Det här med politik var mycket bättre för oss när vi bodde i England. Då var vi aldrig osams om politik trots att vi tycker så olika. Det kanske berodde på att vi bara fick rösta i kommunalvalen i England och inte i riksdagsvalen. Ingen av oss var ansvariga för den politik som påverkade vårt vardagsliv, och i det val där vi fick rösta i riksdagsvalet påverkades vi inte direkt av valets utgång.
Nu ska vi för första gången rösta i ett svenskt val sedan vi flyttade tillbaka till Sverige. I veckan har vi varit riktigt osams flera gånger för att den andra uttryckt så idiotiska åsikter. Det vill förstås säga att maken har uttryckt idiotiska åsikter.
Dessutom har han försökt använda härskartekniker genom att be mig “bevisa” att jag har rätt i mina åsikter. Sånt funkar inte på mig, jag blir bara förbannad för han kan minsann inte heller “bevisa” några av sina åsikter så jag kan minsann härska tillbaka. Om vi ska börja kasta rapporter på varandra kommer jag att vinna hela tiden för han har inte samma tålamod som mig med att lusläsa saker och ting.
Vi är i alla fall rörande ense om att Sverigedemokraternas och Feministiskt Initiativs [brist på] politik är värdelös, och att vi ska gå och ta en öl efter vi har röstat på söndag. Typ för att fira att en av oss kommer att “vinna” valet.
Vem som än “vinner” lär det inte påverka oss som familj direkt inom den närmaste framtiden. Vi kommer mer eller mindre ha samma summa pengar i plånboken, maken kommer att laga maten och jag kommer att sköta ekonomin och resten av de viktiga besluten (gardiner, semestermål etc). Det gäller bara att hålla tummarna att inte någon blir sjuk för det är ju då man börjar märka skillnaderna.
Om det inte går rakt åt helvete är vi också någorlunda överens om att fortsätta vara gifta trots att vi båda är gifta med en idiot.