Jag vägrar skriva “Det värmer”!

Jag fick en trevlig kommentar av någon som heter IngaLill på det här inlägget. Då berättade jag för maken och morsan att det är roligt att få kommentarer av någon som aldrig brukar kommentera. Ibland undrar man ju vem ens läsare egentligen är. Tänk om 90% av ens läsare är sådana som läser bloggen på samma sätt som jag läser Familjelivs forum? För att förfasas och skratta åt vilka idioter det finns här i världen. Så det är ju kul när någon berättar att det inte är därför just de läser.

Jag: Men det är lite svårt att veta vad man ska svara också. Jag borde ju svara tack på nått sätt men jag vill inte framstå som någon sorts hjärtan-på-Facebook-mes.

Mamma: Måste man svara?

Jag: Nä det måste man väl inte. Men jag får ju så lite kommentarer och det är kanske för att jag ofta inte hinner svara. Om man svarar så kanske folk kommenterar oftare. Dessutom kan det väl vara trevligt att svara på en snäll kommentar.

Mamma: Kan du inte bara gilla kommentaren?

Jag: Det här är på bloggen, inte på Facebook. Min IT-avdelning har inte ordnat så att jag har en gilla-knapp på kommentarerna…

Jag: Jag tror att jag svarar “Tack för att du läser”.

Mamma: Skriv “Det värmer”.

Sen började hon asgarva. Vi är ju sådana i den här familjen. Vi går inte runt och skriker ut kärlek och komplimanger så att de blir urvattnade och betydelselösa. Bara-när-det-är-på-riktigt är policyn.

Jag vägrar skriva “det värmer”. Folk kan ju tro att jag är en mes. Jag läser ofta “det värmer” på Facebook men jag vet inte ens vad det betyder. Klart att man blir glad när någon säger något trevligt eller snällt, men jag brukar inte känna några temperaturskillnader.

Jag känner mig alltid misstänksam mot folk som använder den typen av ordval. Vad menar de egentligen? Kläcker de bara ur sig något som låter bra? Det känns alldeles för klyschigt för mig. Jag känner att det är viktigt att hålla på sin integritet även när man tackar för kommentarer.

Det blev “Tack för att du läser”. Det kändes mest lagom.

Jag tror att jag inför det som standardsvar i framtiden. Då vet ni. Om ni lämnar en kommentar och jag svarar “Tack för att du läser” och ni tycker att jag kunde ha visat lite mer glädje så är det inte så att jag inte är glad. Det är bara så att jag inte har en så glädjespridande personlighet, jag är lite mer reserverad av mig.