Jag känner mig som en man

Jag tycker nämligen väldigt synd om mig själv över mitt onda öra förstår ni.

Jag tål inte sådana där sköterskor som sitter i telefonväxeln och uppför sig som att de vaktar Pärleporten och har i uppgift att se till att ingen obehörig kommer in.

Man ringer och vill ha en tid hos läkaren och de ställer frågor som “har du tagit alvedon?” ungefär som att de tycker att man inte ska komma dit och besvära dem.

När jag väl har fått träffa en läkare har jag god lust att gå fram till luckan och fråga “var det du som svarade när jag ringde?” och sedan veva mitt recept på penicillin mot öroninflammation i ansiktet på dem. Men det går ju inte nu för tiden när recepten är elektroniska.

Nu får ni ursäkta mig. Jag måste fortsätta koncentrera mig på mitt onda öra och hur synd det är om mig.