Maken tyckte att vi skulle gå på kommunens nationaldagsfirande imorgon.
“Okej då” sa jag.
Sen kollade jag på webben vad kommunens nationaldagsfirande innebär. Där berättar de stolt att firandet “brukar locka 30000 besökare”.
Vi och 29997 andra människor alltså. Jag slår vad om att minst 97 av dessa 29997 personer kommer att trampa mig på tårna. Just nu sitter jag och föreställer mig hur 30 tusen personer står packade som sillar och stämmer upp i allsång och sjunger Jag trivs bäst i öppna landskap.
Dessutom frågade maken “ska vi ta med oss något att äta?”. Typ som en picknick. Jag sa nej för jag känner på mig att jag inte kommer att känna någon matro om 29997 personer ska sparka på min picknicklåda. Fast givetvis kommer det inte att finnas någonstans där man kan sitta ner så i så fall får vi ha stå-picknick. Det är ju bra för då kan ingen sparka på ens picknick. De får knuffa en i ryggen istället. Och om man vill att någon ska knuffa en när man står och äter kan man ju lika gärna köpa en varm korv.
Det blir säkert kul. Jättejättekul. De har skördegille. Nu ska jag googla för att ta reda på vad ett skördegille är. Ett skördegille i en Stockholmsförort. Roligt låter det ju. Jättejätteroligt.
Säg inte att de inte försöker. “Skördegille i en stockholmsförort”.