När jag just hade startat butiken fick jag ett tips om ett ledigt jobb i Luleå. Eftersom jag inte hade någon aning om hur butiken skulle funka sökte jag och tänkte att om jag skulle råka få det fick butiken lov att bli ett kvällsprojekt.
Jag var som klippt och skuren för jobbet, om jag hade fått det skulle jag ha löst ALLA deras ekonomi och administrationsproblem (och de hade ett gäng…).
Det var två personer från företaget X som intervjuade – den Stockholmsbaserade ekonomiansvarige och Försäljningchefen som var en Lulehasafot. Den förstnämnde var lite äldre och den senare var i min ålder. Ekonomichefen skötte mesta delen av intervjun men på slutet skulle Lulebon också va me och fråga litegrann.
Då förpassades helt plötsligt intervjun till 1950-talet. Eller nått årtionde som är omodernt i alla fall. För då frågade han hur många barn jag hade, och när jag svarade ett frågade han hur många till jag tänkte skaffa! Jag trodde att man inte fick ställa sådana frågor, men det får man tydligen så länge man inte ”diskriminerar”. Men tror ni att han ställde den frågan till de manliga kandidaterna? Knappast!
Jag blev i alla fall så paff att jag bara fick fram något långrandigt om att vi inte hade bestämt om vi skulle ha fler barn eller ej. Sen satt jag resten av intervjun och förbannade mig själv över att jag inte gav ett bättre svar. Bättre som i dräpande alltså.
Jag fick förresten inte jobbet. Jag var ”god tvåa efter en person med mer databakgrund än mig som hade lägre lönekrav”. Det är låga odds på att den billiga killen var just en kille som ingen bryr sig om hur många fler barn han tänker skaffa. Hoppas att han är en jämlik snubbe som tar ut hälften av föräldraledigheten för alla sina nuvarande och framtida barn!
Nu kommer ni säkert att säga att jag borde stämma dem, men det är ingen vits för man vinner ändå aldrig sånt. Men eftersom det fortfarande på 2000-talet finns män på arbetsmarknaden som ställer denna fråga utan att få sparken av sina egna chefer ska jag hjälpa er på traven så att ni har ett bättre svar än mig i skjortärmen om ni råkar ut för frågan ”hur många fler barn har du tänkt skaffa?”.
- ”Hur många fler barn har DU tänkt skaffa och hur är det relevant för ditt jobb?”
- ”Inte just nu i alla fall, jag fick mens i morse.” (Tack Carina O för tipset). Detta behöver inte vara sant, han lär knappast be dig bevisa det.
- ”Jag kan inte få fler barn, de tog bort min livmoder vid det akuta kejsarsnittet förra gången.” Bonuseffekt om du kan klämma fram några tårar också. Detta behöver inte heller vara sant, om du skulle råka bli gravid sex månader senare kan du bara säga att du måste ha missförstått vilken kroppsdel det var de plockade bort när de sa att de tagit bort moderkakan.
- ”Får jag jobbet om jag adopterar bort de barn jag redan har?”
- ”Jag ska ha 4 barn till. Om jag får jobbet kan jag jobba i nio månader, sen är jag inte tillgänglig igen förrän 2019.” Detta alternativ är bara lämpligt om du bestämt dig för att du inte längre vill ha jobbet eftersom denna fråga ställts.
Fler tips for the sisters mottages tacksamt.
Nu ska jag boka tid för klippning. Min frissa har ett sånt där jättebra system att man bokar tid på nätet på deras hemsida så att man slipper ringa dem. Kanonsmidigt!
Du skulle fan i mig skriva ut namnet på företaget och på puckot som intervjuade dig. Efter några veckors intensivt mejlande så kan han väl ändå fatta vinken. Tänk dig själv i kön på coop forum när man kan kommentera vad han handlar, eller smädesorden på parkeringen. Så småsint är jag!
Jag kan emaila dig namnet på företaget så kan du köra en liten undercover kampanj?!
Sjukt! Vad förbannad jag hade blivit!!
Letar nya mammabloggar! Lust att ta Bloglovin- följe?
Jo det osade lite ur öronen på mig när jag kom hem och skulle berätta vad som hänt.
Haha klockrent!
Var GLAD! Var glad över att den frågan ställdes INNAN du ev fått ett jobb. Såna arbetsgivare ska man va glad att man slipper……..! 🙁
Sant, har funderat litegrann om jag skulle emaila dem länken till detta blogg-inlägg och tacka för inspirationen!
Jag var på en intervju för flera månader sedan. Typ december eller vad det nu var, jag hade mer än hälften av graviditeten kvar. Han fick reda på att jag var gravid och ojojoj vad jobbigt det blev då. Hur hade jag tänkt mig jobba? – ja så mycket som möjligt (hallå, pengar växer ju inte på träd och det gör inte babysaker heller…) Hur tänkte jag med ammandet efter – ja, går det så går det ju liksom. Jag kan ju inte bara säga “Jag ska amma i exakt 2.5 månad och en dag.”.. Fick ursäkten om att “ja, säsongen drar ju igång när du väl ska föda… sååååå…. men du kan ju komma tillbaka när du slutatat amma!”
Gahhh va arg man blir!!! Men dina mot-kommentarer var klockrena! hahaha 🙂