Ni får ursäkta, det blir en historia till om barnet. Det är så enkelt att blogga om henne, om jag berättar om henne kan jag bara citera och behöver inte anstränga mig.
En av mina kompisar har en stuga ut mot Borgarudden. Vi har varit och hälsat på där idag. De har en son som är några månader yngre än gullefjunet. Pojken är väldigt intresserad av bilar och hade fräckheten att kalla vår bil för en Volvo.
Det gjorde gullefjunet mycket upprörd. Hon vevade med hela armen när hon upplyste honom om att det minsann inte var någon Volvo utan en BIL. Mamma och pappas BIL.
Jag har inte prioriterat det där med bilmärken i hennes utbildning. Nu fick jag då lov att dra det och försöka förklara att en bil kan vara både en bil och en Volvo på samma gång. Hon såg mycket tvivlande ut och jag kände själv hur tveksamt hela konceptet lät. Som att det på något sorts sätt spelar någon roll vad bilen har för märke. Det är faktiskt ganska jobbigt när en sak är flera saker samtidigt. Hon ställde i alla fall inga följdfrågor om hur en bil också kan vara en Volvo och det kändes skönt.
Jag får be morfar att han tar hand om bil-utbildningen för det är inte alls min grej. Eller kanske inte. För då stiger jag kanske upp en morgon och hittar treåringen ståendes på en pall och tittar ner under huven på Volvon medan morfar står och pekar och förklarar hur man kollar oljan. När jag skulle ta körkort tvingade farsan mig att lära mig hur man bytte däck, olja och lampor på bilen. Ingen annans farsa höll på så där.
Fast det var ju tur att han gjorde det. För ingen fick byta däck eller lampor på uppkörningen. Ingen utom jag. Jag trodde att uppkörningsmannen skämtade med mig när han sa att jag kunde ta av mig säkerhetsbältet igen för vi skulle byta lampa innan vi började köra. Lampan var inte ens trasig! Men jag bytte den, körde upp och fick mitt körkort.
Sen när gullefjunet skulle sova ikväll berättade hon för mig att “jag är inte trött, det är därför det är så jobbigt att sova, men du är trött mamma så du kan sova”.
Det där sista om sovningen har ingenting alls med Volvon att göra. Det enda det har gemensamt med Volvo-historien är att det var en annan sak som guldklimpen sa idag som jag skrattade åt.
Haha, de är för härliga i sina funderingar!!
Kusinbarnet har inga problem med att förstå att en sak kan vara flera. Eller i alla fall dela på orden i jordgubbe och kalla Batman för “gubbe” då jordgubbar nämndes. Vad jag älskar den ungen! Han ska dock få ett syskon snart och köper inte det där med bebis i magen utan är tvärsäker på att det är en boll. Vad besviken han kommer att bli…
Ja man kan ju förstå honom om han vill vända sig till någon sorts myndighet och klaga… Önskar sig en boll också kommer det ut en skrikande unge som konkurrerar om mamma och pappas uppmärksamhet.