Det kanske inte låter så intressant. Egentligen tyckte jag inte att det var värt att rapportera om. Men så tog jag en repa genom kvällstidningarna som jag inte hunnit läsa i veckan. Då insåg jag att man mycket väl kan berätta att man har brutit en nagel. Det har nyhetsvärde.
Jodå, för Robinson-Robban har ont i tårna och Mästerkocks-Markus har bränt luggen och ögonbryna. När jag läste detta insåg jag att min brutna nagel också är intressant.
Nageln på vänster ringfinger är det alltså vi talar om. Den har gått av ungefär halvvägs. Alltså inte halvvägs ner till nagelbandet, utan halvvägs av den biten som sticker upp ovanför fingret. Jag blev inte rädd när det hände. Jag märkte det inte ens, jag upptäckte det för någon timme sedan.
Jag tror inte att jag kommer att få några bestående men. Jag kanske inte kommer att kunna vara med i Sveriges Pianist när den talangtävlingen börjar. Men det beror nog inte så mycket på den brutna nageln utan mer på att jag är tondöv.