Det är lugnt, jag satte ingen fiskvecka på Yohio. Tack och lov. Svenska folket är så opålitliga lärde jag mig förra veckan. Om man då sen blandar in en massa människor från Europa blir det ju omöjligt att tippa. Man trodde ju att den där Robin skulle komma näst sist. Men han drog ett kort ur skjortärmen och klistrade dit lite löshår på bröstet och la till några dansare. Han hade väl ändå inte dansare förra veckan? Eller det vet förstås inte jag, för då fick jag ju inte se Mellot för att det var sagostund.
Jag fegade i alla fall ur från att tippa resultatet idag. Man ska inte låta speldjävulen ta grepp om en och inbilla sig att man ska kunna vända två fiskveckor till en fiskvecka. Då kan det sluta med att man står där med tre fiskveckor och sedan är det bara en tidsfråga innan fiskbåten börjar komma upp i Jävreån och lägga till nedanför ens lägenhet.
Idag åt vi musslor. Four down, ten to go. Jag tycker om musslor. Jag åt mer än hälften och när jag upptäckte hur mycket jag roffat åt mig bad jag maken om ursäkt. Han sa att det inte gjorde något. Att det bara var kul att se mig äta skaldjur med sådan aptit så att han gärna bjöd på det.
Sedan sa han att det inte finns någon rim och reson i vilken mat jag tycker om och inte tycker om. Enligt honom borde jag hata musslor enligt alla vanliga regler som jag applicerar på vad som är gott eller äckligt. Så är det – man ska inte fundera så mycket på sånt man inte förstår sig på. Musslor tycker jag är gott. Speciellt om man får doppa pommes frittes i spadet.
