– Förhandlade med någon om hur mycket hon skulle få betalt för att “sätta sitt namn” på en BIB (bag-in-box för er som är nykterister).
– Ställde ett krav – att hon skulle få smaka. Kravet var att vinet skulle smaka gott. Hårda krav där. Men man förstår naturligtvis att det här var viktigt. Om vinet smakar dåligt skulle man ju kunna få intrycket att Laila är en B eller C kändis som bara säljer sig till högstbjudande och inte har någon som helst aning om hur man trampar druvor och lagrar vin, och bara säljer sitt namn till högstbjudande.
– Någon hällde det “goda vinet” i aluminiumpåsar och stoppade dem i boxar och ringde en eller flera lämpliga PR-byråer. Förpackningen är nämligen väldigt viktig och en BIB skriker kvalitet. Flaska är så yesteryear. Kändisar som sätter sina namn på viner vet förstås mycket bättre än vingårdar med 100-åriga anor hur man skall förvara ett “gott vin”.
– Laila kallade “vinutvecklandet” för ett “designjobb”. Kan Prins Philip så kan väl Laila.
– Laila gav intervjuer och hävdade att genom att hon smakade på vinet så har hon haft en avgörande roll i vinets skapande och i och med hennes smakar-kompetens så innebär det att det faktum att hennes namn står på kartongen ger det vinet en kvalitets-stämpel. Eller hon sa väl kanske inte det, men jag tolkade det som att det var andemeningen.
– Laila drog en snyftarhistoria om hennes stackars vänner som är “extra känsliga” för rödvin men ändå måste dricka det. I sin iver att hjälpa dessa stackars människor föreslår (men lovar inte) Laila att det här fina vinet kan vara värt att prova. Om man inte tycker synd om hemlösa som har mobiltelefoner kan det väl vara lämpligt att visa välgörenhet mot de stackars människor som har det svårt på så sätt att de inte kan dricka rödvin. Det vore ju ändå för eländigt om dessa stackars människor skulle vara tvungna att dricka vitt vin eller öl eller, gud förbjude, något alkoholfritt!
Jag vill poängtera att det här på inget som helst sätt är en recension av Lailas rödvin. Jag har inte smakat det. Kommer inte att göra det heller. Vinet kommer från USA och kostar 239 kr för en dunk. Jag vill för fan inte betala 39 kr för vinet och 200 kr till Laila vars smaklökar uppenbarligen är till salu.
För er som vill läsa en mer fördelaktig version om “allergiker-vinet” så utlovar Laila mer reklam information på sin egen blogg snart.
Hahahaha…!! Hysteriskt roligt!! Jag visade det för gubben och vi håller med dig om ALLT! Huvudet på spiken, verkligen.
Jag ville också skriva hahaha men nu har ju Maria hunnit före :(. Jag håller med och kommer inte heller att köpa vinet :).
Tack för trevligt ölsällskap igår. Nu har jag svarat på kommentaren. Hahaha! Puss och kram och lite hjärtan.