Gullefjunet fick ananas till efterrätt efter middagen. Inte ananas som jag pillat ut ur coleslawen utan ananas från en konservburk. När hon ätit klart la hon skeden åt sidan, plockade upp tallriken och drack upp ananassaften. Maken gjorde en missnöjd min.
Jag: Skyll dig själv, det är ju du som har lärt henne det där…
Maken: NÄHÄ, det är det inte alls!
Jag: Joho, det ÄR du som har lärt henne att dricka upp saften ur tallriken. Jag äter aldrig konservburksananas så det kan inte vara jag.
Maken: Jag har INTE lärt henne det där!
Jag: Gumman, VEM har lärt dig att dricka ur tallriken??
Gullefjunet: [Slllluuuuurrrrpppp] Morfar….
Dessutom har morfar hittat nya sätt att ge henne godis på andra dagar än lördagar fastän han bor 90 mil bort. Han har börjat ringa och säga saker som “Kolla vad jag hittade – Herr Nilsson som ni har glömt här, jag lägger honom i ett kuvert och skickar på posten”. I kuvertet smugglar han dessutom ner en godispåse. Sen postar han det så att det kommer fram på en tisdag.
Två saker som sammanfaller när man jobbar hela dagarna är att postöppnandet och matlagningen sker vid samma tidpunkt på dagen. Så då står man där i värsta förhandlingen om hur många godisar man kan få äta innan middagen på en tisdag. Resten av veckan går barnet och tittar trånande på skåpen som hon vet att de resterande godisarna är i samtidigt som hon frågar “Vad är det för dag idag?”.
Men det tillhör liksom att den äldre generationen ska vara busiga och skapa egna regler! I mormors säng fick man hoppa, hemma var det typ dödsstraff på det. 🙂