E som i Ebeneser

Jag är inte så religiös av mig. Förklaringen till det heter Ebeneser. Jävre som jag kommer ifrån är en väldigt frireligiös by. Vårt hus låg dessutom mitt emellan de två frikyrkorna EFS och Ebeneser.

Jag var bästis med pastorsdottern på Ebeneser från det att vi flyttade in i farmors hus när jag var 6-7 år tills bästisen flyttade när vi gick i sexan. Därför gick jag söndagsskola på Ebeneser.

Ebeneser är snäppet värre än EFS. EFSarna är/var lite normalare. Eftersom jag var bästis med pastorsdottern så råkade jag förmodligen ut för lite mer hjärntvättsförsök än det genomsnittliga söndagsskolebarnet. Pastorn följde med farsan ut i skogen för att plocka bär en gång och försökte sig på att frälsa farsan. Jag vet inte vad farsan svarade men jag har hört att pastorn bara gjorde ett frälsningsförsök. Istället gick pastorn på mig.

Han brukade säga till mig att det var viktigt att jag blev frälst så att jag skulle få komma till himlen. Också brukade han säga till mig att om inte mina föräldrar blev frälsta skulle de hamna i helvetet. Jag tycker att det är helt sjukt att säga sådana saker till ett barn som är under tio år. Det värsta man kan tänka sig i den åldern är ju att måsta skiljas från sina föräldrar. Himlen lät coolt i den åldern och som pastorn beskrev helvetet lät det ju jättehemskt att mina föräldrar skulle måsta åka dit.

När jag var i tio-tolv-årsåldern var jag på ett veckolångt läger i Arnemark. Perfekt läge för frikyrkorna att ta med sig barn i en vecka, bort från deras föräldrars, och låta dem bada och leka och sova i stora sovsalar och ha roligt. Och klämma in morgonbön, lunchpredikan och kvällsmöten. På det här lägret blev folk frälsta till höger och vänster. Mina närmaste kompisar påstod sig ha mött gud och att de kunde tala i tungor.

Till slut kom pastorn och satte sig bredvid mig och frågade om inte jag också skulle bli frälst. Jag pallade inte trycket längre. Jag ville ju också vara med i gemenskapen. Så jag sa att jag blivit frälst. Nästa dag tvingade övertalade pastorn mig att ringa hem till mamma och pappa och berätta att jag blivit frälst. Morsan gapskrattade i telefonen.

Sen när vi kom hem från lägret så var det dags för Ebeneser att ha sin årliga tältmötesvecka vid gamla medborgarhuset. Då övertalades jag och tre andra nyfrälsta att sjunga på tältmötet. Jag kan inte sjunga och hatar att sjunga och hatar att stå upp inför publik.

Jag minns inte vad vi sjöng, men det var väl någon sorts väckelsepsalm. Vi ställdes upp längst fram inför hela församlingen och presenterades som nyfrälsta. Jag har för mig att vi alla fyra kom från icke-religiösa familjer (vi hade alltså alla föräldrar som skulle till helvetet) så det var en extra stor triumf för pastorn att frälsa oss. Sen tvingades vi sjunga.

Sen var jag botad. Jag blev ofrälst och sedan den dagen har jag inte varit religiös. Tältmötessången blev vändpunkten som räddade mig.

Vår dotter kommer att få åka på ridläger, sportläger och friluftsläger och andra sorters läger hon kommer dragandes med men några religiösa hjärntvätts-läger där vuxna människor försöker skrämma barn släpper jag inte iväg henne på.