Vi har en sådan där steamer som man ångkokar grönsaker i. Eller vi och vi, det var maken som förde in den i boet. Jag är inte så intresserad av den sorts grönsaker som man kan ångkoka. Ärtor, broccoli och blomkål är inte så goda. Steamern är av den kinesiska sorten har jag blivit informerad om.
Om maken någon gång skulle få för sig att han vill skiljas så kommer jag bara att gå med på det om han tar med sig steamern när han flyttar, också behåller jag gullefjunet.
Ja, jag fattar liksom inte varför det finns kvinnor som går omkring och är oroliga att deras män ska lämna dem. Det är ju bara att berätta vilka villkor som gäller om de skulle få för sig att gräset är grönare på andra sidan. Om fler män skulle få klart för sig att de får lov att ta med sig steamern vid en skilsmässa skulle de nog tänka sig för noggrannare.
I alla fall, till saken… I den här lägenheten finns det en skåp som är perfekt för kinesiska steamers. Så här ser den ut.
Ni kan inte se steamern? Nä, just det! Det är det som är det fina med den här skåpen. Om man vill se steamern måste man lägga sig på alla fyra och sticka in huvudet i skåpen.
Perfekt va?! Out of sight, out of mind!
Om man sen trycker in en massa andra saker framför steamern blir risken att man måste äta ångkokade grönsaker ännu mindre. Vi har en fiskgryta som jag också hade tänkt trycka in i den här skåpen. Sen ställer jag två flaskor gammal fritösolja framför.