Jag har en mekanisk tomtemössa som spelar Jinglebells och viftar på tofsen. Den hade jag tänkt ha på mig nu när jag ska gå till dagis och titta på luciatåget. För snart är gullefjunet så stor att hon kommer att förbjuda mig att dyka upp på dagis eller skolan i spelande mössor. Det gäller att passa på medan man kan. Å nu hittar jag inte mössan, jag tror att den kanske är kvar i Piteå. Förargligt.
Jag har i alla fall köpt ett tiopack näsdukar. Det är väldigt lägligt att jag är snorig som en gnu just nu. Då kan jag sitta där och snyta mig ljudligt också tror alla att jag är så rörd av det vackra luciatåget att jag gråter glädjetårar. Jag blir typ aldrig rörd till tårar så snoret kommer väl till pass. Folk som blir rörd till tårar av barns luciatåg framstår som kärleksfulla nämligen.
Nej nu får jag lov att rusa. Man vill ju inte sitta i bakersta ledet. Då ser man ju inget annat en en massa mobiltelefoner, kameror och filmkameror när alla föräldrar framför en ska föreviga händelsen.