Hittills när man har lekt med gullefjunet har leken mest bestått i att hon har farit runt från rum till rum och dragit ut saker ur lådor och skåp och sedan har den leken varit slut. Leka tillsammans har inneburit att jag gått efter och plockat upp medan hon fortsatt till nästa ställe där hon upprepat samma lek.
Det finns säkert en del mönstermorsor som tycker att det är jättekul att “leka med sitt barn” på det där sättet. För att man är “delaktig i barnet utveckling” och det är så “roligt och viktigt”. Jag är dock inte sån. Jag har varken uppskattat min roll i leken som städerska eller känt mig särskilt stimulerad av själva leken.
Nu helt plötsligt har dock gullefjunet börjat leka riktiga lekar som har någon sorts innehåll. Det är mycket roligare. Ikväll har vi lekt bageri. Det var faktiskt ganska kul att sitta i sacosäcken och få lära sig att baka.
Det fanns bakmoment som jag inte alls varit med om förut. Som att banka kakorna med en kötthammare och kyla ner kakorna med en ananasskärare innan man gräddade dem i microvågsugnen. Det tog sjukt länge att grädda kakorna förresten. Säkert tio gånger var de “inte riktigt färdiga än”.
Jag måste säga att jag hade riktigt roligt en bra stund. Men sen skulle vi bjuda pappa på de osynliga kakorna. Då snubblade gullefjunet över mina fötter och tappade ut alla osynliga kakor ur silen.
Jag tyckte inte att det var någon fara för jag trodde att vi skulle kunna plocka upp de osynliga kakorna från golvet. Men si det gick inte. Vi var tvungna att göra om alltihop från början. Dessutom var degen slut så vi fick lov att gå ut på balkongen och köpa ny och lasta den i dockvagnen.
Då blev jag less på att leka. Det var inte alls lika kul andra gången. Inte för mig i alla fall.
