Lillan har blivit lite för lång för den inställningen som remmarna i barnstolen var på, så förra veckan bestämde jag oss för att det var dags att flytta upp dem. En sån här stol har vi.
Maken plockade ut stolen ur bilen och började utan mig, men jag gick ganska snabbt dit för att lägga mig i hjälpa till.
Jag: Du måste lista ut hur det funkar innan du börjar slita och dra. Får jag se. Drar till mig stolen.
Maken: Det är ju det jag gör, den här remmen ska ut här. Drar till sig stolen.
Jag: Slit inte där, så där får du ju aldrig loss remmen, den sitter ju fast permanent här nere. Det måste vara på baksidan man tar loss dem. Drar till mig stolen och vickar den framåt.
Maken: Det har jag redan räknat ut, man hakar av dem här och sen ska de ut här och runt och tillbaka. Vickar tillbaka stolen och drar till sig den.
Jag (har, under tystnad, erkänt att han har hittat rätt ställe): Vad håller du på med nu? Den där får du aldrig ut där, får jag göra, jag har mindre fingrar än dig.
Så håller vi på och drar stolen emellan oss i drygt 20 minuter och turas om att säga varianter av ovanstående fraser. Till slut får vi loss remmarna och pillar ut dem. Nu ska dom då alltså in igen i nästa springa ett steg högre upp.
Maken: Ta emot och dra där.
Jag: Du måste putta in remmen så att jag når den innan jag kan dra.
Vi återgår till att dra stolen fram och tillbaka mellan oss och turas om att säga ”får jag se” och ”får jag göra”. Helt plötsligt ställer maken sig upp.
Jag: Vad ska du göra nu?
Maken: Jag ska hämta en tång.
Jag skulle just till att gasta ”Ingen jävla tång”, men jag hann hejda mig. Jag kom på att eftersom vi var hemma hos mina föräldrar skulle det ta maken en evighet att hitta en tång bland farsans grejor. Så maken traskar iväg för att hämta en tång. Jag pillar in remmarna i skårorna och drar ut dem på andra sidan. När han kommer tillbaka är allt klart, utom att haka på remöglorna på fästet igen.
Jag: Kolla där på baksidan, vad händer när jag drar i den här remmen?
Maken: NEEEJJJJ! Försent. Nu drog du in hela fästet UNDER stolen. Hur ska vi nu få ut det??!!
Jag: Oj då…
Sen hämtar vi ståltråd och ligger på var sin sida av bilstolen i ungefär 20 minuter till för att fiska fram spännet. Vi pratar inte så mycket om mitt lilla misstag att dra i den där remmen under tiden. Om maken hade dragit i remmen skulle vi ha pratat om det mycket mer.
Tack vare vårt fantastiska teamwork fick vi i alla fall till det till slut, så nu sitter dyrgripen säkert i bilstolen.
Haha, som vanligt tror alla att de gör ett arbete bäst själva. 🙂 Jag är likadan. Vill helst styra och ställa när något ska göras för jag tror ju såklart att jag har större chans att klara jobbet än någon annan.