Jag är besviken på min fot

Min fot alltså. Det är klart att jag inte vill att den ska vara bruten. Men lite mer illa ställt än det är skulle det gott kunna vara.

Det skulle ha varit ganska skönt att ligga på soffan med foten i högläge i tre-fyra dagar och bli uppassad. Inte ha dåligt samvete, för att man inte har något val. Det är dock inte motiverat eller försvarbart. Jag kan nämligen gå på foten. Den gör lite ont i vissa lägen men jag tar mig fram.

Säg dock inget till maken och gullefjunet. Imorgon kliver jag upp igen.