Det här är väl ingen pulkbacke!!!!!!!!!!!!!

En kollega berättade att det fanns en pulkbacke nära där hon bor. Kollegan råkar också vara från Piteå, även om vi inte kände varandra i Piteå, så hon förtydligade att de har en snökanon. Hon fattade ju att jag undrade hur det kan finnas en pulkbacke i Stockholm med det väder vi haft.

Det där tyckte jag lät toppen. Så efter jobbet idag hämtade maken och gullefjunet mig också handlade maken mat och vi gick och köpte två stjärtlappar för 20 kr styck. Egentligen skulle vi bara ha en, men ungen valde en snorgrön stjärtlapp fastän jag visade den röda. Då blev jag så sur att jag köpte en röd till mig själv. Egentligen ville hon ha en sådan där snö-surfbräda men jag förklarade för henne att den kostade 10 gånger mer än stjärtlappen och att vi inte hade råd med det eftersom vi bor i en stad utan snö så kostnaden var omotiverad.

När vi gick från den butiken till Coop för att möta maken så säger barnet “mamma, vi måste köpa en hjälm för man måste ha hjälm när man åker stjärtlapp”. Det är minsann inte jag som har predikat om vikten av hjälmanvändande. I Norrland har vi inte hjälm på oss när vi sitter på röven i en snöhög, så hon måste ha hört det där på dagis. Sen sa hon “vi köper en som inte kostar så mycket”. Ni hör ju hur jag, trots mina egna tvivel, faktiskt når fram till henne med mina viktiga budskap.

Jag tyckte ändå att det var ett positivt tecken att hon ville ha en hjälm. Om några år kommer hon inte vilja ha mössa, så det vore ju dumt av mig att inte passa på och sätta på henne en hjälm när hon ber om det.

Vi gick på Coop. Meganöjda jag hittade en hockeyhjälm på halva priset, 99 kr är ju som fått för något som skyddar en Nobelpris-vinnar-hjärna, och vi slog även till och köpte en pulka för hela 49 kronor. Sen åkte vi hem.

När vi kom hem googlade jag den här pulkbacken som vi ska åka till imorgon för att använda våran nya pulka, två stjärtlappar och en hjälm. Då får jag se detta antiklimax.

Öh. Alltså. Ja. Hur ska jag förklara mina tankar kring den här “pulkbacken”?

Tänk er när jag sätter mig på min helt egna röda stjärtlapp på toppen av den här “backen”. Då får jag ju sitta på den där lappen hela dagen. För det finns ju ingen lutning som kommer att förflytta mig någonstans! Inte heller går det ju att springa igång stjärtlappen, för “backen” är ju kortare än startsträckan som behövs för att springa igång en stjärtlapp.

För att inte tala om hjälmen vi köpt! Hjälmen gör ju mer nytta i vardagsrumssoffan än i den där “backen” för hon gör ju illa sig mer om hon trillar av soffan än om hon tippar av stjärtlappen i den där “backen”.

Deras snökanon då. Den ser ut så här.

Nu är jag ingen snökanons-expert. Det ska jag inte påstå. Men det där tycker jag mer ser ut som en snöslunga. Inte för att jag någonsin har sett en snöslunga i verkligheten förstås. Där jag kommer ifrån skottar folk med skyffel, fyrhjuling eller traktor, men jag har ju sett bilder på snöslungor. Jag kan inte tänka mig att det där lilla röret på två hjul är vad de använder för att konst-snöa Valsberget eller Kåbdalis med.

Jag har dock en positiv livssyn. Åtminstone när jag är i en win-win situation. Morgondagens pulk-åkande blir roligt. Antingen blir det roligt att åka pulka eller så blir det roligt att blogga om det. Jag ser fram emot pulkbacke-besöket.

Stay tuned – jag återkommer med en rapport. Om jag får hjärnskakning imorgon för att jag inte köpte någon hjälm till mig själv så lovar jag att återkomma när jag har återhämtat mig.