Kasta eller behålla?

Alla har ju lite olika saker som de har svårt att skiljas från.

Maken har svårt att skiljas från olivolja.

Jag har dessa.

Men vad ÄR det undrar ni nu? Det är en liten skrynklig trasbit. Den är skrynklig och ihopkorvad för att jag har tvättat den. Om man slätar ut den är den typ 5*5 cm och av 100% tunt bomullstyg. Ni får förlåta mig för att jag inte tog fram strykjärnet, men jag plattade till den litegrann för att ni ska kunna se bättre.

Jag har 40 sådana här små tyg-trasbitar. 20 vita och 20 gula. Varför det då? Jo för att när jag var gravid så undrade jag mycket över hur man bäst torkade en unge i röven. Folk kanske tror att kvinnor vet sånt av automatik men så är inte fallet. Det finns ingen kvinno-gen som gör att man instinktivt vet hur man rensar bajs på en annan mänsklig varelse innan man har konfronterats med problemet.

När jag gick omkring med de här funderingarna var jag på Mothercare i London och de sålde ett storpack med små trasbitar som man skulle torka en unge i röven med. 20 gula för “smuts” i baken och 20 vita för “rentvätten” av baken. Då gick jag på att jag behövde 40 små trasbitar för att torka min ofödda avkomma med i röven. Så jag köpte dem. Jag minns inte vad de kostade, kanske en hundralapp. Det var ingen förmögenhet i alla fall, bara bortkastade pengar.

Nu har jag en två och ett halvt-åring som jag aldrig har torkat röven på med en liten traslapp. Således har jag även 40 oanvända trasbitar. Jag hittade dem igår när vi höll på med packningen. De låg där i blöjbytarkorgen.

Det självklara vore att kasta dem. Men jag har ju betalt för dem. Jag tänkte att jag kanske skulle kunna hitta något användningsområde för dem. Så jag kastade dem i tvättmaskinen och sedan i tumlaren. Utifall att de skulle ha blivit smutsiga av att ligga oanvända under hela den här tiden.

När de kom ut ur tumlaren såg de ut som bild nr 1. Ännu mer anledning att kasta dem. Men jag har lagt dem i en liten “kanske-hög”. Jag behöver inte bestämma mig förrän klockan tre idag. Jag funderar på om jag kan komma på något vettigt sätt att använda dem. De är så små att de kommer att rymmas i hörnet av någon kartong om jag bestämmer mig för att ta med dem för något viktigt framtida ändamål.

Det känns så onödigt att kasta dem när jag har köpt dem. Det måste vara så maken tänker med olivoljan. Det är ju helt sjukt att tänka så om olivolja. Så jag borde kanske ta mig i kragen och “lead by example” och kasta bort de små trasrutorna som ingenting duger till. Vi får se hur jag gör.

Vem kan tänkas ha nytta av att läsa det här inlägget? Jo min kompis Sofia från Skellefteå som bor i London (som jag inte alls kände när jag bodde i Jävre och hon några få mil bort i Skellefteå, vi lärde känna varandra i London när vi rodde på samma roddklubb).

För hon är gravid med sitt första barn i vecka 22 och om jag inte berättar sådana här saker för henne kommer hon säkert att gå in på Mothercare och gå på niten att man behöver 40 småtrasor för att torka en unge i röven. Som man sen ska tvätta när man kan använda bomull som man kastar, vilket är mer miljövänligt än att tvätta 40 småtrasor varje dag. För de är så tunna att det skulle gå åt 40 om dagen och då skulle man ändå få bajs under naglarna.

Sofias blogg om att vänta barn som svensk i London tillsammans med en australiensare heter Little Citizen of the World. Det var för övrigt hon som gästbloggade här på min blogg för drygt ett år sedan om att hon hellre ville ha ett nytt kök än ett bröllop. Dessutom är det hon som har adopterat Kisse.