Det är jättelätt att köra bil till stan från där vi bor. Man kör ut på E4an, växlar upp till femman och kör 110 i en mil. Där växlar man ner, svänger höger och kör 70 över Pitsundsbron. Sen kör man 90 i en mil till, och när det blir 70 igen är man nästan i stan.
Det här med om man kör 70 på fyrans eller femmans växel är ju lite av en smaksak. Om jag kör på motervägen och måste sakta ner till 70 brukar jag köra 70 på femman. Men om jag är på uppväxlingen brukar jag köra 70 på fyran och växla upp till femman när det blir 90. Var och en gör ju som de vill, men så brukar jag göra.
Idag då. Eftersom jag för en gångs skull var ensam i bilen spelade jag radion ganska högt. Typ så att det dunkade i bilen. Värmen körde jag gas i botten också och den låter ju också. Man hörde inte motorn.
Mellan Havsbadet och stan hade jag ändå en liten feeling att det var något som var konstigt. Då råkade jag kasta en blick på varvmätaren och tänkte “varför ligger den på 4000 varv?”. Då märkte jag att jag körde på trean. Jag hade glömt växla upp efter Pitsundsbron. Så där hade jag legat och kört 90 på trean i drygt två kilometer.
Som en kärring.
Jag växlade upp till femman, raka vägen utan att passera fyran. Kollade mig omkring för att se om det var någon som sett mig och konstaterade att jag var ensam på vägen.
Sen tänkte jag “det gör ingenting, snart fyller jag fyrtio, då kan jag köra på trean hela tiden”.
Men riktigt än har jag inte totalt tappat stinget som bilförare. När jag skulle hem igen skulle jag köra genom ett trafikljus. Jag såg på gubben som kom och gick mot övergångsstället att han inte var att lita på, så jag kollade att hans trafikljus verkligen stod på röd gubbe och det gjorde det. Jag körde ändå sakta och höll ögonen på gubben. Mycket riktigt klev han rakt ut i gatan just när jag kom fram till övergångsstället (där jag hade grönt och han rött).
Då tutade jag på honom. Som man gör i det läget. Han tittade ilsket på mig och pekade på Herr Gårman. Som att Herr Gårman skylten slår ut trafikljuset. Då blängde jag ilsket tillbaka och pekade på trafikljusets röda gubbe. Sen gav jag honom fingret.
Än är jag inte för gammal för att använda långfingret i trafiken.
Inte att döma av alla fingrar som pekas i Stockholms trafiken, mest män i övre medelåldern så där ligger du i lä!