Pojkspolingen lyssnade inte på mig

Kommer ni ihåg för ett tag sedan när vår platta gick sönder? Det tog mig några månader att leta reda på kvittot men häromveckan tog jag i alla fall tillbaka den till Elgiganten för att de skulle fixa till plattan.

I servicedisken stod det en kille i tjugoårsåldern. En sådan där ungdom ni vet.

Jag var väldigt noggrann med att förklara för honom EXAKT vad som hade hänt med plattan. Jag tog med så många detaljer som möjligt för att han skulle förstå ordentligt att det faktisk var fel på produkten. Sedan berättade jag detaljerat hur jag hade gjort för att återuppliva plattan och hur den sedan blev helt varm och hade tänkt explodera i handen på mig.

Han tittade och lyssnade men jag tyckte faktiskt inte att han såg sådär jätteintresserad ut. Han hade en sådan där min som om han stod och tänkte för sig själv “Vad kärringen surrar”. Som om att han tyckte att jag var gammal och mossig bara för att jag har levt dubbelt så länge som honom. Typ som om han jämställde mig med någon sorts oteknisk pensionär som inte hängt med i utvecklingen. Han var så ung och oerfaren att han inte förstod att jag bara är fyrtio, och det är inte alls gammalt och jag ville faktiskt bara vara tydlig.

När jag hade berättat klart sa han att han kunde skicka den på reparation och knappade in lite saker i datorn och sedan fick jag ett servicekvitto.

Det känns faktiskt inte som att han lyssnade på min detaljerade beskrivning om vad som hänt med plattan. Så här sammanfattade han min långa historia.

Hur ska reparatören förstå vad som är fel på plattan från den där korta beskrivningen?! Jag har god lust att skriva ett brev (och skicka det på posten istället för via email) till Elgigantens reparationsavdelning och förklara att det minsann inte är mitt fel att felbeskrivningen är så kortfattad.