacka löken och bryna och sen kan du ta över och jag gör välling och läser saga.

Maken: Jag hade tänkt ha vitlök i.

Jag: Jag kan hacka vitlök också.

Maken: Mm, men du är inte så bra på att bryna köttfärs.

Jag: Vad menar du??!! Hur kan man vara o-bra på att bryna köttfärs? Har jag någonsin bränt köttfärs?

Maken: Nä, men du “jobbar” inte tillräckligt med färsen när du bryner.

Här har jag gått och trott i 13 år att maken tycker att min köttfärssås är god också kastar han detta i ansiktet på mig. Det känns som ett svek. Som att vårt äktenskap är byggt på en lögn. Det blir värre. För vi kom överens om att jag skulle få hacka lök medan han badade gullefjunet och sen skulle han göra resten.

Men när jag skulle ta över och torka och smörja in hudsalva upptäckte vi att det var slut blöjor. Så då fick maken gå iväg och fixa det. Medan vi väntade på att han skulle komma hem med blöjor märkte jag att han hade stoppat ner vitlöken i vitlökspressen utan att skala den. Så skulle jag ALDRIG göra. Även om skalet blir kvar i pressen så är det bara så FEL att göra så. Jag skalade vitlöken och pressade den.

Vi har inte pratat ut om det här än. Maken står i köket och gör sin fantastiska köttfärssås och jag sitter här. Tystnaden är tryckande. Jag vet inte riktigt vem som ska måsta ta första steget. Eventuellt måste vi ringa en äktenskapsrådgivare på måndag.