Bilder från seglingen

Om ni inte gillar att titta på andras semesterfoton ska ni lämna nu, för här kommer en hel bild-atombomb.

Som jag har berättat så fiskade vi spigg.

Typ varje dag.

Här ser ni en bild på en sådan där olaglig fiskskål.

Medan vi var ute till havs föredrog gullefjunet att hålla sig under däck där hon fick vara utan flytväst. Hon roade sig med att titta på film och borsta tänderna.

Och måla i denna suveräna målarbok som krävde en endaste penna fylld med lite vatten som trollade fram färgerna.

Till makens stora glädje visade dottern både intresse och “fallenhet” för knopar.

Vi satt på klipporna och åt gomat och drack vin.

Jag visade Instagramvärlden (@sepamig) att även jag är en mästerkock.

Själva grillningen var det oftast brorsan som tog hand om.

Ja om man nu ska vara petig med detaljer så var det ALLTID han som grillade. Sen låg han i vattnet och plaskade efter middagen och klagade över att det var varmt. Vi bara “Lägg av, nu börjar det ju vara svalt och skönt”. Han bara “Jag har ju stått lutad över en dålig grill i två timmar i 25-gradigt solsken…”. Å vi bara “Ja förresten, tack för maten – det var supergott!”.

När brorsan inte grillade så stod han där och låtsades att han kan segla.

Förutom att äta mat på klipporna så satt vi också på klipporna och kramades. Hon försöker inte komma loss om ni tror det, jag försöker bara stoppa henne från att ta av sig jackan.

Vi gjorde också åtskilliga försök att ta hela-familjen-bilder. En av de mer lyckade är den här när jag tittar upp i luften, barnet gömmer sig och maken tittar på henne med en toalettrulle i handen.

Det är nämligen väldigt viktigt att ha med sig en toalettrulle när man är ute och går i skogen på öarna. Bildbevis på att jag verkligen gick i skogen. Ni ser ju själva hur obehaglig den är.

På en del öar kan man nämligen stöta på ett torrdass. Då blir man överlycklig. Tills man lyfter på locket och tänker “Wow, det här var ju inte så torrt!!”. Sedan sitter man hela besöket och hoppas att man ska “landa lätt” för det som flyter omkring i botten på ett torrdass är verkligen ingenting som man vill ska plaska upp i röven på en.

Två dygn spenderade vi tillsammans med en dagiskompis och hennes familj ute på Stora Nassa. Två barn som leker tillsammans är mer lätthanterligt än ett som vill att man ska fiska spigg hela tiden. Två barn märker man knappt av om man stoppar ner dem i förpiken med ett par katter.

Eller när de ligger på klipporna och försöker få myror att krypa upp på deras armar. Man ser mest bara hårbotten på dem hela tiden.

På Sandhamns bensinmack stötte vi på grannarna/hyresvärdarna och käkade middag med dem på värdshuset. Då sa deras äldste att gullefjunet kunde få titta på hans surfplatta med honom. Men jag har minsann varit med förut och vet att pojkar med den där blicken och leendet ska man vara försiktig med. Så jag sa åt maken att hålla ögonen på dem utifall att han hade några andra avsikter, för han är ju lite äldre än henne.

När jag låg och solade på däck ville barnet också vara med och hon härmades väldigt bra.

Jag lyckades skaffa mig en väldigt märklig solbränna på halsen. Man skulle kunna tro att jag har flera dubbelhakor. Så ligger det verkligen inte till. Max en, och bara i ofördelaktiga vinklar. En annan konstig sak är att jag flagnar under chickorna nu. Det är nämligen skugga i just det området så jag fattar inte hur jag bränt mig där (ingen bild på det senare).

När jag inte låg på gummibåten och solade paddlade vi omkring i den. Gullefjunet tyckte nämligen att det var kallt i det 25-gradiga vattnet och ville inte bada så enda chansen att få henne nära vattenytan var att sätta henne i båten.

Så här vackert var det 25-gradiga vattnet.

Och här har ni ett bevis på att det verkligen var 25 grader, eftersom jag ligger där i vattnet och låter ungen skjuta på mig med en vattenpistol.

Andra fina saker som finns i skärgården är klippor.

Och solnedgångar.

Vi hade alltså helt perfekt väder i sju dygn. Utom de sista två-tre timmarna på vägen hem. Då var vi ute till sjöss när den där stormen drabbade Stockholm och halva stan svämmade över och det åskade och blixtrade.

Då blev svärmor, svägerskan och svågern (som visste att vi var på väg hem) helt oroliga och började ringa på alla mobiler. Men vi var ju ute till havs och där är det ju redan mycket vatten så några, eller många, vattendroppar till ställer ju inte nödvändigtvis till någon katastrof. När jag till slut svarade och de frågade om vi var “i säkerhet” förstod jag inte riktigt vad de menade och svarade “o ja, det guppar litegrann men vi har det SÅ bra här under däck och maken har på sig en jacka där uppe”.