Det har visat sig att min saga kanske inte var så dålig trots allt. Det var nog inte den som orsakade gråtattacken igår. Gullefjunet vaknade nämligen typ en gång i timmen hela natten och sa att hon hade ont i tungan. En gång i timmen hela natten har jag suttit och stirrat in i munnen på henne för att försöka se om hon bitit sig i tungan.
När vi vaknade för sista gången i morse hade hon feber och hosta. Då fattade jag att tungan nog egentligen betyder halsen.
Jag provar att berätta den där sagan om katten och kaninen som hälsar på mormor och morfar igen så fort hon har tillfrisknat. Det är säkert egentligen en jättebra saga som jag kan ge ut som en barnbok lämplig för friska barn.