För tillfället har gullefjunet en favorit-nappflaska. Ingen annan flaska duger att äta välling ur. Ikväll var den försvunnen. Först letade maken igenom köket och när han inte hittade den där började han springa fram och tillbaka i lägenheten och leta. Han var säkert in i sovrummet sju gånger och letade. Hans sökande var förstås helt manligt planlöst.
Han tittade under vardagsrumssoffan, sedan in i sovrummet, han kom ut i vardagsrummet och letade i bokhyllan, därefter försvann han in i badrummet. Köket, sovrummet igen. Så där höll det på medan jag satt och läste en saga för gullefjunet som har feber och därmed smågråter var och varannan minut.
Till slut fick jag lov att ingripa i flasksökandet. Jag gick in i sovrummet och tittade på den plats där det var allra mest troligt att flaskan skulle ha gömt sig. Under sängen. Där var den.
Jag frågade maken hur han kunde ha missat att titta under sängen alla de gånger han var in i sovrummet. Då påstod han att han hade tittat under sängen men inte sett nappflaskan.
Blindstyre.
