En flöjt

Nästa helg är gullefjunet bjuden på kalas hos N från dagis. Alltså måste jag köpa en födelsedagspresent. Det är ju jättesvårt att tänka ut en present som både barnet och föräldrarna uppskattar. Vi har många gånger fått saker som jag tänkt “å vilken bra present, det ska jag komma ihåg när jag måste köpa present till någon i framtiden”.

Min definition av en bra leksak är något som håller barnet sysselsatt länge utan att jag behöver vara involverad. Helst ska den inte låta, inte behöva batterier och inte orsaka en massa städning.

Vi känner inte Ns föräldrar, de var här när gullefjunet hade kalas och vi möts i hallen på dagis ibland men vi har inte utbytt mer än artighetsfraser. Så jag har ingen aning om vad de tycker är en bra present. Man vill ju inte komma med en rosa docka till en genusförälder eller en gigantisk godispresent till ett hälsofreak som bara låter sitt barn äta godis på jämna födelsedagar som innehåller nollor.

När gullefjunet fyllde år fick hon ett miljöutbildande pussel av dem. Det här känns som en ledtråd till att de kanske tycker att leksaker ska vara pedagogiska. I Kista finns det en bra leksaksaffär som har som slogan att de säljer pedagogiska leksaker. Väldigt fina leksaker har de också. Jag köpte ett magnetalfabet i trä i julklapp till gullefjunet. Det plastiga magnetalfabetet vi hade åkte i soporna ganska omgående för magneterna var så usla att de bara låg på golvet hela tiden. Med det här alfabetet är jag helt säker på att gullefjunet kommer att skriva en hel roman på kylskåpet.

På den där affären såg jag i alla fall en jättefin träflöjt. Vad tror ni? Jag har fått för mig att leksaker i trä är miljövänliga. Hållbara liksom. Och instrument är ju bra va? Uppmuntrar barns musikaliska utveckling. Utbildande. Fast man vet ju aldrig om föräldrarna är som mig. De kanske skulle hata en flöjt pga oljudet.

Jag lutar ändå åt att det får bli en flöjt. Det är ju tanken som räknas, eller hur?

Jag har ingen bild på flöjten. Ungen har nämligen gjort slut på kamerans nio liv. Hon har rivit ner den i golvet en gång för mycket och nu är vår kamera no more.