Jag älskar när folk har den goda smaken att bråka på Facebook. Vuxna människor alltså. Det är så fascinerande. Det blir som en sådan där “tittkö” på motorvägen när folk kör förbi en bilolycka och låtsas att de inte alls tittar men i själva verket håller de på att vrida nacken ur led.
Tänk er förr när Facebook inte fanns. När två vänner eller familjemedlemmar blev arga på varandra över någonting. Då var de tvungna att träffas eller plocka upp telefonen och ringa varandra för att berätta hur arga eller ledsna de var och vad orsaken var.
Som några andra barbarer. Värsta grottmänniskefasoner att måsta ta itu med konflikter genom att prata med den eller de personer det gäller.
Nu för tiden slipper ju folk göra det. Istället kan man skriva en statusuppdatering på Facebook med ett lagom kryptiskt budskap som den som bör känna sig träffad inte kan missuppfatta. Dessutom kan ens 100-743 vänner läsa det. Och ens vän/oväns 100-743 vänner. Och alla vänners vänner och alla ovänners vänner. Så att alla som undrar vad det handlar om kan ringa någon gemensam bekant och ta reda på vad det handlar om. Värdigt.
Jag är inte helt säker på om personer som hanterar sina konflikter genom att fläka ut dem på Facebook egentligen mår bättre genom att göra så. Andra alternativ vore förstås att prata med personen man är ovän med. Eller om det inte går, prata med någon in real life i förtroende. Eller om man var riktigt förbannad muntligen berätta om den andra personens agerande för sina egna vänner, gemensamma vänner och folk man träffar på gatan.
Men om folk höll på med sådant sansat beteende skulle ju inte vi hundra och tusentals betraktare ha någon susning om att de var osams. Saker skulle bli så privata. Folk som inget har med saken att göra skulle inte kunna blanda sig i. Det vore ju otur. Så tack och lov för offentliga bråk på Facebook. Facebook-like på det.
Nu får ni ursäkta mig. Jag måste ringa några samtal och ta reda på vad några statusuppdateringar på min FB-vägg handlar om. Spännande, spännande.