Vi åkte till Bunesand. Det är en strand. När vi hoppade ur bilen öppnade maken backluckan och frågade “Var är badväskan?”.
Fråga mig det liksom. Jag är inte badväskeansvarig. Det är inte jag som vill plaska omkring i kallvatten i tid och otid.
Här stod väskan, hemma på gården.
Det var maken som ställt den där när han hade packat den klar. Maken frågade om han skulle åka hem och hämta den. Det är inte så långt till stranden, bara kring 3 km, men jag tyckte att det var onödigt.
Jag hade ju baddräkten på mig under kläderna så jag hade både att bada i och kläder att ha på mig efter. Det enda av intresse som jag hade i badväskan var ett par trosor, men trosor är ju ingen nödvändighet, man kan gott vara utan trosor en stund. Barnet kan ju bada naken och maken i kalsonger. Handduk efter badet är praktiskt men det går ju bra även utan för man kan torka sig på makens tröja.
Det där med badväska när man ska bada är överskattat, man klarar sig lika bra utan. Så den fick stå kvar hemma.
När vi kom hem berättade mamma att hon sagt till pappa och brorsan att vi säkert stod nere på stranden och bråkade om vems fel det var. Det gjorde vi inte alls. Jag fastslog omedelbart att det var makens fel och sen var det inte mer med det.
Jag badade förresten. Det var varmt i vattnet. Minst 23 grader. Bildbevis. På att jag badade alltså. You just have to take my word for it vad gäller temperaturen.