Farsan ramlade ner från taket

Han lever än. Det här är ingen “katten-satt-på-taket-katten-ramlade-ner-katten-är-död-historia”.

De har röntgat honom från topp till tå och med tanke på takets höjd så gick det ändå ganska bra. Men han har ont och han tycker ganska synd om sig själv.

Morsan är inte heller glad.

Morsan: Det här ställer ju till det en massa. Det är ju kallt ute och jag hade inte tänkt lämna huset förrän i maj och nu har jag varit tvungen att gå ut två dagar på raken! Igår skjutsade jag honom till akuten och idag blev jag tvungen att åka till ICA för vi bestämde oss för att åka tillsammans.

Också pratar man med farsan. Han kan vara ganska morbid emellanåt.

Jag: Vad skulle du på taket å göra?

Farsan: Jag skulle kolla om jag behövde sota.

Jag: Det finns väl sotare till sånt? Och du får väl ändå hålla med om att det gick relativt bra även om du har ont? Du kunde ju ha dött eller brutit benen eller nacken.

Farsan: Bryta nacken är ju att dö…

Jag: Det behöver det ju inte vara, man kan ju bli förlamad!

Farsan: Det hade ju varit lika bra om man dött – då skulle man ha haft DET avklarat.

Även gullefjunet har funderingar kring att morfar ramlat från ett tak. För våra vindruvor tog slut igår kväll och jag lovade att vi skulle köpa fler.

Gullefjunet: Morfar mår inte så bra nu, han har ont. Han har ramlat ner från taket.

Jag: Jo men det var bra att du visade honom din hjälm och sa att man ska ha hjälm när man klättrar på tak.

Gullefjunet: Och mormor har ont i foten. Hon har alltid ont i foten, det är därför hon inte kan gå i trappor.

Jag: Då är det ju jättebra när du är där och kan springa i trappen och hämta saker åt henne.

Gullefjunet: Joooo. Paus…. Men då kan mormor och morfar åka till ICA tillsammans och köpa vindruvor.