Jag är som en asiatisk barnarbetare

På den här bloggen är vi ju inte så vana vid att det går bra för mig. Detta betyder förstås inte att allting bara skiter sig jämt och att bara dåliga saker och problem händer mig. Eller att jag aldrig är duktig och lyckas med något. Det betyder bara att jag tycker att det är ointressant och tråkigt att berätta om sånt. Vem vill höra talas om att jag lagar en perfekt middag på korv och makaroner och inga missöden händer på vägen, eller om när jag gör mina ärenden på stan och inte en endaste kotte retar upp mig för att de är söliga eller ivägen liksom?

Dessutom är det lite av en förhoppning som jag har, att de som tar sig tiden och besväret att läsa den här bloggen ska bli en liten smula underhållna. Och jag tycker att det är grymt svårt att skriva något underhållande om en lyckat korv och makaron-middag eller andra vardagsframgångar. Sådant är bara så grymt ointressant att läsa tycker jag. Så jag skriver om sådant som jag tycker är roligt. Ni får också läsa om ni vill. Eller så slipper ni om ni inte delar min humor. Inget tvång här inte.

Det kan ju dock bli lite enformigt också. Om allting bara går åt skogen jämt. Så idag hade jag tänkt berätta och visa hur himla duktig jag har varit.

Igår sydde jag gardiner. Ni som har hängt med på bloggen ett tag vet att “jag” även sydde gardiner i juni 2012, och “jag” la upp julgardiner i november 2012. Man skulle lätt kunna få intrycket att sy gardiner är någon sorts hobby jag har. Men det är det inte. Jag hatar att sy gardiner. Fast jag vill ha gardiner och färdiga gardiner är aldrig rätt mått. Om man ändå måste lägga upp gardiner kan man lika gärna sy hela rasket själv tycker jag så att det blir som man vill ha det.

Jag är inte jätteduktigt på att sy. Jag “gruvarbetar” i flera dagar innan jag börjar. Men igår gick det sjukt bra. Om jag får skryta litegrann skulle jag vilja påstå att det blev lika bra som om en asiatisk barnarbetande sömmerska gjort det. Så att jag skulle ha kunnat köpa det i en affär för en billig penning. Kolla så rak söm jag har sytt.

Först zickzackade jag sex sidor. Sen vek jag in tyget och sydde sex raksömmar på långsidorna. Sen tappade jag självförtroendet och kallade in kavalleriet. Det är mamma det, jag ringde och bad henne att komma hit och hålla mig i handen när jag skulle fålla upp så att de skulle bli rätt längd. Fast jag sydde allting själv, mamma bara övervakade och guidade. Ja okej då… hon fick stryka litegrann också.

I alla fall. När mamma anlände stod jag och strök in den sista långsidan. Då sa hon “är du inte klar med det där än?”. Sen granskade hon mitt arbete där jag stod med måttband och nålade exakt på millimetern innan jag strök och sa “nog var du lite onödigt petig”. Precis som jag förställer mig att en asiatisk arbetsledare säger till sina barnarbetare om de inte arbetar fort nog.

Nog om det. Jag blev klar till slut. Jag vill återigen påpeka att jag sydde allting själv. Mamma tillhandahöll bara stöd och vägledning. Och lite strykning.

Jag är väldigt nöjd med resultatet. Det känns nästan som att jag skulle kunna sadla om till sömmerska. Den känslan går säker över snart. Det är nog bara ruset av framgången som drabbat mig helt temporärt.

Om jag ska vara helt ärlig så blev de kanske inte helt perfekta. Ärlig ska man ju vara. Så här blev det på ett ställe.

Men vad spelar det för roll? Om ni kom hit och hälsade på mig skulle ni väl inte lägga er på golvet längst in bakom bokhyllan för att granska mina gardinsömmar? Om ni gjorde det skulle ni ju ha mer problem än vad jag och mina gardiner har.

Nu kan ni applådera. Det här inlägget är slut nu. Jag ska putsa fönster.