Idag följde en av gullefjunets kompisar med hem från dagis. När vi skulle gå hem sprang båda två in för att hämta sina grejer.
Gullefjunet: Här mamma, den är till dig.
Jag: En teckning, tack så mycket.
J (kompisen): De här är också till dig.
Jag: Oj så många teckningar! Är alla till mig?
J (nickandes): Ja.
Jag: Men ska inte din mamma också få någon?
J: Alla är till dig.
Jag: Jaha, tack så mycket!
Vi förflyttade oss till hallen.
Jag (till gullefjunet): Här hänger det något på din hylla – ska vi ta hem det?
Gullefjunet: Det är en mugg.
Jag: En pappersmugg, den måste vi ju ta hem. Vill du också ta hem din mugg J, eller vill du lämna den till imorgon när din mamma hämtar dig?
J: Den är till dig.
Jag: Är den också till mig?! Ska inte din mamma få den?
J: Nej, den är till dig.
Nu skulle jag kunna tapetsera hela kylen med teckningar. Och pappersmuggar. Om den inte redan var full med teckningar och magneter förstås. Det är nog tur att man bara har ett barn. Tänk så många teckningar det skulle bli om man hade fler och fick så här många teckningar varje dag.
Vi har 3.. snart 4 barn… de tre vi har älskar att rita.. det kan ta en kvart extra på förskolan att leta reda på alla teckningar som måste följa med hem. När högen hemma börjat bli allt för många decimeter hög och kilona papper börjar kännas tunga så får jag rensa.. i hemlighet.. annars blir vissa hysteriska över att jag kastar deras teckningar 😉