Den som sa att två och ett halvåringar inte är intresserade av inredningsdetaljer hade helt fel. Gullefjunet har haft mer åsikter om kuddar än en inredningsdesigner ikväll.
Hon har en kudde, maken har två och jag har två. Ingen använder gullefjunets kudde, maken använder sina två och gullefjunet har övertagit en av mina. Så jag har en kudde kvar. Den ville hon ha ikväll. Hon bar runt kuddar i hela sovrummet och la dem på olika ställen samtidigt som hon förklarade varför hon inte ville ha just den kudden.
“Jag vill ha DIN kudde blablabla”. Jag vill också ha min kudde. Det är den enda kudden jag har kvar. För jag går minsann inte på att jag skulle ha fått tillbaka min andra kudde om hon fick min ergonomiska kudde.
Inredningsintresset kom fram när hon höll en lång utläggning om hur min kudde inte passade till mitt täcke, eftersom örngottet på kudden hon försökte lura till sig hör till ett annat påslakanset och är rutigt. Till skillnad från täcket som är randigt. Då förklarade jag att kudden inte passar till hennes täcke heller, eftersom mitt täcke är hennes täcke också. Hennes täcke används nämligen aldrig till någonting annat än att bygga kojor med. Sover gör hon under mitt eller makens täcke.
Till slut kompromissade vi om att vi skulle dela på kudden. Då tog det inte länge innan hon började putta mig i armen och säga “maka på dig”.
Till slut gjorde jag det. För jag har en plan. När jag går och lägger mig sover hon. Då ska jag lyfta bort henne från min kudde. Någon måtta får det vara.
