Kort kö var det. Med norra Stockholms söligaste två kunder och en inkompetent postgubbe. Gubben var i tjugo-någonting-årsåldern.
Länge och väl stod jag i den där kön. Två söliga personer framför mig och nästan hela tiden ingen bakom mig. När de två söliga kunderna nästan var klara (jo, de höll på samtidigt för den ena stod kvar och adresserade sitt nyinköpta kuvert på brevvågen) kom det någon och ställde sig bakom mig i kön.
Så blev det äntligen min tur. Jag klev fram för att göra mitt ärende.
Då tryckte den tjugo-nånting-åriga postgubben på en knapp. De hade alltså ett kölappsystem som jag inte sett.
“Oj då, jag har ingen lapp men du har ju sett mig stå här i tio minuter så du måste ju veta att jag är först i kön” sa jag då.
Postgubben tittade på mig som värsta maktmissbrukaren och svarade “Man tar lappar där borta…”.
Jag hoppas att han får pungbråck.
Och kärringen bakom mig i kön som stått där bakom mig i 45 sekunder, vad gör hon? Tror ni att hon sa “Du var först, köp du ditt frimärke, det tar ju bara två minuter”?
Nej, nej, kärringjäveln trängde sig fram och viftade med med sin nummerlapp nr 47.
Jag hoppas att hon får hemorrojder.
Tog jag en nummerlapp tror ni? Det kan ni ge er fan på att jag inte gjorde. Jag gick till ett annat postombud.
Sen åkte jag till doktorn och tog blodtrycket, och han höjde min dos blodtrycksmedicin.
Så nu äter jag en dos för blodtrycket och en dos för posten i Solna Centrum.