Idag på kalaset fick gullefjunet ansiktsmålningsfärg i present av en av sina kompisar. Jag är ju inte mycket till sminkös som den trogne läsaren vet. Så jag försökte lägga ansiktsfärgen i bokhyllan. Men si det gick inte, ungarna bara vägrade glömma bort sminket. Efter fikat blev jag tvungen att kapitulera och ta fram sminket.
Åsså stod alla ungarna där och pekade på förpackningen och sa “Jag vill ha en sån sminkning” och “Jag vill vara en tiger”. Å jag bara “Tror ni att jag är någon jävla konstnär?!”
Så sa jag förstås inte. Herregud, jag är ju inte en sån som svär åt barn på barnkalas. Jag bara sa att penseln var för liten för att jag skulle kunna färglägga hela ansiktet och ritade några streck som skulle föreställa en katt på varje unge.
Jaja, den där kompisen måste ju också fylla år någon gång. Då blir det en trumma i present till hennes mamma och pappa.
Mohahaha! Det är det bästa, att kunna hämnas. 🙂