När man som förälder hamnar i en diskussion med sitt barn om hur många potatisar hästen behöver så känner man som förälder instinktivt att det räcker med en.
Idag kände jag dock inte tillräckligt starkt för det här med antalet potatisar. Jag kom på mig själv med att inte ha någon bra motivering till varför det bara skulle vara en. Potatisar är ju tåliga, de går minsann att äta även om man har lekt med dem och kastat dem runt golvet ett par varv.
Så det där med att de blir förstörda och att det räcker om man förstör en var inte riktigt trovärdigt. Det finns säkert matsnobbar som inte kan tänka sig att äta potatisar som legat i en burk framför en gunghäst, men jag tycker inte att det spelar så stor roll sen när den är kokt och skalad.
Det slutade med att vi kompromissade. Jag sa EN potatis och gullefjunet sa ALLA potatisar. Då blev det sex potatisar.
