Idag har vi varit hela vägen till andra sidan stan och hälsat på en av makens kompisar. Han gillar antikviteter. Han går och köper jättegamla saker för att han tycker att de är estetiskt tilltalande.
Sen hänger han sina tvättade strumpor på dem.
När jag frågade om jag fick fotografera och blogga om hans ljusstake sa han “Självklart! Ska jag ta bort t-shirten så att ljusstaken syns lite bättre?” också lyfte han ut den en bit så att den skulle hamna i lite bättre ljus.
En stund senare frågade gullefjunet “Mamma, vad är det DÄR?”.
“Jo förstår du, det är en TV” sa jag. “Det kallas för en tjock-tv och när mamma var liten såg alla TV-apparater ut sådär. Om du kollar här på framsidan ser du några finurliga knappar så att man kan byta kanal PÅ TVn. Man behöver inte springa runt i hela vardagsrummet och leta efter fjärrkontrollen”.
Jag misstänker att Ulf inte har en tjock-TV för dess estetiska kvaliteter utan snarare för att han aldrig tittar på TV så att han inte tycker att det är så noga hur många halv-meter djup TVn är.