Rabattkupongsekonomi

Sandra kommenterade på inspirationsinlägget och nämnde rabattkuponger. Dessa jävla rabattkupongssparare som sänker hela världsekonomin alltså. Fattar de hur mycket det kostar samhället när de står och gräver i handväskan eller börsen och letar efter en kupong för att spara fem kronor? Folk skulle ju kunna vara på jobbet och bidra till landets BNP istället för att stå i en matbutikskö och vänta på någon som inte kan hålla reda på sina rabattkuponger.

För det är ju alltid så med rabattkupongs-människorna att de har ingen som helst ordning på sina rabattkuponger. Antingen är de helt o-organiserade eller så har de gömt sina “värdehandlingar” så ordentligt att de inte ens hittar dem själva. Aldrig har de skrivit under dem hemma heller, de ska alltid låna en penna och stå och klottra sin namnteckning i butiken.

Eftersom den här bloggen emellanåt har ett utbildande syfte ska jag förklara för er hur rabattkupongsekonomi går till.

Jag är en av Coops bästa kunder. Det här är inget skryt som jag har hittat på själv. De skrev ett brev till mig och kallade mig en av de bästa. Jag är så bra att de inte ens kallar mig kund utan de refererar till mig och min excellens som ‘medlem’.

En av rabattkupongerna i häftet var ett gratis pizzakit. Med ett pizzakit behöver man inte göra en egen deg, som är godare än köpesdeg, så jag hämtade ut mitt gratis pizzakit. Jag visste EXAKT var kupongen låg när jag kom till kassan och var snabb som en vessla när jag gav den till kassörskan. Kunden bakom mig hann säkert inte ens märka att jag hade en kupong. Jag sparade 24 kronor och 50 öre.

Men man kan ju inte bara äta deg med tomatsås på. Så jag köpte skinka för 17,95 kr, svamp för 5,03 kr och paprika för 8,81 kr. Jag köpte garanterat för mycket svamp och paprika för det är ju svårt att bedöma när man står i affären exakt hur mycket som ryms på pizzan så man tar ju lite extra. Mozzarella måste man ha och man vill ju inte riskera ostbrist på pizzan så jag tog en stor bit för 43,95 kr. Den där såsen som följer med i pizzakitet tycker jag inte att det är mycket bevänt med så jag köpte tomatpure istället. Om man köpte två fick man dem för 15 kr och jag ville ju inte missa ett tillfälle att spara 2,40 kr så jag tog två.

Sen såg jag en basilikaplanta. Det är tjusigt med några basilikablad som dekoration på pizzan och plantan ser ju så trevlig ut på bänken (om man vattnar den alltså) och gott luktar det ju också. 16 kr och 90 öre. Den var klimatcertifierad och hade en lyxigare förpackning än genomsnittsbasilikor.

Till slut råkade det följa med vitkål och morötter för 11,35 kr också för jag tänkte att jag kunde göra egen pizzasallad.

Bar det sig att spara 24,50 kr på ett pizzakit nu då om man summerar allt det här?

Ja, för Coop gick det ju ihop i alla fall. Allt annat jag köpte för att göra en pizza kostade 118,99 kr. Om jag inte hade fått ett gratis pizzakit skulle jag kanske ha gjort min egen deg och spenderat 119 kr på ICA eller Hemköp istället. Och vem vet – på ICA eller Hemköp kanske tillbehören bara skulle ha kostat mig 113 kr.

Sensmoralen av allt det här är att ingen sparar några pengar på att hålla på och uppehålla sina medmänniskor och världsekonomin genom att proppa väskan/börsen full av rabattkuponger som de sen inte hittar. Datumet hinner oftast gå ut på pappersskräpet ändå och då får man dessutom betala fullt pris för den vara som lurade en att köpa en massa andra varor. Enda syftet med rabattkuponger är att butikerna ska tjäna pengar.

Kursen slut för idag. Återkom en annan dag för mer utbildande material.