Vad menar han egentligen?

Alltså, idag säger maken en massa saker men jag tror att han inte riktigt säger vad han egentligen menar. Lyssna på detta tex (ni måste se till att ni hör det med en ynklig röst):

– Jag tror att jag har fått DIN förkylning. Jag har ingen feber men jag har verkligen ONT i hela kroppen och känner mig helt slut. (Detta uttalas inte i en anklagande ton, utan mer ett förväntansfullt-eftersom-det-är-DIN-förkylning-så-förstår-du-nu-hur-sjuk-jag-är-tonfall).

– Jag har ställt in middagen med mamma, hon är ju så rädd över att bli smittad av förkylningar och jag tror inte att jag orkar stå och laga middag idag.

– Jag känner inget, men jag är ju så förkyld att jag har inget luktsinne. (Till svar efter jag öppnat kylen och skrikit “WOW, vad det stinker här inne – jag tror inte att vi ska äta de där musslorna!”).

– Jag kan nog inte följa med till lekparken, när vi satt i bilen började jag FRYSA så jag måste nog lägga mig på sängen. Men gå ni.

– Jag ligger fortfarande i sängen och har ont i hela kroppen, men vill ni att jag ska komma och hämta er eller vill ni stanna och leka en stund till?

– Jag hade ju tänkt göra en lasagne idag och det är ju synd om dig om du inte får god middag bara för att jag är sjuk. Men jag har ju inget smaksinne så jag vet inte hur jag ska kunna krydda köttfärsåsen. (Å jag bara – höfta… ta lagom… det där tv-kockssörplandet från en avsmakningssked är ändå bara for the show…).

Jag VET att han har något dolt budskap bakom allt det här som han säger. Jag kommer bara inte riktigt på vad det är. Försöker han säga att han har tagit min förkylning som jag har haft i över tre veckor och nu när maken bara kommit och stulit den så är den här förkylningen någonting märkvärdigt som man måste prata om hela dagarna? Ville han bara ha lite egentid hemma själv några timmar?

Är det helt enkelt så att han försöker säga att det är synd om honom? Jag fattar inte? Han har ju MIN förkylning – den som jag haft i över tre veckor? What’s the big deal liksom?!